Restprodukter från jordbruket en ny affärsmöjlighet när engångsplast fasas ut

Hur vi använder plast behöver förändras. Engångsplast kan idag få stora konsekvenser för djur och natur när det blir till skräp. Och mycket skräp blir det – ungefär 85 procent av det marina skräpet i EU består av plast.  

Jordbruket kan komplettera skogen för plastsubstitut. Därför är behovet av alternativ till plast stort. En tänkbar och beprövad ersättare är träfiber från skogen, men i dag är konkurrensen om den råvara som skogen ger stor, och priset är relativt högt. Kan det istället finnas restströmmar som går att göra material av, som växer förhållandevis snabbt och som dessutom är en billig råvara som annars skulle gå förlorad?

Svaret kan finnas i jordbruket, en stor näring med flera olika outnyttjade restströmmar, exempelvis från grödor som sockerbetor, vetekli, havreskal och vass. I dag används en del som djurfoder, men mycket bränns eller slängs. I många fall kan dessa fungera minst lika bra som träfiber att tillverka nya material av.  

– Ett exempel är äppelmusterier, som har massor av skal som slängs men som kan bli till veganläder. Det finns även internationella exempel där rester från majsproduktion blir till barriärmaterial för förpackningar, säger Juhanes Aydin, enhetschef på RISE. 

Ölframställning kan ge råvara till flera olika material  

I vissa fall handlar det om att använda resten som den är, men oftast behövs bearbetning och raffinering för att få ut olika fraktioner som fibrer, kolhydrater, fetter och proteiner. De blir i sin tur byggelement för nya material som fungerar som exempelvis förpackningar.  

– Bryggerier får mycket drav (en biprodukt vid ölframställning) över i sina processer, där tittar vi på vad man mer kan få ut av resterna. Vad man kan extrahera i form av fibrer eller proteiner indikerar i sin tur vad man kan göra för typ av material, säger Juhanes Aydin. 

Att jordbrukets olika sidoströmmar innehåller mer än bara fiber, gör dem mångsidiga och attraktiva som råmaterial i förpackningar.  

– Materialet har olika karaktär beroende på vad det är för något, det är stora skillnader i egenskaper och det behövs – det är inte alltid vatten som förpackningen ska vara en barriär mot, det kan vara saker som olja eller syrgas. Det ställer olika krav och då är det viktigt att ha tillgång till material med olika egenskaper, säger Juhanes Aydin, som även nämner den estetiska aspekten som viktig –  om en förpackning är gjord av havreskal vill man ofta att det ska synas, inte minst i marknadsföringssyfte. 

– Jag är helt säker på att det kommer att finnas en stor efterfrågan på produkter av dessa material. Inte minst när det gäller förpackningar för mat från livsmedelsbutiker eller restauranger. Det finns ingen anledning att välja trä framför material från jordbruket, säger Juhanes Aydin. 

Mycket kvar att göra – men expertisen finns 

Olika verksamheter behöver hitta sitt användningsområde och modell och använder då RISE:s experter på olika sätt:  

– Vi testar hur man kan extrahera olika komponenter och få rätt egenskaper, hjälper till med prototyper, titta på hur det här kan fungera i en befintlig process, gör livscykelanalyser och ser över affärsmodeller och lönsamhet, säger Juhanes Aydin.  

Sveriges fokus på träfiber har gjort att det än så länge inte finns en upparbetad kedja för att ta vara på jordbrukets rester på ett effektivt sätt. 

– I Tyskland och Holland är dessa restströmmar mycket mer utnyttjade. Där åker exempelvis tillverkare av veganläder runt och plockar upp materialet från olika jordbrukare och förädlar det sedan, säger Juhanes Aydin.