I samma stund som ditt bolag börjar leverera data i en värdekedja med flera inblandade partner uppstår nya utmaningar. Risken för läckor blir tydligare och plötsligt säljer du inte bara ur ditt ordinarie produktutbud – du har blivit en dataleverantör.
Den genomgripande digitaliseringen av industrins processer innebär att stora mängder data skapas. Datamängder som kan nyttjas som beslutsunderlag eller direkt i styr- och monitoreringssystem. Eller till AI-algoritmer för att förfina ett specifikt produktionssteg.
– Underskatta inte komplexiteten i datainsamling och datahantering när det gäller hela industri- och produktionsprocesser, säger Marie-Louise Bergholt, fokusområdesledare för Digitalisering inom industrin på RISE.
– Du kanske är trygg med en viss typ av maskiner. Som har sensorer som går att bevaka och kalibrera. Men de här maskinerna från en annan tillverkare, hur fungerar de? Vilken datastruktur följer de, hur kalibreras de? Detta behöver du kunna samanalysera.
Standardisering behövs
För att en datadriven industrikedja ska fungera optimalt – den är ju medberoende och därmed sårbar till sin natur – behövs standardisering. Att det finns överenskomna kvalitetsbegrepp och format, en praxis för datastruktur. När målbilden om maximal interoperabilitet i hela tillverkningskedjor blir verklighet uppstår en delikat fråga: den här datan som vi utbyter, vilket värde har den? Vad är priset på den?
Anta att företag 1 i kedjan levererar en komponent till företag 2. Med följer data kring hur den tillverkades.
– Då säljer man både produkt och data. Datan ska inte vara gratis. Det är ett tillskottsvärde eftersom det höjer kvaliteten på företag 2:s slutprodukt, säger Marie-Louise Bergholt.
Hur man prissätter avgörs av faktorer som datakvalitet, struktur, hur den passar in i kundens arbetsprocess. Hit hör även den ökade komplexiteten som uppstår när det finns flera värdekedjor och samarbetspartner med olika behov för sina system, produkter och slutkunder.
– Går datan att använda direkt så är värdet betydligt högre. Är det ostrukturerad blandad kompott in krävs merarbete, och då sjunker värdet.
Datan ska inte vara gratis
Digitala produktpass – en möjliggörare
Under 2024 förväntas EU anta lagen ESPR – Ecodesign for Sustainable Products Regulation, som innehåller ett krav på digitala produktpass, ett verktyg för att samla data om produktens CO2-avtryck, miljöpåverkan och hur den kan återvinnas. Kravet på digitala produktpass förväntas träda i kraft 2026, och innebär att bolag tvingas ta fram och redovisa data om sina produkter.
– Förutom att se digitala produktpass som ett krav att uppfylla så kan man också se det som en möjlighet, säger Marie-Louise Bergholt. När du redan börjat samla in data om din produkt för att skapa det digitala produktpasset är det relativt enkelt att bygga vidare och erbjuda ytterligare data, samtidigt som du kommer att kunna ställa krav på dina underleverantörer att göra detsamma.
Delade data ställer krav på säkerhet
Med flera industriaktörer som delar data sinsemellan ställs höga säkerhetskrav på hantering och delningslösningar. Marie-Louise Bergholt säger att de senaste årens forskning kring värdekedjor visar att cybersäkerhet är ett prioriterat område och att mer behöver göras även kring risker för läckage och manipulation.
– Vilken typ av data vågar vi dela eller förse någon annan kund med? Här kommer avtal, juridik, sekretess och hela baletten in om man vill säkerställa att processdata inte hamnar på avvägar och kanske når en konkurrent som kan producera till ett lägre pris.
Testa system i cyber range
RISE driver en anläggning i Kista där system kan testköras, en så kallad cyber range. Målgruppen är både näringsliv och offentlig sektor.
– Där kan man sätta upp ett sådant här scenario och ”provtrycka” det frikopplat från en produktionsprocess, och slipper därmed störa företagandets ordinarie verksamhet, säger Marie-Louise Bergholt.
Kontaktperson
Marie-Louise Bergholt
Director Application Center for Additive Manufacturing
Kontakta Marie-Louise