"När man ska industrialisera komplexa teknologier behövs många olika tankemodeller"

– Jag är otroligt imponerad av konferensen. Jag har arbetat inom industriforskning och utveckling ganska länge, och att samla den här mixen av internationella aktörer, från företag och forskningsarenor runt om i Europa, är inte något man gör i en handvändning. Så hatten av, jag är riktigt imponerad. 

Anser du att det är viktigt att anordna den här typen av evenemang inom additiv tillverkning?

– Det tror jag att det är. Additiv tillverkning är ju inte nytt i sig, teknologin har funnits på Gartnerkurvan sedan andra världskriget ungefär. Men först nu börjar vi se hur AM industrialiseras i stor skala. Och det har dessutom visat sig att additiv tillverkning för väldigt många positiva effekter med sig. Stora miljövinster, stora transportvinster, förenklad logistik, etcetera. Samtidigt finns det komplikationer inom delar som efterbearbetning, värdekedjan, IT-infrastruktur, kvalitet och energi, samt hälsorisker med olika pulver. Additiv tillverkning är ett komplext teknikområde med stor potential, vilket kräver att många samarbetar och delar kunskap med varandra. Under en konferens som denna, där många deltagare befinner sig i en tidig kunskapsfas, är det möjligt att vara öppen och dela resultat och insikter med varandra. Det för tekniken framåt för alla som är här idag. Alla kommer att gå hem till sina organisationer och sina länder och ha lärt sig någonting. 

Vilka fördelar ser du med att etablera starka samarbeten mellan industri, akademi och forskningsinstitut inom additiv tillverkning?

– Det finns inga nackdelar med att samarbeta! När man ska industrialisera komplexa teknologier, som AM eller AI, behövs många olika tankemodeller. Företag tenderar att tänka på pris, prestanda, kvalitet och snabbhet – med kunden i fokus. Forskare har ofta helt andra perspektiv. Som med alla nyare teknologier finns det en massa problem med additiv tillverkning, och man behöver hjälpas åt för att lösa dem. Generellt sett tror jag inte att företag har vare sig tålamodet eller resurserna som krävs för att lösa dessa problem själva. Därför är samarbeten med institut som RISE viktiga. På RISE kan man ju provköra i nya maskiner, testa olika material, och vända och vrida på olika lösningar i en säker miljö. Därmed kan man också dela på riskerna.

Hur ser du på Applikationscenter för additiv tillverkning (AM-center) som aktör i innovationssystemet?

– Att lyckas samla 200 deltagare från hela Europa på en sådan här konferens, med representanter från både industri, akademi och institut, talar sitt tydliga språk. Den här konferensen hade inte existerat utan AM-center. Jag vet att AM-center är väldigt eftertraktat runtom i Europa, både av civilsamhället, försvaret, forskare och näringsliv. Det är en tydlig indikation på att man satsat på rätt teknologier, rätt kompetensområden, rätt maskiner, och rätt frågeställningar. 

Vad tror du behöver till för att snabba på övergången till hållbar och konkurrenskraftig tillverkningsindustri i Sverige?

– Det är en stor fråga, men jag skulle nog vilja betona moget ledarskap. Det är något som lyfts i flera olika sammanhang här på mässan, kopplat till både AM och underhåll. Svensk tillverkningsindustri är ofta inriktad mot väldigt kundanpassade lösningar och system. Kundanpassning och storskalighet är komplexa enheter att förena. Det kräver en hög grad av flexibilitet som tar tid att utveckla och kräver uthållighet.

– Samtidigt sker just nu stora investeringar i svensk produktion, särskilt inom batteriteknik och batterifabriker. Automationsteknik och robotik växer också så det knakar. Dessutom har Sverige en gynnsam energimix med stor andel fossilfri el som många företag efterfrågar. Denna positiva sammansättning av faktorer tror jag att vi kommer att stå oss på ett tag. Nu gäller det bara att utbilda fler ingenjörer, den ständiga bristvaran!