Resistensgener i handens mikrobiom

Bakgrund

Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra på minskad spridning av sjukdomsframkallande virus och mikroorganismer i hem och offentlig miljö. Därtill är minskad smittspridning ett strategiskt prioriterat område i WHO:s arbete med att begränsa onödig antibiotikaanvändning och resistensutveckling i samhället. Effektiva hygienprodukter och desinfektionsmedel för professionellt och privat bruk är avgörande i detta arbete.

För att vara långsiktigt effektiva mot smittspridningen i samhället är det av stor vikt att upprepad användning av dessa produkter inte skadar den naturliga mikrobiota som finns på vår hud, eftersom hudens normala mikrobiota är ett viktigt skydd mot infektioner. Dessa produkter ska heller inte orsaka resistensselektion, eftersom resistens mot desinfektionsmedel även kan ge upphov till förhöjd motståndskraft mot antibiotika.

Utmaning

Med tanke på de omfattande samhällsutmaningar som vi globalt står inför kopplat till ökad problematik med antibiotika- och biocidresistens finns det idag ett stort behov av bredare kunskap rörande resistensutveckling. Till följd av den snabba utveckling som nu pågår inom mikrobiologin och virologin vad gäller verktyg för helgenomsekvensering och bioinformatik finns det idag dock stora möjligheter att bygga ny avgörande kunskap och aktivt arbeta för minskad resistensspridning i samhället.

Genomförande

I projektet vidareutvecklas och anpassades metodik för helgenomsekvensering som är lämplig för kartläggning av resistensgener mot antibiotika och biocider hos mikroorganismer. Denna metodik anpassades för studier av mikrofloran på både händer, ytor och i komplexa biologiska prov. I en studie bestående av tolv försökspersoner kartlades och kvantifierades förekomsten av resistensgener i normalfloran på händerna före, under och efter en längre tids användning av långtidsverkande desinfektionsmedel.

Odlingsbaserad metodik etablerades och applicerades för studier av kopplingar mellan  biocidresistens och antibiotikaresistens, så kallad korsresistens. Specifikt studerades in vitro hur hudbakteriers resistens mot biociden bensalkoniumklorid kan uppkomma, samt hur korsresistensen mot vissa antibiotika då ökar. För att utvärdera samhällsrelevansen av den inducerade resistensen helgenomsekvenserades de mest resistenta bakterierna och DNA-koden jämfördes med resistensgener som identifierats i prov från sjukhus.