Förebyggande åtgärder istället för akuta utryckningar. Så kan framtidens underhållsarbete se ut – om vi anammar nya digitala lösningar och ett prediktivt snarare än reaktivt tillvägagångssätt.
Morgondagens underhåll av infrastruktur för med sig både möjligheter och utmaningar. Utmaningar som vi behöver börja bemöta redan idag.
– Digitalisering och AI erbjuder möjligheter att jobba mer resurseffektivt med underhåll. Det är dock viktigt att förstå att digitalisering inte bara handlar om teknik. Vår forskning visar att digitalisering främst är strategisk organisationsutveckling, säger Lars Thell Marklund på RISE som är programchef för forskningsprogrammet Mistra InfraMaint.
– En stor brist i dagens underhåll av infrastruktur är brist på kunskap om olika anläggningar, och att man inte lyckas tillgodogöra sig ny teknik som finns tillgänglig, säger Johan Ahlström på RISE, tidigare projektledare för ”Betong och stål i byggnadsstrukturer – Förväntad livslängd för underhåll”, ett projekt som drevs inom ramarna för Mistra InfraMaint.
– Infrastrukturägare jobbar för mycket med avhjälpande och schemalagt underhåll som inte är anpassat efter anläggningens faktiska egenskaper. Man måste röra sig mer mot ett tillståndsbaserat och prediktivt underhåll där åtgärder anpassas mer efter anläggningen.
Sensorer håller koll på anläggningarna
I framtiden kommer sensorbaserade lösningar bidra till att det blir lättare att hålla anläggningarna under kontinuerlig kontroll.
– Detta kommer ge möjlighet att få indikationer på när ett fel kommer att uppstå. Man kommer i ett tidigt skede ha en chans att åtgärda ett fel innan det påverkar säkerheten eller prestandan. Underhåll kommer bli mer förutsägbart ur ett ekonomiskt perspektiv, och tillgängliga medel kan nyttjas på rätt ställe vid rätt tidpunkt.
Jag vill påstå att vi är ganska bra på underhåll i Sverige
Konstant slitage
Problemet är att underhållsbehovet växer med en åldrande infrastruktur och att resurserna måste utökas.
En anledning till detta ökande behov, är att anläggningar som tillhandahåller kritiska samhällsfunktioner – exempelvis transportinfrastruktur och vattenförsörjning – utsätts för ett konstant slitage.
– För att kunna hantera detta måste vi i framtiden kunna prioritera de åtgärder som gör mest nytta och helst kunna förekomma allvarliga skador. Med modern sensorteknik och samhällets digitalisering kan vi nu ganska enkelt samla in stora mängder data om vad som sker i en anläggning, säger John Leander, som är universitetslektor och docent i brobyggnad vid KTH. Han är även projektledare för ”Beslutsstödsstrategier för infrastrukturägare”, som handlar om hur informationen om infrastruktursystems tillstånd hanteras och används i beslut.
Användning av data centralt
I framtiden kommer vi att kunna samla in data på billigare och mindre resurskrävande vis, tror Lars Thell Marklund:
– Som av användarna själva. Vi ser redan nu exempel där sopbilar filmar vägar till exempel. Utvecklingen av AI har gjort att mer data blir mer användbar och enklare att använda.
Frågan är alltså inte bara hur vi ska samla in data – utan hur vi kan hantera den när den väl samlats in. John Leander menar att man i en framtida förvaltning kommer vara bättre på att utnyttja den information som finns tillgänglig.
– Förhoppningsvis kommer vi också att bli bättre på att använda och kombinera olika sorters information för att i slutänden ta bättre beslut om åtgärder. Målet bör vara att effektivisera underhållsåtgärderna och helst utföra dessa innan allvarliga skador uppstår.
Ett steg mot att förekomma dessa skador, menar John Leander, är att planera för underhållsarbetet redan i projekteringen av nya anläggningar.
– Prioriteringen av underhållsåtgärder bör göras dynamiskt, där resultaten av mätningar och inspektioner kan kombineras genom en riskbedömning, med en kombination av konsekvenser och osäkerheter. Det ideala framtidsscenariot är att allt underhåll ska kunna utföras som förebyggande åtgärder utan akuta utryckningar.
