Eftersom sociala investeringar i allmänhet är långsiktiga och berör flera aktörer har kommuner och regioner ofta svårt att omsätta dem i praktiken. Samtidigt behöver den offentliga sektorn bli bättre på att driva innovation över stuprör och huvudmannagränser. En lösning är att staten hjälper till med finansieringen inom ramen för en modell som kallas nationell utfallsfinansiering.
En social investering kräver ofta helhetssyn och långsiktigt tidsperspektiv. Det som investeras i dag kan ge effekt i form av minskade kostnader långt fram i tiden. Och det kanske inte ens är samma huvudman som har gjort investeringen som kan räkna hem vinsten.
– Vinsten av exempelvis långsiktiga kommunala satsningar avsedda att förebygga psykisk ohälsa tillfaller ofta i slutänden regionerna. Eftersom alla måste hålla i sina budgetar finns det därför ett behov av nationellt stöd, säger Lovisa Vildö, projektledare på RISE Social Health and Impact Center.
Modell för utfallsfinansiering
RISE har utarbetat en modell för nationell utfallsfinansiering där staten går in med medel. Begreppet innefattar inte endast finansiering utan kompletteras med verktyg som stödjer välfärdssektorns utveckling. Den ekonomiska delen är bara en del - minst lika viktigt är att införa nya arbetssätt som leder till önskade resultat. Detta kräver ett aktivt stöd till de verksamheter och individer som berörs av de nya och utvecklade arbetssätten.
Tre exempel på områden lämpliga för nationell utfallsfinansiering är ökad trygghet i socialt utsatta områden, minskat utanförskap för människor med psykiska funktionsnedsättningar och förbättrad etablering av nyanlända i Sverige.
RISE har under våren 2021 tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, presenterat förslaget till modellen för nationell utfallsfinansiering för tjänstemannarepresentanter för departementen.
– Det mottogs väl och i nästa steg hoppas vi få göra motsvarande presentation för den politiska nivån, säger Lovisa Vildö.
Det är svårt för en kommun eller region att på egen hand initiera, bygga upp, genomföra och inte minst utvärdera en långsiktig social investering
Den nationella utfallsfinansieringen innebär att staten avsätter en viss summa pengar öronmärkta för olika områden där regeringen vill se resultat. Lovisa Vildö tar frågan om trygghet i samhället som exempel.
– Här kan staten definiera ett önskat utfall, exempelvis att medborgarnas upplevelse av trygghet ska öka i ett specifikt område, säger hon.
Nationell utfallsfinansiering innebär inte att staten täcker samtliga kostnader för ett projekt utan kostnaderna delas mellan aktörerna, exempelvis stat och kommun. Tanken är att alla inblandade aktörer ska förlora vid dåliga utfall och vinna vid goda utfall. Utfallsfinansieringen kan enligt modellen kompletteras med en garantifinansiering som innebär att staten täcker upp eventuella förluster med en viss procent. Detta eftersom innovativa och tidigare oprövade projekt ofta innebär ett visst mått av risk.
Vidare kan staten enligt modellen bidra med implementeringsfinansiering, det vill säga den kostnad det innebär att sprida kunskap om det aktuella projektet så att fler aktörer kan ta del av upplägg och resultat.
– Staten bör också kunna ge ett strukturellt finansieringsstöd. Det är svårt för en kommun eller region att på egen hand initiera, bygga upp, genomföra och inte minst utvärdera en långsiktig social investering. De behöver hjälp och stöd av exempelvis oss på RISE och SKR. Det gäller inte minst kring implementering och effektutvärdering, där RISE har mycket stor kompetens, säger Lovisa Vildö.
