Riksmätplatsverksam­heten vid RISE och vårt uppdrag

Historik

Det svenska metrologissystemet skapades 1972 efter en utredning av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och kom att bestå av två typer av mätplatser, Riksmätplatser samt auktoriserade mätplatser. Sverige var med detta beslut av Sveriges riksdag ett av de första länderna i världen att etablera en officiell auktorisations-, i dag ackrediteringsordning.

Till en början utpekades flera Riksmätplatser, var och en för olika storhetsområden, Statens Provningsanstalt (SP), Försvarets forskningsanstalt (FOA), Förenade fabriksverken (FFV) samt Statens Strålskyddsinstitut (SSI) men den decentraliserade organisationen visade sig inte kunna hålla tillräckligt starka forskningsmiljöer för att följa teknikutvecklingen och behoven som kommit att bli mer komplexa och med en allt mer gemensam kvantfysikalisk grund. Under några år kom den nationella metrologin att koncentreras till SP, numera RISE, och sedan 1995 är RISE värd för Riksmätplatserna för de vanligast förekommande fysikaliska storheterna samt Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) för de inom joniserande strålning.

I internationella sammanhang är RISE idag utpekad eller benämnd som ”National Metrology Institute” (NMI) och SSM som ”Designated Institute” (DI)

I de allra flesta länderna är nationell metrologi direkt knuten till något departement och så var också fallet för SPs uppdrag som riksmätplats fram till 2009, med Näringsdepartementet som huvudman och som stöd hade departementet ett Metrologiråd. SPs riksmätplatsverksamhet reglerades genom ett särskilt avtal mellan Svenska staten och SP.

En följd av Metrologiutredningen 2007 blev att Vinnova från och med 2009 i enlighet med sitt regleringsbrev finansierar RISE riksmätplatsverksamhet. Som stöd har Vinnova satt samman ett programråd för metrologi.

Nationell metrologiverksamhet i Sverige, bedrivs vid riksmätplatser och regleras övergripande genom lagstiftning: Förordning (2011:811 och 2019:17) om ackreditering och teknisk kontroll och i tionde paragrafen om Riksmätplatser sägs:

10 § En riksmätplats ska hålla en hög standard med normaler[1] av tillräcklig omfattning och relevans. Spårbarhet för mätnormaler ska säkerställas och utvecklas genom internationella jämförelser samt forsknings- och utvecklingsinsatser.

Vårt uppdrag

Det som enligt föreskriften benämns mätnormaler handlar om mätreferenser som har dokumenterad spårbarhet till SI. Verksamheten utgår från SI och normaliehållning består av i huvudsak två funktioner, vidareutveckling av normaler eller referenser och internationella jämförelser för spårbarhet. Vidareutvecklingen är kopplad till forskning och till internationellt samarbete. Den kan ske mer eller mindre aktivt, beroende på storhetsområdets nivå eller betydelse för det egna samhället. Vid högre nivå, primär realisering, är kostnaden och risktagandet högre, t ex vid övergång från en typ av normal till en annan. Vid högre nivå har man också synergier i form av högre kompetens för andra typer av mättekniska tjänster som bidrar till tillväxt.

I en förordning (2019:16) om riksmätplatser anges vilka organ som är riksmätplatser i Sverige och den räknar upp 36 storhetsområden för vilka RISE (32) respektive SSM (4) är riksmätplats. Förordningen anger inte mätområden och därtill kopplade mätosäkerheter beroende på att dessa förändras över tiden i takt med teknikutvecklingen och behoven. Måttstorheter med tillhörande mätområden och mätosäkerheter redovisas i en publik internationell databas efter en oberoende granskning.

RISE är signatär för MRAet från 1999 och som är ett komplement till Meterkonventionen. RISE är också signatär för det svenska medlemskapet i samverkansorganisationen EURAMET. För både MRAet och EURAMET har Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, utpekats som Designated Institute, DI och båda riksmätplatserna kan därmed verka internationellt för att visa ekvivalens och uppnå acceptans i det internationella metrologisamarbetet.

Förutom att initiera och samordna jämförelsemätningar fungerar de regionala metrologiorganisationerna som nav för samverkan. För Europa benämns metrologiorganisationen EURAMET, www.euramet.org och arbetet med jämförelsemätningar, granskningar och övrigt tekniskt arbete utförs i någon av de tolv tekniska kommittéer som utgör den tekniska stommen i EURAMET. Både RISE deltar aktivt i samtliga tolv tekniska kommittéer.

Utgångspunkten för riksmätplatsverksamheten är spårbarhet till SI enheterna och är i sak inte tillämpningsstyrt beroende på att en mätstorhet förekommer inom flera områden eller tillämpning (mätning av t ex temperatur kan inte knytas till någon specifik bransch eller tillämpning).

Nyttiggörandet av kompetens och resurser sker i första hand som kalibreringstjänster och/eller vid utveckling av ny mätteknik. Den gemensamma nämnaren är tillämpningar med uttalade behov av mätningar med mätosäkerhet som är känd i förhållande till SI. Riksmätplatsverksamheten är i flera avseenden generisk och trots att den inte är tillämpningsdriven kan kompetens och resurser vara särskilt betydelsefulla för en specifik tillämpning eller bransch. Verksamheten präglas av långsiktighet, tio år eller mer och ett ofrånkomligt krav är internationell acceptans och erkännande och den regleras och avgränsas genom det tidigare omnämnda MRAet.

Verksamheten bedrivs inom ramen för ett ledningssystem, SS-EN ISO/IEC 17025:2018 där SWEDAC genomför regelbunden system- och teknisk tillsyn, den senare genom att utnyttja internationella tekniska experter som bedömare.

Till skillnad från metrologiinstituten i de flesta andra länder är metrologin vid RISE en integrerad del av ett polytekniskt forskningsinstitut med en utpräglad större närhet till näringslivets behov av kvalitetssäkrad mätteknik.