Ansamlingen av mikroplast i vattendrag och i havet kommer bland annat från textilier tillverkade av syntetmaterial som polyester och nylon. För att utsläppen av mikroplast ska minska krävs insatser från såväl textil- och tvättmaskinstillverkare som konsumenter.
Alla textilier avger fibrer, såväl under tillverkningsprocessen som vid användning, tvätt och torkning. Men medan textilier tillverkade av ett rent naturmaterial som bomull avger cellulosafibrer, avger fibrer från syntettyger som polyester små fiberfragment som i folkmun kallas mikroplast. Träningskläder och damunderkläder är i allmänhet tillverkade av syntetmaterial medan sängkläder oftast är tillverkade av ren bomull. Det finns också kläder som består i olika grad av syntet uppblandat med bomull eller ull.
Man skulle kunna tro att det bästa för miljön vore att sluta tillverka syntetmaterial, men riktigt så enkelt är det inte.
– Utan inblandning av polyester klarar våra textilier bara hälften så många tvättar. Dessutom torkar tvätten betydligt långsammare, säger Anne-Charlotte Hanning, forskare och projektledare på RISE som i sin forskning fokuserat på just textilier och mikroplast.
Forskningsområdet är tämligen nytt och har hittills mest varit inriktat på problemet och inte så mycket på lösningar. Men nu börjar en del lösningar komma på plats och en internationell standardiserad metod att mäta mikroplast i textilier är snart klar.
– Då kan vi börja testa på riktigt, säger Anne-Charlotte Hanning.
Samarbete kring mikroplast
På RISE samarbetar man sedan länge med olika startup-företag, tvättmaskinstillverkare och myndigheter för att komma till rätta med mikroplastproblemet. RISE deltar även i flera internationella projekt, inte minst på EU-nivå. Bland annat handlar det om ett projekt kallat HEREWEAR vars mål är att förändra värdekedjan i modeindustrin, skapa fokus på hållbarhet och påverka konsumenternas syn på cirkulära textilier och material.
– Målet är att minska utsläppen av mikroplast med 70 procent genom att ta fram råvaran, tillverka kläderna, samt använda och återanvända dem här i Europa, berättar Anne-Charlotte Hanning.
Sjögräs, gödsel och halm blir polyester
Inom ramen för projektet ska mikrofabriker tillverka cirkulära produkter on demand och enligt helt ny teknik. Till exempel kommer tre nya råvaror för cellulosa att användas – sjögräs, gödsel och halm – liksom den senaste tekniken för biobaserad polyester.
Det är uppenbart att ansvaret för att minska på utsläppen av mikroplast ligger på alla led i textiliernas hela livscykel. I producentledet handlar det om tillverkningsmetoder, utrustning och kvalitet.
– En stor del, ibland till och med den största delen, av fiberfragmenten släpper redan under produktionen. Därför är det viktigt att textilfabrikerna har den utrustning som krävs för att fånga upp dem. Tyvärr har inte fabriker i världens låginkomstländer resurser för detta. Och här har vi konsumenter också ett ansvar, vi efterfrågar billiga kläder, säger Anne-Charlotte Hanning.
Kvaliteten avgör mängden fibrer som släpper
Kvaliteten är också av största vikt. Fleeceplagg beskylls ofta för att orsaka stora mängder utsläpp av mikroplast, men forskning vid RISE visar att det inte alltid stämmer. När man har jämfört fleece av olika kvalitet med vävt polyestertyg av olika kvalitet såg man att mängden fibrer som släpper främst är avhängigt kvaliteten på plaggen, inte huruvida det handlade om fleece eller ej.
En tredje komponent är hur tillskärningen av plaggen går till. Forskarna vid RISE har sett att tillskärning med laser eller ultraljud minskar mikroplastutsläppen markant jämfört med tillskärning med sax. Genom att tillföra värme i snittet förseglas kanten och utsläppen minskar.
Med goda förebilder och rätt incitament klarar vi utmaningen med den mikroplast som härrör från textilier
Korta program och låg temperatur
När det gäller tvättmaskinerna tyder forskning på att korta program är att föredra framför längre. Även låg temperatur och låg vattennivå verkar enligt preliminära resultat vara att föredra. Detta har flera tvättmaskinstillverkare tagit fasta på och har utrustat maskinerna med kortprogram, exempelvis för tvätt av träningskläder.
– Det har även tagits fram olika filterlösningar som fångar upp mikroplast och det pågår en diskussion inom EU om huruvida tvättmaskinstillverkarna ska åläggas att installera filter eller inte, säger Anne-Charlotte Hanning.
– Filter kan även installeras av enskilda konsumenter i den egna maskinen och det finns lösningar också för de kommunala reningsverken. I Sverige kan ett modernt och effektivt reningsverk fånga upp till 99 procent av mikroplasterna, beroende på vilka partikelstorlekar som mäts. Men så är det inte överallt, speciellt inte i produktionsländerna i andra delar av världen.
Offentlig sektor behöver tydlighet vid upphandling
Den offentliga sektorn är en storkonsument av textilier, inte minst inom sjukvården. Här är det viktigt med tydliga kriterier vid upphandling så att hänsyn tas till kvalitet och inte bara till pris.
Något som också gäller konsumenterna. Genom att köpa kläder av hög kvalitet, inte tvätta i onödan och välja korta tvättprogram minskar fibersläppen. Tvättmaskinen bör också vara full när den körs – halv last i tvättmaskinen ger högre mekanisk bearbetning och också högre fibersläpp än full last.
Vad är att föredra när det gäller torkning, tumlare eller torkning på lina?
– En torktumlare har ju ett filter som fångar upp en stor del av fiberfragmenten. Torkar man tvätten på lina utomhus hamnar de i gräsmattan och torkar man inomhus hamnar de på golvet och samlas i dammet, konstaterar Anne-Charlotte Hanning.
Standard på gång – regelverk saknas
En efterlängtad standard för mätning och testning av mikroplast i textilier är alltså på gång, men regelverk kring användningen av material som avger mikroplaster saknas. Det beror bland annat på att man ännu inte kan säga exakt hur farliga de små fiberfragmenten är för människan.
– Mikroplast går inte genom cellväggen utan passerar genom kroppen som allt annat vi får i oss. Däremot påverkas det marina djurlivet negativt, till exempel när små yngel och andra marina djur misstar mikroplast för mat säger Anne-Charlotte Hanning.
Om vi ska komma tillrätta med problemet med mikroplast i textilier måste konsumenterna dels ändra sitt köpbeteende, dels ställa krav på modeföretagen anser Anne-Charlotte Hanning. Statliga myndigheter behöver också ge tillverkarna en knuff i rätt riktning.
– Med goda förebilder och rätt incitament klarar vi utmaningen med den mikroplast som härrör från textilier, säger hon.
Läs mer om mikroplast i textilier i denna broschyr från Cross Industry Agreement: CIA brochure (euratex.eu)
