Hållbar gård - en gård för framtiden
En Hållbar Gård är hållbar ur alla tre hållbarhetspelarna: ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Men hur ska man arbeta för att nå dessa ofta motstridiga mål på gårdar med helt olika förutsättningar och produktion? På RISE arbetar vi med hur hållbarhet ska kunna uppnås inom svenskt jordbruk, både inom specifika områden och med ett helhetsgrepp. På så sätt ska visionen om den Hållbara Gården förverkligas.
Hållbar Gård på RISE
Inom RISE arbetar vi med att utveckla den Hållbara Gården på många olika nivåer, men arbetet har varit splittrat på många olika platser på RI.SE, eller i vissa fall inte lyfts fram alls. Därför har denna sida har tagits fram för att samla de projekt, aktiviteter, initiativ och nyheter som finns på RISE inom Hållbar Gård.
Den Hållbara Gården
Alla sektorer vill uppnå hållbarhet, inte minst jordbruket. Jordbruket har dessutom en stor fördel i hållbarhetsarbetet i att det inte bara kan ha målet att minska dess negativa påverkan utan också har stora möjligheter att arbeta mot positiv påverkan. Exempelvis inte bara nå klimatneutralitet utan också netpositiv kolinlagring, och att inte bara undvika miljöförstöring utan istället skapa värdefulla naturområden både för människors välmående och för att gynna den biologiska mångfalden. Jordbrukets bidrag till den ekonomiska hållbarheten är inte heller begränsad till hur många kronor och ören som jordbruket genererar utan utgör en grundbult i samhällets försörjningskapacitet och resiliens. Jordbruket står för en betydande del av den produktion som är vital i tid av kris och krig, från mat till energi, material, ingredienser och ekosystemtjänster.
Så vad är den Hållbara Gården?
En hållbar gård behöver kunna producera mat, energi, material och/eller andra ekosystemtjänster (t.ex. kolinlagring, biodiversitet) på ett sådan sätt att produktionen kan fortsätta under överskådlig tid. En hållbar gård har alltså ett produktionskrav och produktionen måste ske på ett sätt som är hållbart ur de tre hållbarhetspelarna; ekonomiskt, socialt och miljömässigt. En hållbar gård kunna erbjuda en attraktiv, trygg och socialt stimulerande arbetsmiljö och pensionsförutsättningar till de som arbetar på gården, samtidigt som produktionen sker på ett sätt så att förutsättningarna för produktionen bibehålls (t.ex. upprätthålla jordhälsan) och utsläpp till omgivande land och till atmosfären hålls på en acceptabel nivå, elimineras eller att produktionen i bästa fall till och med leder till negativa utsläpp. Produktionen på gården bör vara så robust och resurseffektiv att inputen på gården står i god relation till dess output.
För att få en gård hållbar krävs därför:
- Hållbara ekonomiska förutsättningar – producenterna måste kunna få skälig lön och pension
- Hållbara sociala förutsättningar – producenterna måste ha möjlighet att tillgodose sina sociala behov (tillgång till bredband, samhällstjänster mm) och få god arbetsmiljö och rimlig arbetsbörda. Samtidigt bör producenterna bidra till den sociala hållbarheten hos samhället, tex. öppna landskap som en rekreation osv.
- Hållbar växt- och animalieproduktion med minimal negativ miljöpåverkan, vilket kräver att en mängd delkomponenter är hållbara:
- Hållbart växtskydd
- Hållbar energiförsörjning
- Hållbar växtnäringstillförsel och -hantering
- Hållbar vattentillförsel och -hantering
- Hållbar jordhälsa och kolinlagring (inklusive förhindra markpackning och erosion)
- Hållbar nivå av emissioner och annat som påverkar omgivningen (t.ex. näringsläckage, djurtäthet och djurslag, växtskyddsmedelsutsläpp)
- Hållbart bevarande av värdefull natur och biodiversitet
- Hållbar animalieproduktion, t.ex. djurskydd, antibiotika, smittskydd
- Resurseffektiv torkning av spannmål
- Resiliens – beredd på störningar
- Att det finns transparenta, lättanvända och robusta/standardiserade metoder för att utvärdera hållbarheten på gårdsnivå, så att man kan styra i rätt riktning
Utmaningarna
Att uppnå hållbarhet inom alla tre hållbarhetspelare (ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet) är ingen enkel uppgift. Att få ekonomin att gå ihop är något som många jordbrukare kämpar med, vilket också har stor påverkan på den sociala och miljömässiga hållbarheten. Många jordbrukare känner sig ensamma och det är svårt att få yngre att vilja ge sig in i branschen. Alla dessa problem leder till att det hela tiden blir färre och större jordbruksföretag. Det leder också till att det finns små marginaler att höja den miljömässiga hållbarheten om det inte också ger klara ekonomiska fördelar. Just dessa avvägningar när värden står mot värden är svårhanterliga och det finns få verktyg för jordbrukare att arbeta med hållbarheten på sin gård ur ett helhetsperspektiv.
Var slutar gårdens ansvar?
En stor fråga om hur gårdar ska bli hållbara ligger i vad som är producentens ansvar och vad som är samhällets ansvar. Många sociala och ekonomiska behov kan inte producenten tillgodose utan samhällets hjälp. Flera tjänster som en hållbar gård ger har liten direkt effekt på gården, men är extremt viktigt ur ett samhälleligt eller till och med globalt perspektiv (t.ex. netpositiv kolinlagring). Producenter kan förväntas att använda hållbara metoder till sin produktion, men samhället bör förväntas ge stöd för att göra hållbara metoder tillgängliga och attraktiva för producenterna och ge stöd för att göra avvägningar när det uppstår intressekonflikter. Producenter bör vara beredda att producera sådant som samhället efterfrågar för att öka sin sociala hållbarhet, t.ex. möjlighet att minska sin köttkonsumtion och tillgång till öppna landskap för rekreation. Men det är inte hållbart att producenterna offrar sin ekonomiska och sociala hållbarhet för att öka samhällets hållbarhet utan då måste de i så fall kompenseras för detta. Samhället måste se till att det finns en försörjningsförmåga på nationell nivå – gårdarna ska inte behöva vara självförsörjande för att vara hållbara.
