Kontaktperson
Helena Hjärtnäs
Forsknings- och utvecklingsingenjör
Kontakta Helena
Upphakning-snagging enligt ASTM D3939/D3939M-13 (2017)
Snagging/upphakning definieras som öglor/lopar av garn/fibrer på ytan av vävda eller stickad tyger som uppkommer när materialet kommer i kontakt med något vasst/taggigt föremål.
När vi använder textilier inom olika områden finns risken att de kommer i kontakt med vassa föremål vilket kan medföra att öglor/loopar dras ut från konstruktionen.
Syfte
Metoden syftar till att utvärdera vävda och stickade materials motstånd mot upphakning-snagging.
Genom att prova ett materials motstånd mot upphakning-snagging får man en indikation på hur väl materialet motstår att öglor/lopar dras ur materialet i kontakt med vassa/taggiga föremål.
För vissa användningsområden kan detta vara en mycket viktig egenskap.
Material tillverkade av filamentgarner har större benägenhet att bilda öglor än material av stapelfibergarner, men även vävda material med långa flotteringar kan vara känsliga.
Metod
ASTM D3939/D3939M är en amerikansk metod som man vanligtvis hänvisar till vid provning av upphakning-snagging.
Metoden använder en Mace snagging apparat där materialet utsätts för en metallkula med taggar.
Rektangulära provkroppar sys ihop till tuber. Tygtuberna, med rätsidan utåt, träs på en filtbeklädd cylinder.
Mace-kulan läggs mot den tygbeklädda cylindern som roterar samtidigt som den taggiga kulan studsar slumpmässigt mot tygytan.
Visuell bedömning av provkropparna sker efter ett bestämt antal varv.
Man bedömer graden av uppkomna ”öglor” mot en 5 gradig fotoskala där 5 = inga uppkomna öglor/loopar.
Kulans taggar drar bara upp öglor från trådar i ena riktningen, därför är det viktigt att båda tygriktningarna provas.
Två provkroppar i varje riktning provas.
Leverans
En rapport på svenska eller engelska omfattande erhållna resultat.
