Energisektorn står för majoriteten av världens koldioxidutsläpp med nästan 60 %. En av de största källorna till utsläpp är städer; så få som 100 av världens städer står för 18 % av utsläppen. En lösning på det här problemet kan vara energipositiva stadsdelar – mindre avgränsade områden som skickar ut mer energi än vad som förbrukas, och som bidrar till ett grönare energisystem.
I området Norra Djurgårdsstaden finns Stockholms första plusenergihus. Plusenergihus är hus som genererar mer energi än vad de konsumerar sett över ett helt år. I huset finns en kombination av egen elproduktion via solceller, högeffektiv isolering och lagring av överskottsvärme i borrhål.
– Norra Djurgårdsstaden är ett exempel på en energipositiv stadsdel, åtminstone delvis, förklarar Kerstin Rubenson, projektledare på RISE. En energipositiv stadsdel ska enligt definitionen bestå av flera byggnader som aktivt hanterar sin energiförbrukning och byter energi sinsemellan. Vi arbetar för tillfället med liknande försök i både Malmö och Lund, men än så länge finns inget område som är testat fullt ut i Sverige.
Komplement till storskalighet
I ett land som Sverige med storskaliga energianläggningar och ett väl utbyggt system för fjärrvärme kan det vid en första anblick verka onödigt att satsa på småskalighet och lokala lösningar. Men Kerstin Rubenson håller inte med om det:
– Det finns flera anledningar till att skapa energipositiva stadsdelar, säger hon. Resurs- och miljöaspekterna är viktiga; vi vill ta tillvara på de resurser och möjligheter som finns, ge hela energisystemet en knuff i rätt riktning och få in mer förnybar energi i systemet. Det räcker inte att tänka storskaligt, vi behöver småskalighet också som komplement.
Här finns lagstiftning som står i vägen
Olika svårt att hantera energislagen
Energipositiva stadsdelar handlar främst om el och värme; två energislag som är olika svårt att hantera på lokal basis.
– Värmeenergi är ganska enkel att hantera; vi har kommit långt med att ta tillvara restvärme i Sverige och fördela den mellan fastigheter via fjärrvärmenätet. Elproduktionen är svårare att åstadkomma i tillräckligt stor skala och än så länge har ingen löst problemet med säsongslagring av elenergi. Men här finns också lagstiftning som står i vägen, eftersom el inte får flyttas mellan fastigheter hur som helst.
Så hur ska energipositiva stadsdelar bli verklighet?
– Vi behöver till att börja med involvera boende och verksamma i området för att kapa energianvändningen. Vi har sett toppar i energianvändning på morgonen och när boende kommer hem från jobbet, och även om vi inte kan kontrollera just den användningen så kan vi med olika styrmedel som till exempel pris påverka storkunder att använda energin vid andra tillfällen. Sen behöver vi få till en policyförändring kring flytt av elenergi, och se över beskattningen av olika energislag, avslutar Kerstin Rubenson.
