Så kan vi minska importberoendet av innovationskritiska råmaterial

Det handlar om cirka 30 metaller och mineral som finns i jordskorpan och som kommit att bli nyckeln till hur vi ska komma bort från vårt beroende av fossila energikällor. Med hjälp av dem tillverkas till exempel litiumjonbatterier till elbilar och vitala komponenter till sol- och vindkraft.

Inom EU förbrukas idag cirka 25 procent av världsproduktionen av innovationskritiska råmaterial samtidigt som vi endast bidrar till produktionen med 1-2 procent. 

– Det visar ju att vi är väldigt importberoende, säger Linus Brander, senior forskare på RISE som disputerat inom mineralogi och petrologi och som under drygt ett decennium följt diskussionerna kring innovationskritiska råmaterial. 

Omställning kräver fossilfri energi och gruvbrytning

Det senaste året tycker han att den breda debatten har börjat svänga – fler förstår sambandet mellan fossilfri energi och behovet av gruvbrytning för att omställningen ska kunna bli verklighet. Frågan om varför andra länder där miljö- och arbetsförhållandena ofta är sämre, ska utvinna sina fyndigheter när det hade kunnat göras i Sverige och EU under betydligt bättre förhållanden, har också vuxit sig starkare. 

– Här har vi en bättre energimix som till stora delar är fossilfri och vi har starka miljölagar och kan bryta på ett mer hållbart sätt än på andra platser i världen. Jag tror fler nu gör kopplingen mellan de produkterna vi använder och vilka material och vilken teknologi de bygger på, säger Linus Brander.

Snabb ökning i efterfrågan

Att något måste ske är uppenbart då efterfrågan på innovationskritiska råmaterial ökar snabbt. Vind- och solkraft är på stark frammarsch och andelen laddbara bilar utgör fortfarande bara ett par procent av den totala fordonsflottan. Prognoser visar till exempel att EU:s efterfrågan på litium bara till litiumjonbatterier 2030 är upp till 15 gånger högre än dagens, och tittar man på 2050 är siffran upp till 45 gånger högre. 

– Samtidigt kommer resten av världen att ställa om. Tar man ett land som Sydafrika som exempel så trots att det är soligt och med många områden som lämpar sig för vindkraft är deras energiproduktion till 95 procent kopplat till kol, säger Linus Brander. 

Lägg där till att levnadsstandarden ökar globalt. 

– I takt med att fler får det bättre kommer man också vilja ha smartphones och allt det som vi har. Att fattigdom och misär minskar är ju något man önskar men det innebär också att efterfrågan på de här råmaterialen ökar varje år, säger Linus Brander. 

Finns i Sverige

Med stigande efterfrågan blir det allt viktigare att kartlägga vilka råmaterial som kan hittas på hemmaplan. Undersökningar gjorda av SGU, Sveriges Geologiska Undersökning, visar till exempel att flera av de innovationskritiska metallerna och mineralen finns i tillräckliga mängder i Sverige och att brytning är möjlig på flera platser.

I Bergslagen, med lång tradition av gruvbrytning, finns bland annat kobolt, grafit och mangan men också flera av de andra innovationskritiska råmaterialen. En annan plats är Norra Kärr någon mil norr om Gränna där en grupp ämnen som kallas för sällsynta jordartsmetaller hittats och som bland annat används för att generera el i vindkraftverk. 

Men trots fyndigheter av flera av de innovationskritiska råmaterialen förekommer idag ingen brytning.

– Här finns många dimensioner och frågor som behöver vägas mot varandra. Att bryta metaller och mineral har ofta en betydande påverkan på natur och omgivande samhällen. Samtidigt behöver vi dessa resurser och ofta bryts de innovationskritiska metaller och mineral vi importerar på ett sätt som inte är hållbart och inte når de krav vi skulle ställa i Sverige. Här finns ett dilemma som inte är lätt att lösa, säger Peter Stigson.

Samtidigt tror han att diskussionerna om brytning kommer öka i takt med att tillgången på råmaterialen inte kan möta efterfrågan.

– Såväl globala rättvisefrågor som världsmarknadspriser kan komma att avgöra om nya gruvor startas eller gamla öppnas på nytt, säger han. 

Importberoende skapar sårbarhet

Den stora spelaren på marknaden är Kina. Dels har man gott om några av råmaterialen, till exempel de sällsynta jordartsmetallerna, men framför allt är man en stor aktör i alla led, som både förädlar och sätter samman komponenter och slutgiltiga produkter. 

Att bara bryta metallerna och mineralen är alltså inte tillräckligt för Sverige och EU – man måste också utveckla hela värdekedjor. 

– Skickar vi råmaterialet till Kina för förädling så är vi ju fortfarande väldigt beroende. Så förutom att börja utvinna de stora fyndigheter vi har måste också produktion och förädling kunna ske inom EU, säger Linus Brander. 

Återvinning – svårt men nödvändigt

Ytterligare en viktig del i att förbättra tillgången på innovationskritiska råmaterial är att öka och utveckla återvinningen. Idag är produkterna där råmaterialen förekommer ofta väldigt komplexa vilket gör återvinning svår. Man måste också börja titta på att ta till vara gammalt avfall som tidigare deponerats och som inte utvunnits på värdefulla råmaterial. Enligt Peter Stigson är en nyckel att se över dagens alla olika regelverk för att öka möjligheterna för återvinning.  

– Det är väldigt många styrmedel som måste stämma överens. Idag innebär det ett hinder för att i högre grad bygga vår energiomställning på resurser som vi själva tar ansvar för i brytning och återvinning, säger han.