Har vi för stor tilltro till alla mätningar?

Jag kan förundras över den tilltron det finns till mätningar i dagens samhälle. En förklaring till detta tror jag beror på den infrastruktur som finns etablerad världen över för att säkerställa mätkvaliteten i de fysikaliska mätningarna. Exempelvis kan skruvar och muttrar som tillverkas på olika platser passa ihop och kalibrerade vågar i mataffären säkerställer att köparen betalar för det hen köper och säljaren får betalt för det hen säljer.

Jag tror dock också att denna infrastruktur har inbringat oss i en falsk trygghet och en övertro på tillförlitligheten till ”mätningar som kanske inte är mätningar”. Vadå mätningar som inte är mätningar tänker ni. Ja, här menar jag och många med mig att termen mätningar många gånger felaktigt i vardagligt tal används för poäng och andelar (exempelvis 5 av 10 poäng på en enkätundersökning eller 78 % svarar ja på en fråga). Därför skulle jag vilja lyfta frågan om tillförlitligheten i många av de beslutsunderlag som används idag runt om i samhället för att följa samhällsutvecklingen samt prioritera insatser och följa upp effekter av dem. Tyvärr saknar vi en kravställning på mätkvalitet vid exempelvis enkätundersökningar, observationsprotokoll, index och liknande när det kommer till beslutsunderlag av upplevelser, känslor, beteenden och förmågor (eller mer korrekt benämnt latenta egenskaper).

Historiskt sett kunde fusk med mätning innebära dödsstraff. Givetvis vill jag inte återinföra det. Men jag vill ändå lyfta fram vad vi kan lära oss av den historik som finns kring fysikaliska mätningar, krav på mätkvalitet och den globala infrastruktur som hjälper oss att i vår vardag inte behöva bekymra oss om tillförlitligheten i elmätaren eller badrumsvågen (även om vi av andra anledningar ibland kan önska att de mäter fel och att det borde vara lite lägre förbrukning eller vikt).

Bästa tillgängliga metodik för individens och samhällets bästa

Att inkludera exempelvis upplevelser, känslor, beteenden och förmågor i beslutsfattande är, trots allt, relativt nytt. Det har skett en enorm utveckling för att komma dit vi är i dag, men vi behöver göra mer för att säkerställa tillförlitligheten i mätningar av latenta egenskaper. Metoderna och verktygen finns för att gå från poäng och andelar till kvalitetssäkrade mätvärden. Jag anser därför att vi har ett etiskt ansvar att använda bästa tillgängliga metodik och ställa ännu högre krav på mätkvalitetssäkring – för både individens och samhällets bästa – som direkt påverkas av beslut som grundas i våra mätningar. Det kan handla om hur vi utvecklar samhället på ett nationellt och regionalt plan eller om beslut om insatser för enskilda individer.

I min vardag arbetar jag och mina kollegor med metoder och forskning som lägger grunden för en ökad tillförlitlighet och riktighet i beslutsfattande baserat på mätningar. Vi arbetar också långsiktigt med att bygga en organisation som kan bli ett viktigt samhällsstöd för att bistå med mätkvalitetssäkring för nya mått och enheter. Inget av detta görs ensamt av oss på RISE utan tillsammans i nätverk och dialoger med berörda aktörer och experter. Särskilt viktigt är samverkan för utvecklingen av den långsiktiga och hållbara organiseringen för mätkvalitetssäkring. Ett första utkast för detta finns nu där vi beskriver exempelvis det övergripande uppdraget samt hur organiseringen kan ta form. Ta del av förslaget!

Under kommande år kommer förslaget till organisering att utvecklas vidare tillsammans med vårt befintliga nätverk och andra som vill vara med att bidra till en ökad tillförlitlighet och infrastruktur för tillförlitliga mätningar av upplevelser, känslor, beteenden och förmågor. Vi är ständigt redo för nya dialoger, input och engagemang kring det långsiktiga arbetet men också för att bistå er att förbättra era mätningar!