Mönster för arkitektur och affärsmodeller för urban mobilitet-SoS

Dagens urbana mobilitet och transporter präglas av förändringar och ett stort antal aktörer. Mobility-as-a-Service (MaaS) blir allt vanligare. En stadsbo kan idag välja mellan flera olika transportsätt för såväl persontrafik (egen bil, traditionell kollektivtrafik och taxi, nya taxiaktörer, el-sparkcyklar från flera olika leverantörer, taxipoddar) som godstrafik (leverans till dörren om mottagaren är hemma, leverans till dörren även om mottagaren inte är hemma, uthämtning i automatiskt hanterad box, uthämtning i matbutik). För samtliga alternativ finns flera aktörer. Det saknas dock samverkan mellan alla dessa transportsätt och aktörer, vilket leder till ineffektiva transporter. Förutom längre res- och transporttider än önskat (ineffektivitet i mobilitetssystemen) leder detta också till ökad miljöpåverkan, trängsel och frustration hos kunder. Ökade förväntningar på tillgänglighet och t ex möjligheten att enkelt returnera varor inköpta genom internethandel kommer att öka dessa problem i framtiden.

En lösning som kan bidra till förbättrad effektivitet och minskad miljöpåverkan är att öka graden av samverkan mellan olika transporter. Om tre personer samtidigt ska ta sig från Stora torget till tågstationen behövs det bara en persontransport, inte tre taxibilar. Och om ett företag samtidigt behöver transportera ett paket till tåget så behövs inte en separat budbil, utan paketet kan samlastas med persontransporten.

För att realisera fördelarna mer allmänt krävs dock nya transport- och mobilitetslösningar som bygger på samverkan i system av system (SoS). Givet transportbehov, tillgång till transportlösningar och en viss trafiksituation (innefattande både planerade vägarbeten och plötsliga händelser som påverkar transportflödet) gäller det att bilda en konstellation av självständiga system som löser transportbehovet med alla bivillkor uppfyllda. Utvecklingen mot en allt mer tjänstebaserad ekonomi både driver på och är en förutsättning för sådan samverkan, liksom tillgängligheten till allt kraftfullare och billigare IKT-system.

Den övergripande frågeställningen för MAUS är hur sådana SoS-lösningar kan konstrueras för att på bästa möjliga sätt skapa tillämpningar inom mobilitet i städer. MAUS tar fram grundförutsättningar för att kommersiella aktörer ska kunna realisera produkter. Den tekniska utvecklingen i MAUS kommer att nå TRL-nivå 4 i slutet av projektet.

Projektet kommer att ta steget bortom centraliserade SoS och speciellt studera hur övergången till decentraliserade SoS kan ske och när det bör ske. Vilka mönster för arkitektur och affärsmodeller kan användas för samtliga SoS-typer? Vilka mönster måste undvikas i design av decentraliserade SoS?