När man bygger med brännbara material som trä måste man vara extra noggrann både vid dimensionering och utförande för att uppnå ett robust brandskydd, detaljer måste utföras på rätt sätt och brandskyddssystemen måste fungera över tid. Ett robust brandskydd är en viktig komponent för att kunna ökat användande av trä i det hållbara samhället. Brandklassificering av byggprodukter är viktigt för brandsäkerheten men är inte tillräckligt för att uppnå ett robust brandskydd.
Fyra viktiga klassningar
Det finns fyra grundläggande klassningar för brandsäkerhet hos konstruktioner samt en klassning speciellt utvecklad för träkonstruktioner. Den första handlar om antändning och brandspridning på ytan av konstruktionen, ibland kallat ”reaktion vid brandpåverkan”. Med hjälp av den klassningen kan man välja lämpliga ytskikt i till exempel utrymningsvägar så att man minskar risken för snabb brandspridning som kan försvåra utrymningen. I vilken grad ett ytskikt eller en byggprodukt bidrar till en brands utveckling när den monteras både på väggar och i taket i ett standardiserat rum är utgångspunkt till klassningen. Exponerat trä i utrymningsvägar måste behandlas för att tillräckligt låg risk för antändning och brandspridning ska åstadkommas.
Den andra klassningen handlar om konstruktionens brandmotstånd. Den klassificerar en konstruktions eller byggnadsdels förmåga att bibehålla sin funktion när den utsätts för en standardiserad brandexponering. Den standardiserade brandexponeringen kallas standardbrandkurvan vilket kan ses som en sorts förenklad representation av en fullt utvecklad brand i ett rum. Standardbrandkurvan simuleras med hjälp av brandprovningsugnar. Konstruktionen får efter testning en klassning där de vanligaste klasserna är R den lastbärande förmågan, E integriteten och I den isolerande förmågan. De olika klasserna följs alltid av en tidsangivelse, till exempel när en vägg som inte bär någon last har klassen EI90 betyder det att den innesluter och isolerar standardbranden i 90 minuter.
Den tredje klassningen den så kallade K-klassen ursprungligen framtagen för träkonstruktioner avser brandskyddande förmåga. Klassningen anger hur länge ett skyddande skikt skyddar konstruktionen från att antända vid den standardiserade brandexponeringen.
Den fjärde klassningen avser fasadkonstruktionens inklusive eventuella luftspalters motstånds kraft mot vertikal brandspridning. Egenskapen provas i en fasadrigg där en 6 meter hög och 4 meter bred fasad utsätts för flammor som slår ut från ett fönster vid en fullt utvecklad brand i ett rum. Klassningarna av ytskikt, konstruktioner och brandskyddande förmåga kan bestämmas med hjälp av brandprovningar som standardiserats. Brandmotståndsklassen kan också tas fram genom teoretiska beräkningar enligt anvisningar i de gemensamma europeiska konstruktionsreglerna, Eurokoderna. Vi har alltså ett gemen- samt europeiskt system både för klassningar och teoretiska beräkningar, men varje land bestämmer själv vilken kravnivå som ska gälla nationellt. Endast brandklassningen av fasadkonstruktioner sker enligt nationella standarder.
Att uppnå ett robust brandskydd – mer än bara klassningar
En vanlig strategi för att uppfylla brandmotståndskraven är att använda olika typer av skyddande skikt som exempelvis gipsskivor för att bilda ett skyddande membran som fördröjer brandspridningen, skyddar den bärande konstruktionen och förhindrar brand från att komma in i dolda utrymmen i konstruktionen. Alla installationer, genomföringar genom membranet och alla kopplingsdetaljer mellan element måste brandklassas, designas och installeras korrekt eftersom de annars skulle kunna äventyra det skyddande skiktets förmåga. En tysk studie (från 2006 för olika typer av hus) visade att 50 % av de i studien inspekterade installationerna äventyrade det brandskyddande membranet. Under en byggnads livslängd, finns det risk för att det brandskyddande membranet skadas, till exempel genom hål från borttagna eller nya installationer. Om det finns brännbara material bakom det skyddande membranet ökar risken för att en eventuell brand fortsätter och sprider sig i träkonstruktionen.Eftersläckning i konstruktioner där branden spridits in genom det skyddande membranet till trästommen kräver mer insatser än vid helt obrännbara stommar.
Erfarenheter från tidigare brandincidenter med stora skador visar att förbättringar av ett fåtal strategiska detaljer skulle ha minskat brandspridningen avsevärt En robust och genomtänkt brandskyddsstrategi som håller över tid är ett viktigt steg för hållbarheten och försäkringsbarheten för flervåningshus i trä. En strategi för att hålla reda på alla viktiga detaljer bör vara det första steget för hela branschen.
Det här är en artikel ur vår tidskrift Trävärden, den finns i sin helhet här! (Länk)
