Omställningen till fossilfritt gör biomassa till en extremt eftertraktad råvara, inte minst i Sverige. Men för att skogens förnybara kolatomer ska räcka till mer behövs effektivare processer i skogsindustrin och smartare användning av skogsbrukets restprodukter. Och bättre styrmedel som boostar inhemsk produktion.
Slakteriavfall och resurser från jordbruket är viktiga råvaror för drivmedel idag. Men det är grenar, toppar, bark och flis från skogsbruket och biprodukter som lignin från massabruken som är de stora flödena för nästa generations kolbaserade drivmedel, kemikalier och material. På sikt är behoven enorma.
RISE-forskaren Erik Furusjö närmast fnissar att ”nej, skogen räcker inte till allt” apropå att många branscher gör anspråk på de skogliga resurserna. Det handlar om att ta till vara på det befintliga, att utnyttja biomassan effektivare än idag.
– Men skogen kan användas till mycket mer än idag. Det finns vissa produkter som kommer att behöva innehålla kolatomer även i framtiden. Sådant som papper, plaster, vissa drivmedel. Vi behöver använda skogen till dem, och använda biogent kol där det gör störst nytta, säger han.
Eldas upp
Erik Furusjö pekar på att mycket av biprodukterna i såg- och massabruken eldas upp. Bark och sågspån har begränsad efterfrågan idag och går normalt till förbränning. Att separera och vidareförädla lignin från brukens svartlut är ännu inte en standardprocess.
– Biprodukterna behöver bli värdefullare. De behöver uppgraderas och förädlas till andra saker. Detta måste till för att vi ska få en högre, helst närmast total, effektivitet i skogsvärdekedjan.
Vill du diskutera frågor som rör bioekonomi med oss? Fyll i formuläret så hör vi av oss.
– Det behövs på kort sikt mer styrmedel för att få högre resurseffektivitet och förädlingsvärde ur skogsråvaran. Idag finns inte incitament för massabruken att effektivisera och elda mindre eftersom högre priser på bark och lignin ännu inte slagit igenom.
Han säger att till exempel reduktionsplikten – som tvingar fram högre inblandning av förnybara bränslen – inte har räckt för att främja tillräcklig produktutveckling och inhemsk produktion.
Innan det finns etablerade marknader så måste det till samarbeten som säkrar värdekedjan
Mer innovation behövs
Erik Furusjö efterlyser mer innovation inom skogsindustrin, även om goda exempel finns.
– Stora Enso har till exempel flera ligninprojekt, bland annat karbonisering för att göra delar till batterier. Och flera skogsföretag lägger resurser på att undersöka nya processer för tillverkning av drivmedel och kemikalier.
– Det finns stor potential att samarbeta med oss på RISE för att till exempel ta fram nya produkter ur lignin. Många stora aktörer har idag rätt begränsad egen forskning och utveckling utan samarbetar med universitet och institut som RISE.
Påverkar värdekedjorna
Nya processer och slutprodukter påverkar även värdekedjorna. Etablerade partnerskap behöver ses över, nya vänskapsband knytas. Preems och Setras samägda bolag Pyrocell är ett sådant exempel.
Anläggningen för förädling av sågspån till bioolja invigdes hösten 2021 på Setras område utanför Gävle. Oljan körs ner till Preem-raffinaderiet i Lysekil för förädling till förnybart drivmedel.
– Den här pyrolysoljan fanns ju inte. Det krävdes ett joint venture och att man byggde ett samarbete över värdekedjorna.
På samma sätt ser Erik Furusjö samarbetet mellan skogsjätten SCA och energikoncernen St1. I ett samägt bolag investeras nu i ett nytt bioraffinaderi i Göteborg för att förädla tallolja från SCA:s olika massabruk till förnybara drivmedel som HVO-diesel och biojetbränsle.
– Innan det finns etablerade marknader så måste det till samarbeten som säkrar värdekedjan. Pyrolysoljan fanns ju inte på marknaden, vill de ha den så måste de samarbeta, åtminstone i uppstartsfasen.