Samarbete centralt när norra Sverige tar täten i gröna omställningen

I dag är det välkänt att det finns resurser i norr som Sverige och Europa behöver för att kunna ställa om. Både stora och små aktörer har valt att etablera sig området. Ett exempel är försvarsindustrin med bas i Örnsköldsvik som utvecklas snabbt. 

En regional resurs som inte lyfts fram lika ofta i sammanhanget är det starka sociala kapitalet. Det menar Jonas Joelsson som är forsknings- och affärsutvecklare på RISE i Umeå. 

– I regionen finns nycklar till den utveckling som hela Europa behöver göra. Det handlar förvisso om naturresurser i form av grön energi, skog, rent vatten och mineraler, men lika mycket om det sociala kapitalet. Det finns en hög tillit till systemet bland invånarna, och när de bästa platserna att bo i Sverige listas kommer alla norrländska städer i topp 15, säger han och fortsätter: 

– I en tid när sociala motsättningar och polarisering är stora problem är det en stor tillgång att kunna bygga vidare på den tillit som finns i Sverige och specifikt i norr. Det sociala kittet är en europeisk angelägenhet. I bygget av hållbara, inkluderande och attraktiva städer, oavsett var det sker, spelar de kulturella och sociala sektorerna en stor roll i att skapa attraktivitet och sammanhållning.

”En virtuell miljonstad”

North Sweden European Office, en sammanslutning av regionala aktörer i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland Härjedalen och Västernorrland, beskriver hur regionen räknas till det europeiska Arktis med EU:s mest glesbefolkade befolkningsstruktur – och samtidigt har ett av unionens starkaste innovationssystem med attraktiva urbana miljöer. 

– Jag brukar beskriva vår region som en europeisk systemdemonstrator eller en megatestbädd. I hela regionen finns det i dag 900 000 invånare, och det har talats om en tillströmning av 100 000 personer i samband med satsningarna. Det handlar totalt om en miljon människor, en virtuell miljonstad skulle man kunna säga. Att se norra Sverige som en enhet ger aktörerna här ett större lugn och en ökad trygghet inför transformationen, säger Albert Edman, senior projektledare på RISE i Umeå.

Var för sig blir det svårt för städerna och samhällena att genomföra infrastrukturprojekten som är helt nödvändiga för att den gröna industrialiseringsvågen ska kunna fortsätta, men tillsammans – enade som en virtuell miljonstad – finns en helt annan kapacitet. 

RISE har axlat rollen som facilitator och plattformsbyggare i norra Sverige, för att underlätta för aktörer inom offentlig och privat sektor att jobba tillsammans och fatta gemensamma beslut. 

Gemensam strategi sätter ramar för framtiden

Ett konkret exempel där ”miljonstadstänket” praktiseras är ”Thriving Northern Cities”, där Luleå, Umeå, Örnsköldsvik, Östersund och Sundsvall tillsammans tagit fram en strategi för hållbar stadsutveckling i de deltagande städerna och i norra Sverige i stort. Ett av de strategiska målen handlar om att bygga resurseffektivt, klimatsmart och estetiskt tilltalande för att locka människor och inte minst investerare som vill verka för hållbar utveckling. 

Albert Edman ger en inblick i vad samtalen cirkulerar kring i skrivande stund.

– Tidigare har diskussionerna handlat mycket om talangattraktion, nu är det talangrentention, det vill säga att behålla dem som redan är här som är på agendan. Personerna som har flyttat hit från utomeuropeiska länder vill ju regionen inte tappa om det försvinner arbetstillfällen på ett av de större företagen. Då är det avgörande att andra städer i norr, likt en miljonstad, står redo att ta emot och sysselsätta de här talangerna. 

Att fortsätta samverka och mobilisera kring utmaningar som talangretention är helt nödvändigt för att kunna stadsutveckla hållbart och fungera som den avgörande länken till hela Europas omställning.

– Det kostar att ta till sig nya arbetssätt och ny kunskap, och det blir väldigt mycket lättare om man på ett effektivt sätt kan göra det tillsammans. Vi jobbar förstås med teknisk utveckling i detaljfrågor mot företagen, men rollen där vi hjälper till att skapa en struktur för samarbete i norr är särskilt viktig framåt, konstaterar Albert Edman.