Kontaktperson
Karin Törne
Forskare
Kontakta Karin
PDP för karakterisering av korrosion
Linjär polarisation (PDP) är en elektrokemisk metod användbar för att studera ett flertal kritiska egenskaper i elektrokemiska förlopp. För korrosion kan metoden användas för att bestämma korrosionspotential, korrosionshastighet, polarisationsresistans, passivering och gropfrätningspotential.
Syfte
Linjär polarisation är en vanlig elektrokemisk metod som kan användas för att bestämma korrosionsegenskaper hos en metall med eller utan ett skyddande skikt i olika i miljöer som t.ex. vatten av olika salthalt (marin miljö), jord eller elektrolyter i batterier. Eftersom det är en relativt snabb teknik används den ofta för en initial mätning av korrosionshastighet och stabilitet hos skyddande filmer.
Metod
Linjär polarisation utförs genom att lägga på en potential med en konstant svephastighet (vanligtvis 0,16 mV/s) inom intervallet ± 250 mV mot provet. Riktningen och spänningsintervallet för svepet kan skiftas beroende på om anodiska eller katodiska förlopp avses karakteriseras i detalj. Förändringar i den uppmätta strömmen beroende på potential (d.v.s. formen på polarisationskurvan) kan användas för att bestämma korrosionspotential och hastighet samt passiveringsström och nedbrytningspotential hos ett passiverande skikt. Detaljerad analys av gropfrätning är tillgänglig genom Avesta cellsmätningar.
Leveranser
En rapport med data summerad i grafer samt resultat av beräknade parametrar.
