Kontaktperson
Melinda From
Enhetschef
Kontakta MelindaEU Design Agenda för hållbar samhällsomvandling är ett verktyg från d.centre|EU.
Den bidrar till att skapa en gemenskap för praktik och lärande som arbetar med design som en process för att integrera olika logiker i samhället, genom att använda estetik och kreativa krafter som kilar för en regenerativ omvandling.
Den 16 mars 2023
Den strategiska ämnesgruppen "Design for Societal Transformation" inom EIT Culture and Creativity är ett arbete som leds av RISE, Research Institute of Sweden och TU/e, Eindhoven University of Technology. Syftet är att inrätta en praktik- och lärandegemenskap som arbetar med design som en process för att integrera olika logiker i samhället. Den använder estetik och kreativa krafter som kilar för en regenerativ omvandling. Rörelsen för att inrätta denna gemenskap för praktik och lärande kallas d.centre|EU (Trotto, Hummels et al. 2021).
En av de aktiviteter som arbetsgruppen genomför är processen att utforma en EU-designagenda för inkluderande och hållbar samhällsomvandling.
Denna process för att utforma agendan är öppen, iterativ, dynamisk och tvärvetenskaplig. De grundläggande värderingarna är värderingarna från det nya europeiska Bauhaus: vackert, hållbart, tillsammans (Europeiska unionen, n.d.). Med utgångspunkt i ekosystem med flera aktörer omformar d.centre|EU-rörelsen de metoder som samhället förlitar sig på genom att utveckla ett upplevelserikt framtida liv. Den främjar en regenerativ omvandling, där alla varelsers liv respekteras och åtgärder för att läka planeten vidtas mot en horisont av kollektivt välmående.
Denna dagordning har flera syften:
EU Design Agenda utvecklades som ett verktyg för att operationalisera området Design för inkluderande och hållbar samhällsomvandling inom EIT C&C.
I februari 2023 kommer mer än 400 personer och mer än 180 organisationer att delta.
Agendan har utvecklats genom olika aktiviteter:
Inför komplexa samhällsutmaningar som klimatförändringar, energikris, krig och terrorism uppstår ekosystem med flera aktörer som ska omvandla hur vi arbetar och lever bättre. I dessa ekosystem ingår aktörer från myndigheter, akademier, kreativa små och medelstora företag, företag och civila organ, och de samlas för att utforska och förnya nuvarande metoder för att skapa inkluderande, hållbara och blomstrande samhällen. Dessa ekosystem kan ha stor nytta av att lära sig och integrera designmetoder för att maximera sin potential och effektivitet. Designmetoder är särskilt lämpliga för att ta itu med konkreta, komplexa och situerade samhällsutmaningar.
syftar till att skapa en gemensam färdplan för att arbeta med ekosystem med flera aktörer inom området design för en inkluderande och hållbar samhällsomvandling. För att uppnå detta identifierades fyra viktiga metoder under processen för att utforma agendan. Dessa metoder kommer att fungera som en vägledning för att operationalisera agendan och främja samarbete mellan olika sektorer. Kärnan i varje metod kommer att presenteras för att ge konkreta insikter för praktiker och beslutsfattare.
För att ta itu med samhällsutmaningar och skapa en omvandlingsekonomi krävs meningsfulla kontextspecifika insatser som bygger på samarbete mellan flera intressenter och värdedelning som bygger långsiktiga lönsamma, etiska och rättvisa företag (Brand och Rocchi, 2011). Design är effektiv i omvandlingen, eftersom den genom tillverkning och prototyper kan ge omvandlingen en påtaglig och upplevbar form. Alla som deltar i processen kan på ett visuellt sätt förstå hur framtiden kan se ut, smaka och kännas. Dessutom gör design det möjligt att skapa med och återge framtiden på ett kollektivt sätt, bland annat genom att inkludera icke-människor och minoriteter. Genom kreativitet och design är det möjligt att föreställa sig och skapa prototyper av nya samhälleliga värdeerbjudanden, inklusive produkter, tjänster, politiska instrument och arrangemang, system och vardagliga rutiner. Syftet är inte bara att väcka diskussioner utan också att förverkliga förslag till samhällsomvandling, förändra praxis och öka effekten. Genom att skapa och ta fram prototyper ger designen insikter, förståelse, bevis och inspiration för att utforska olika sätt att organisera (inom och mellan) silos och för att ompröva begreppen "strategi" och "genomförande" i politiskt beslutsfattande. Den ger därför också idéer och argument för att övervinna de ihärdiga hindren mellan strategi och genomförande. Att göra saker är därför avgörande i processen att ta reda på hur man skapar metoder för att upprätthålla ett motståndskraftigt och meningsfullt samhälle.
Att arbeta över organisationsgränserna i ekosystem med flera aktörer kräver å ena sidan att vi avlär oss gamla metoder som hindrar samarbete och som inte bidrar till hållbarhet, förnyelse och kollektivt välmående. Det kräver också å andra sidan att vi lär oss nya kompetenser som stärker oss i riktning mot ett gemensamt syfte. Dessa kompetenser omfattar kunskap, färdigheter och attityder.
Det finns ett stort behov av att skapa och befästa metoder för utbyte av kunskap och färdigheter mellan olika ekosystem som arbetar på olika platser där man ingriper. För att skapa detta utbyte, formalisera kunskap och utveckla dessa nya kompetenser är det nödvändigt att skapa och odla trygga och välkomnande platser - en lekplats för (o)lärande. Dessa inkluderande lekplatser möjliggör utforskande och reflekterande praktik och omfattar attityder som sårbarhet, mod, risktagande, tvetydighet och öppenhet. De gör det möjligt för motiverade aktörer att hantera komplexa utmaningar i sina respektive sektorer och yrkesmiljöer, men främjar också personlig utveckling och omvandling. Genom att delta i dessa inkluderande lekplatser för (o)lärande kan aktörer inom ekosystem med flera aktörer utveckla de kompetenser och attityder som behövs för att driva på ett hållbart, regenerativt och kollektivt välmående.
Med hjälp av design kan nuvarande metoder omvandlas till hållbara metoder: design föreslår möjliga framtider (som förklarats ovan) och underlättar processer för gemensam reflektion och lärande inom ekosystemen. Dessa aktiviteter genomförs på fysiska och digitala lekplatser (se ovan). För att dessa lekplatser ska kunna utvecklas behövs en organisatorisk infrastruktur, ett "kök" där de rätta förutsättningarna för omvandling förbereds: finansiella strukturer, styrning, (ledarskaps)kultur, verktyg och tekniker, vokabulär, nätverk, samarbetsavtal osv. I detta kök formuleras formerna för styrning, främjas (själv)ledarskapsmetoder och utformas gemensamma beslut och metoder för beslutsfattande, och man ser till att infrastrukturen möjliggör inkludering av ett brett spektrum av mänskliga och mer än mänskliga aktörer och att den stimulerar till öppenhet, oförutsägbarhet, experiment och fantasi.
Genom att integrera användningen av kulturell, kreativ och fantasifull kraft i utformningen av våra framtida samhällen och det sätt på vilket vi förhåller oss till vår planet skapar vi metoder som utforskar möjligheter snarare än att definiera lösningar. Detta kräver nya sätt att bedöma framsteg och effekter. Särskilt när man arbetar inom ramen för omvandling är det problematiskt att i förväg fastställa vad som ska mätas, eftersom det som ska mätas kommer att förändras under processens gång. Det är uppenbart att det är nödvändigt att utforska dynamiska utvärderingsbedömningsprocesser.
Detta dynamiska tillvägagångssätt bör kompletteras med en kollektiv diskussion och överenskommelse om vad som utgör "framgång" eller effekt, utan att äventyra den kreativa och öppna processen för samhällsomvandling.
Detta går hand i hand med behovet av att arbeta parallellt med kommunikation och pollinering: skapa gemensamma diskurser i ekosystem med flera aktörer och nå ut till den bredare allmänheten, privata och civila samhällen. Hur kan man göra experimentella metoder genomförbara och skalbara för en bred publik, inklusive företag, samhällsorgan och icke-mänskliga aktörer? Skalning i detta sammanhang bör dock betraktas på ett annat sätt än i en traditionell bemärkelse av förstärkt replikering. Det är viktigt att etablera en organisk process för kunskapsöverföring och kunskapsdelning mellan olika aktörer, skalning är en noggrann studie av vad som kan och inte kan överföras från ett sammanhang till ett annat, och därmed kreativt översättas (Huybrechts et al., 2021). Genom att anamma detta adaptiva och dynamiska tillvägagångssätt för skalning kan vi bättre förstå, tänka om, omorganisera och i slutändan omvandla samhället.
Ambra Trotto och Caroline Hummels (redaktörer)
Brand, R., Rocchi, S. (2011) Rethinking value in a changing landscape. A model for strategic reflection and business transformation. Philips Design.
Huybrechts, L., Devisch, O., & Tassinari, V. (2021). Re-Framing the Politcs of Design. Public Space.
European Union. (n.d.). Beautiful, sustainable, together. New European Bauhaus. Retrieved March 23, 2023, from https://new-european-bauhaus.europa.eu/index_en
Trotto, A., Hummels, C. C. M., Levy, P. D., Peeters, J. P. A., van der Veen, R., Yoo, D., Johansson, M., Johansson, M., Smith, M. L., & van der Zwan, S. (2021). Designing for Transforming Practices: Maps and Journeys. Eindhoven University of Technology