Trä som exponeras för fukt eller fritt vatten blir med tiden utsatt för mikrobiell påväxt. Sanering av påväxt kan vara ett bättre alternativ än att riva ut och ersätta allt trä med nytt. Ett helhetsperspektiv med kunskap om samtliga relevanta parametrar krävs för att rätt bedömning och beslut ska kunna tas. En nledande sammanställning av nuläget avseende sanering har utförts av RISE och presenteras kortfattat nedan.
Om mikrobiell påväxt – lagstiftning och vetenskapliga studier
Oavsett byggskedet i nyproduktion eller i befintliga byggnader så säger lagen genom Miljöbalken och Plan- och bygglagen att påväxt som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa ska tas bort. Kemikalielagstiftningen betonar att skador som uppkommer så att kemiska produkter och bekämpningsmedel behöver användas ska undvikas om kunskap och tekniker för detta finns. När bekämpningsmedel väl används är det enbart den avsedda användningen enligt instruktionerna som tillåts. Vetenskapliga studier och myndigheter avråder från användning av kemiska medel för att sanera påväxt på trä. Anledningen är att de verkar ha begränsad effekt och att användningen innebär en risk för att det ökar mängden föroreningar i luften inomhus. Dessutom finns en risk att metoderna eventuellt bara dödar den mikrobiella påväxten, utan att den tas bort, och att även död/inaktiv påväxt kan innebära hälsorisker.
Forskningen om fuktskador och negativ påverkan gällande människors hälsa är komplicerad att utvärdera. Här krävs att bedömning utförs av medicinskt kvalificerade personer och att sambanden mellan fuktskador, påväxt och hälsoparametrar kan påvisas. Utmaningen
ligger i att definiera gränsen mellan skadligt och oskadligt.
Sanering av trä
Mikrobiell påväxt på trä åtgärdas, med hjälp av olika saneringsåtgärder för att rengöra trämaterialet från påväxten, om inte trä materialet byts ut helt. I byggskedet om byggnaden utsatts för nederbörd eller om skydd mot fukt och vattenskador varit bristfällig finns risk för skador. Fuktsäkerheten behöver prioriteras i större utsträckning i många fall, redan vid planering av budget och projektering behövs relevanta strategier för att hantera fuktsäkerheten. Av intervjuerna med bland annat saneringsföretag i projektet ”Sanering av mikrobiella skador på trä i byggnader – en sammanställning av nuläget i branschen, lagar, metoder och användningsområden” framgår att slipning av träytor är den vanligast använda saneringsmetoden, följt av isblästring och användning av kemiska medel för att rengöra och bleka virkesytan.
Byggnader som utsätts för fritt vatten eller höga fukthalter under längre tid kan få rötskador och insektsskador. Röt- och insektsskador åtgärdas genom att skadat material byts ut och/eller genom att behandling utförs med godkända bekämpningsmedel.
Skador av fuktpåverkan
Händelser där vatten i mer eller mindre omfattning orsakar skador på trä i byggnader kan uppkomma. Snabbt insatta åtgärder och begränsning av vattenexponeringen ger stora besparingar eftersom uppkomst av typiska fuktskador och start av mikrobiell påväxt kan förhindras. Under byggskedet är det viktigt att organisationen har en beredskap för incidenter och kan agera snabbt. I befintliga byggnader om och när beredskap saknas kan tiden för upptäckt av vattenexponering och innan åtgärder sätts in bli lång och därmed risken stor för att det uppkommer typiska fuktskador. Till skillnad från vattenexponering av rent vatten kräver exponering av avloppsvatten eller annat vatten som innehåller mikroorganismer och föroreningar alltid sanering.
Åtgärda fuktskador – branschpraxis och sanering
När fuktskador uppkommit på trä i byggnader går tankarna typiskt till synlig påväxt av mögelsvampar och en lukt av jordkällare. Det är endast delvis korrekt eftersom påväxt inte alltid är synligt för blotta ögat. Gränsen för vad som anses påverkat av påväxt i träkonstruktionen och därmed skadat är inte enkelt att definiera. Här används en branschpraxis med provtagning och analys samt bedömning av påväxt med påföljande sanering och uppföljning av effekt med ny provtagning.
Sanering av fuktskada
Sanering av fuktskadat trä utförs främst genom slipning av träytorna följt av blästring med kolsyreis och i mindre utsträckning hyvling. Användning av kemiska produkter är också vanligt förekommande och då med rengöringsmedel, bekämpningsmedel och/eller allmänkemikalier. Miljöbalken finns som grund med krav på att verksamhetsutövare ska ha kunskap om den verksamhet som bedrivs. Det finns även krav på att onödig användning av kemiska produkter ska undvikas.
Mekanisk sanering
Med mekaniska metoder menas att påväxten tas bort fysiskt med ett föremål. Metoder för att avlägsna påväxt fysikaliskt och mekaniskt regleras inte av bekämpningsmedelslagarna. Metoderna inkluderar exempel som slipning, hyvling, blästring och skrapning. Valet av mekanisk metod ska vara anpassat till underlaget och skadans typ (se avsnittet om standarder ovan). Utföraren ska ha kunskap om hur mycket av angripet virkes ytskikt som behöver tas bort för att ytan ska bli fri från mikrobiologisk påväxt samtidigt som onödigt mycket material inte ska behöva tas bort. Viktigt är också att beakta arbetsmiljön för de som utför saneringen och/eller befinner sig i närheten av saneringsområdet. För organiskt damm och trädamm finns nivågränsvärden (AFS 2018:1).
Kemiska produkter – rengöringsmedel
Rengöringsmedel följer lagkraven i förordningen och rengörings- och tvättmedel på EU-nivå. Dessa medel ska ha en god rengöringseffekt utan att vara skadliga för människors hälsa eller miljön inom det definierade användningsområdet. Bekämpningsmedel används i två kategorier som är desinfektionsmedel av ytor och träskyddsmedel. Desinfektionsmedel har en bekämpande effekt som är tillfällig (< 3 månader). Eftersom trä är ett poröst material är det svårare att desinficera och effekten är kortvarig, endast några dagar. Träskyddsmedel med längre tidseffekt som används i befintliga byggnader för att skydda eller att bekämpa organismer ska vara godkända för detta. De viktigaste kraven är att medlet ska ha en bevisad nytta, vara effektivt samt inte orsaka oacceptabla skador på människors hälsa eller miljön. Historiskt har det funnits medel som orsakat miljö- och hälsoproblem samt saknat effektivitet enligt den planerade användningen.
Ett medel som fungerar mot en typ av organism fungerar inte alltid mot en annan typ av organism. För godkänd användning behöver rätt effekt mot målorganism med rätt appliceringsmetodik och dosering anpassas. Kemiska produkter som är avsedda för bekämpning av organismer kan vara effektiva när andra metoder för sanering saknas. En avvägning mellan den totala nyttoeffekten och risk för skador orsakade av kemikalier behöver göras. Nyttoeffekten kan vara positiv sett till hållbarhetsperspektivet med besparingar för miljön och ekonomin. Ett par exempel finns där kemiska bekämpningsmedel har en tydlig nytta. Angrepp av äkta hussvamp och andra rötsvampar sker regelbundet i byggnader med trä och där vattenskador har förekommit över längre tid. Vid sanering krävs att orsaken till vattenskadan identifieras, tas bort och att delar av konstruktionen med svampangrepp rivs ut. Eftersom svampens hyfer kan leta sig 10-tals meter från vattenskadan skulle hela byggnaden behöva rivas för att säkerställa att hela angreppet avlägsnas. För detta görs behandlingar med kemikalier för det kvarvarande virket så att eventuella rester av svampen inte kan fortsätta att växa om en ny vattenskada skulle uppkomma. Även trägrundläggningar, med pålar och rustbäddar, kan på liknande sätt räddas vid angrepp av rötsvamp så att pålning av en ny grundkonstruktion undviks med stora besparingar som följd.
Kemiska produkter – allmänkemikalier
Allmänkemikalier, som också är bekämpningsmedel, används ibland felaktigt för sanering av påväxt på trä. Etanol som används för handdesinfektion och för desinfektion av icke-porösa ytor i byggnader har en bevisad effekt under ett antal timmar. På trä, som är poröst, saknas denna goda effekt eftersom etanolen sugs in i veden och koncentrationen går snabbt ner. Dessutom finns organismer som kan använda etanol som energikälla vilket kan förvärra angreppet. På grund av okunskap är etanol mycket vanligt förekommande som saneringsmedel mot påväxt på trä i byggnader eftersom etanolbaserade produkter är lättillgängliga.
Vidare läsning
Sanering av mikrobiella skador på trä i byggnader
– en sammanställning av nuläget i branschen,
lagar, metoder och användningsområden.
Det här är en artikel ur vår tidskrift Trävärden, den finns i sin helhet här! (Länk)
