Vem ska rädda fastigheterna från extremvädret?

När temperaturer, nederbörd och havsnivåer fortsätter att öka gäller det att våra fastigheter är rustade att stå emot påfrestningarna. I nybyggnationer ingår detta numera som en naturlig del, men för befintliga fastigheter är det ett annat läge. Vilket inte är så konstigt, menar Stina Stenquist, projektledare på RISE. 

– När de byggdes var det helt andra omständigheter, och därmed tog man hänsyn till de risknivåer som var aktuella vid den tiden. Nu ser det annorlunda ut, och därmed krävs en anpassning, säger hon. 

Anpassning av befintliga byggnader släpar efter 

Men arbetet med att anpassa befintliga byggnader släpar efter, konstaterar hon. 
– Vi ser alltför ofta att man inte kommer igång förrän något händer. Det vill säga när det redan är för sent. Något som förstås är olyckligt av flera anledningar: Till att börja med är det antagligen ett antal individer som blir personligt drabbade. Dessutom är det som regel betydligt billigare att förebygga skador än att återställa efter att något inträffat. 

Utöver detta måste EU-taxonomin och CSRD tas med i beräkningen för de företag som ska rapportera enligt dessa system, till exempel större fastighetsbolag. Det konstaterar Moa Hamré, även hon projektledare på RISE. 

– Dessa rapporteringssystem ska underlätta bedömningen för fondförvaltare och andra investerare som ska placera sina pengar hållbart, genom att till exempel fastighetsbolaget visar hur väl klimatanpassade de är. Som rapporterande fastighetsbolag behöver man göra klimat- och sårbarhetsanalyser med tillhörande åtgärdsförslag, säger hon. 

Fastighetsägaren har ansvaret 

Det finns flera orsaker till att arbetet inte har kommit så långt som Stina Stenquist och Moa Hamré skulle önska. Bland annat har många fastighetsägare inte kunskap om ansvarsfördelningen när det gäller att minska sårbarheten och anpassa sina fastigheter till de risker som klimatförändringarna kan innebära. 

– Vid exempelvis en stor översvämning finns det ibland en uppfattning bland fastighetsägare att det är kommunen som inte har tagit sitt ansvar – när det egentligen är fastighetsägaren som ska skydda sig mot de aktuella klimatriskerna. Det framgår tydligt av den nationella strategin för klimatanpassning, säger Stina Stenquist. Det gäller därför att genomföra ett förebyggande arbete, där man systematiskt kartlägger risker och planerar konkreta åtgärder för hur de ska hanteras. 

– Det behövs helt klart en ökad medvetenhet om vilket ansvar man har som fastighetsägare. Dels vidta de åtgärder som krävs för att skydda sin egendom från exempelvis översvämningar, extrem värme, skred och erosion. Men ansvaret omfattar även att vid behov återställa skador på byggnader och mark, säger Moa Hamré. 

Hon rekommenderar att man som fastighetsägare gör så mycket man kan på egen hand. Samtidigt, menar hon kommer det inte att gå att skydda sig mot alla klimatrisker inom den egna fastighetsgränsen. Hon pekar därmed på en av utmaningarna: Behovet av att samarbeta kring klimatanpassningen. 

 – Beroende på förutsättningar och vilka åtgärder som är aktuella så kan det krävas samverkan mellan till exempel fastighetsägare, kommunen och VA-bolaget. Även försäkringsbolag kan vara aktiva i ett sådant projekt, säger hon. 

Pekar ut fastigheter i riskzonen 

Det finns alltså flera starka anledningar till att accelerera arbetet, men också tydliga utmaningar. Det här har RISE tagit fasta på, och arbetar med riskanalys och planering av klimatanpassning på flera sätt. 

– Ett viktigt steg är att peka ut vilka fastigheter som bedöms vara mer utsatta än andra. Det finns det goda möjligheter att göra, och vi arbetar med en standardiserad form för att redovisa detta. Den kunskapen skulle sedan kunna förmedlas i form av en klimatresiliensdeklaration, berättar Stina Stenquist. RISE har även avdelningar för att genomföra tester av nya lösningar och kan erbjuda expertanalyser kring bland annat vilka åtgärder som kommer att vara nödvändiga om en extremvädersituation skulle drabba en fastighet.