Luftgenomsläpplighet hos textil enligt SS-EN ISO 9237

Luftgenomsläppligheten hos ett tyg är ett mått på hur väl tyget gör det möjligt för luft att passera genom det. Luftgenomsläpplighetsegenskapen är av betydelse för ett antal användningsområden, såsom för t ex industrifilter, tält, segeldukar, fallskärmar, regnrockmaterial, vindstoppande beklädnadstextilier, duntäta tyger och krockkuddar etc.

Syfte

Metoden syftar till att analysera tygers förmåga att släppa igenom luft.

I vissa applikationer vill man att luft inte ska tränga igenom materialet, t ex en vindjacka, medan man i andra applikationer vill att luften lätt kan passera igenom tyget.
Genom att undersöka ett materials luftgenomsläpplighetsegenskaper kan man bedöma dess lämplighet för dess tänkta applikation.

Metod

Hastigheten hos ett luftflöde som passerar vinkelrätt genom ett test material under specifika förhållanden avseende testarea och tryckskillnad mäts, d v s den hastighet som krävs för att uppnå en viss tryckskillnad.
Test materialet kläms fast i luftgenomsläpplighetsapparaten med rätsidan mot luftinloppet. Luften sugs igenom test materialet, luftflödet justeras så att överenskommen tryckskillnad uppnås.
Luftflödets hastighet läses av i mm/s, vilket är materialets resultat avseende luftgenomsläpplighet.

Normal testarea är 20 cm²och för plagg används normalt tryckskillnaden 100Pa, och för tyger för industriell bruk, 200Pa.
Om ovan nämnda testarea och/eller tryckskillnad inte är lämplig att använda kan alternativen 5 cm², 50 cm², 100 cm²och 50 Pa eller 500 Pa användas efter överenskommelse.

Om du vill jämföra testresultatet skall samma testarea och tryckskillnad användas.