Hur kan munkmodellen stödja kommuners hållbarhetsarbete?
Krönika: Vår tids stora utmaningar – allt ifrån klimatförändringar och miljökriser till ekonomiska kriser och nu en global pandemi – tydliggör behovet av omfattande samhälleliga förändringar mot mer hållbara system. Omställningar behöver göras inom såväl globala produktions- och konsumtionsmönster som samhällsplanering och ekonomi. Här har både offentlig sektor, företag och civilsamhället, viktiga roller att spela. I ett svenskt sammanhang är inte minst kommuner centrala för att utveckla nya sätt att bestämma mål, styra och följa upp samhällsutvecklingen. I denna krönika beskriver Haben Tekie, projektledare inom Sustainable Business på RISE, möjligheterna att planera, mäta och följa upp en kommuns hållbarhetsarbete med munkmodellen.
Kommunens arbete är i regel genomsyrat av en mängd styrdokument, politiska målsättningar och uppföljningskrav. I detta landskap finns en risk för ”styrsignalsträngsel” när olika målsättningar och styrsystem tävlar med varandra om utrymme. Många kommuner efterfrågar därför mer överskådliga och användarvänliga modeller som kan stödja prioritering av fokusområden, planering av insatser och systematiska uppföljningsstrukturer för hållbarhetsarbetet som ofta sträcker sig över förvaltningsgränser.
En modell som potentiellt kan svara upp mot denna efterfråga är den så kallade munkmodellen (The Doughnut model). Denna ekonomiska modell lanserades för cirka 10 år sedan av den brittiske ekonomen Kate Raworth. Modellen vidareutvecklar den världskända idén kring de ”planetära gränserna” som har utvecklats under ledning av den svenska forskaren Johan Rockström. Till de nio planetära gränserna adderar munkmodellen tolv sociala grundvillkor (hämtade från Agenda 2030) som behöver vara uppfyllda för en hållbar utveckling. Ekonomin kan med andra ord sägas vara välmående och hållbar först när de tolv sociala grundmålen är uppfyllda utan att de ekologiska gränserna överskrids.
Att uppnå denna målsättning globalt kräver handlingskraft på en rad olika nivåer. Bland annat har flera städer och regioner runt om i världen - däribland Amsterdam, Bryssel och Cornwall – börjat använda munkmodellen som uppföljnings- och dialogverktyg inom sitt hållbarhetsarbete. Parallellt med detta har Tomelilla, tillsammans med oss på RISE, tagit initiativet till att undersöka möjligheten att använda munkmodellen i en svensk kommunal kontext. Liksom många andra kommuner står Tomelilla inför utmaningar med att omsätta Agenda 2030 till en lokal kontext och har identifierat munkmodellen som ett verktyg som potentiellt kan stödja denna process.
Våra samarbetspartners på Tomelilla tror och hoppas att Munkmodellen ska kunna erbjuda en övergripande, visuellt attraktiv och lättkommunicerad referensram för kommunens hållbarhetsmål och utfall - en ram som förhoppningsvis kan samla kommunens olika funktioner och förvaltningar kring en gemensam lägesbild, vilket idag anses centralt för att effektivt kunna adressera tvärsektoriella hållbarhetsmål.
I projektet Munkmodellen som uppföljnings- och dialogverktyg i Tomelilla kommun deltar forskare och analytiker från RISE med kompetens inom allt ifrån social- och ekologisk hållbarhet till cirkulär ekonomi, samhällsplanering, implementeringsfrågor och mätteknik. Som en del av arbetet går medarbetarna från RISE bland annat igenom tidigare forskning på området samt hur Tomelilla idag organiserar och följer upp sitt hållbarhetsarbete. Dessutom undersöker RISE och Tomelilla om – och i så fall hur – kommunen systematiskt skulle kunna använda sig av munkmodellen som ett planerings-, uppföljnings- och dialogverktyg inklusive de utmaningar som finns med att översätta globala mål till lokala sådana.
Det har varit ett stort intresse från flera kommuner att utforska munkmodellen och nästa steg är att tillsammans med Tomelilla och förhoppningsvis fler kommuner vidareutveckla och anpassa munkmodellen som styr- och uppföljningsverktyg för en svensk kommunal kontext.
Med detta sagt är inte munkmodellens komponenter unika för att få till en gemensam övergripande bild av hållbarhet. Oavsett vilken typ av modell som en organisation vill använda för att få till ändamålsenliga beslutsunderlag för hållbarhetsarbete krävs en gedigen behovsanalys i den lokala kontexten - som även tar kommunens organisatoriska förutsättningar i beaktande - kompetens inom kvalitetssäkrade mätningar samt implementeringsstöd. RISE har stor erfarenhet av att, genom tvärvetenskapliga forsknings- och innovationsprocesser, stödja kommuner med att bygga kapacitet i att planera och följa upp sitt hållbarhetsarbete.
Munkmodellen bygger på goda intentioner om att transformera dagens ekonomiska system till något som förhoppningsvis kan utmana status quo och leda till mer hållbarhet. Under arbetet med förstudien har jag och mina projektkollegor kunnat se exempel på den potential som kommer med kraftfulla visualiseringar i stil med munkmodellen. Samtidigt är visualisering inte allt. Om inte modeller och verktyg är användbara och implementeringsbara i praktiken så är de inte mycket att ha. Detta oavsett hur visuellt attraktiva de är. Det kvarstår därför för oss att fortsätta utforska om munkmodellen kan göra praktisk nytta i en kommunal kontext. Och kanske också i andra offentliga organisationer, så som länsstyrelser och regioner. Jag hoppas att den på sikt kan leda till att ekonomin mer och mer ses som ett medel för att skapa en bättre värld, snarare än som ett mål i sig själv.
/Haben Tekie, projektledare inom Sustainable Business på RISE