Kontaktperson
Alexander Granlund
Forsknings- och utvecklingsingenjör
Kontakta AlexanderI solcellsmaterial kan det finnas defekter som inte är synliga med blotta ögat. Defekter såsom små sprickor kan med tiden växa sig större och negativt påverka effektutbytet från både enskilda solcellsmoduler och hela anläggningar. Genom elektroluminiscens kan man redan i ett tidigt skede identifiera defekter och följa hur de utvecklas med tiden.
Sprickor, kontakt- och lödfel samt interna resistanser kan uppstå när solcellsmodulen tillverkas, fraktas, monteras eller utsätts för väder och vind. Dessa defekter är nästan aldrig synliga med blotta ögat och oftast upptäcks de inte förens de märkbart begränsar hela solelanläggningens produktion.
Med elektroluminiscens vänder man på den normala processen i en solcell, i stället för att göra el av solljus gör man i stället ljus av el. I denna process avges ljus från de fungerande delarna av solcellen medan sprickor och defekta områden som inte leder ström förblir mörka. Det ljus som avges från solcellerna är i det nära infraröda spektrumet och kräver särskilda kameror för att kunna ses. Ljuset som avges är svagt och många kameratyper tar även upp och störs av synligt ljus. En kamera med InGaAs-sensor arbetar effektivt i spektrumen för alla de vanligaste solcellstyperna, är mindre känslig för störande ljus och har en så låg exponeringstid att man också kan filma med goda resultat, till skillnad från många andra sensortyper.
Genom att kontinuerligt följa upp solcellsmoduler med elektroluminiscens kan man enklare identifiera vart de största riskerna för skador finns, med denna kunskap blir det enklare att skapa förutsättningar för att solcellsanläggningar ska kunna prestera under hela sin livslängd.