Hållbarhet, livspussel, nya vanor efter pandemin – våra resemönster håller minst sagt på att förändras. RISE har hjälpt två kommuner att ta fram koncept för framtidens mobilitetshubb – så långt ifrån ett blåsigt torg man kan tänka sig.
Blunda och tänk dig en flygplats eller centralstation (och låtsas att allt är som vanligt, inte pandemiöde). Där är varmt, där är ljust, där finns bokhandel och apotek och lite mat, kort sagt, det är en ganska behaglig plats med mycket service, där du dessutom kan byta mellan olika transportslag.
Den känslan är ofta långt borta när du står på ett blåsigt torg en vardagskväll i november och väntar på bussen hem. Men så måste det inte vara i framtiden, för nu växer tanken på att skapa mobilitetshubbar på många ställen i våra samhällen.
– En mobilitetshubb är en plats där du har tillgång till och kan byta eller välja mellan olika transportslag, men det är också en plats där du får hjälp att lösa ditt livspussel, förklarar Maria Schnurr, senior forskare på RISE.
Koncept för framtidens hubbar
Men hur skapar man en mobilitetshubb som svarar mot alla intressenters behov? RISE har i ett projekt samarbetat med Linköpings och Nacka kommun samt bensinbolaget OKQ8 med syfte att ta fram koncept för framtida mobilitetshubbar. För Maria Schnurr och hennes team har arbetet bestått i att analysera förutsättningar och skapa olika typer av koncept. Gestaltningen gjordes av arkitekter från danska Arup.
– Kommunerna vill få sina innevånare att bli mindre bilberoende och samtidigt skapa mer liv i staden, samtidigt som drivmedelsföretaget vill utveckla sin affärsmodell för att de ska överleva i en framtid där färre kör bil.
Det viktigaste är att utgå från användarnas behov
Utgå från användarnas behov
Men vad är det då som är viktigt när man ska skapa en mobilitetshubb, oavsett om det är vid ett förortstorg eller en bensinstation på en pendelparkering?
– Det viktigaste är att utgå från användarnas behov. Vad behöver de hjälp med, vilka tjänster kan de tänkas uppskatta när de är här?
Den insikten innebär att det inte finns bara ett koncept för mobilitetshubbar som kan repriseras överallt, utan hubben måste anpassas efter både människornas behov och platsens förutsättningar.
– Man behöver också bygga för flexibilitet, så att hubben enkelt kan förändras. Kanske för att människornas behov förändras, kanske för att det kommer nya färdmedel som ska testas, eller för en sådan enkel sak som att det ofta behövs mer yta för cykelparkering på sommaren än på vintern.
Inte bara för städer
Mobilitetshubbar är inte heller bara en angelägenhet för städerna.
– Även landsortskommuner tittar på det som en möjlighet, men då ofta för att hjälpa till att minska det bilberoende som ofta finns på landsbygden och skapa attraktiva platser där många tjänster samlas.
Men oavsett plats och oavsett drivkraft finns dock en gemensam, viktig grund: en mobilitetshubb måste skapas som en enhet, där det känns enkelt och smidigt att byta mellan de olika transportslagen.
– Dessutom behöver man fundera på hur man kan få hubben att bli en plats där man vill vara på, inte bara en plats som man vill lämna för att snabbt komma hem.
Rapport: Mobility hubs of the future
Vill du veta mer om mobilitetshubbar? Läs rapporten Mobility hubs of the future.
