Energifattigdom har varit ett okänt begrepp i Sverige i många år, men nu är frågan tyvärr återigen aktuell. Jenny von Platten, forskare på RISE, har undersökt om, och hur, flexibel elanvändning kan hjälpa de mest utsatta.
Energifattigdom, det vill säga oförmåga hos ett hushåll att hålla sin bostad tillräckligt varm, är något som Sverige har ansetts varit förskonat från i många decennier. Men med rusande energipriser är frågan tyvärr återigen aktuell, ett problem är dock att det inte finns särskilt mycket kunskap.
– Eftersom energifattigdom inte har varit aktuellt på så länge har vi i Sverige inte heller studerat det, och därmed har vi inte särskilt mycket kunskap om problemet, säger Jenny von Platten, doktorand på RISE.
För att råda bot på okunskapen har hon gjort en studie där hon har tittat på om det går att förstå, och göra något åt, energifattigdom kopplat till flexibel elanvändning.
– Energifattigdom uppdagades igen vid förra vinterns pristoppar, därför ville jag titta på förmågan att undvika de här pristopparna. Inte bara för att det är relevant i nuläget utan också för att se vilka som kan bli vinnare och förlorare i framtida energisystem.
Flera aspekter påverkar
I sin studie har Jenny von Platten undersökt vilka det är som drabbas hårdast av energifattigdom och hon ser där tre olika aspekter som spelar in. För det första handlar det om yttre faktorer som till exempel var i landet man bor och vilken sorts uppvärmning bostaden har. För det andra handlar det om det enskilda hushållets förutsättningar, till exempel betalningsförmåga, och behov, såsom hur stor del av dagen som spenderas i hemmet. Och för det tredje handlar det om hushållets förmåga att vara flexibelt i sin elanvändning och därmed undvika de värsta pristopparna.
– Det vi ser är att hushåll som är extra utsatta även på andra områden, till exempel ensamstående med barn, är extra utsatta även när det gäller energi. De har ofta mindre förmåga att vara flexibla och kan därmed inte undvika pristopparna, trots att de kanske inte har betalningsförmågan att klara av dem. De löper därmed hög risk att drabbas ekonomiskt av energifattigdom.
Tvärtom kan de hushåll som har god ekonomi investera i smart teknik som gör dem mer flexibla.
– Det innebär att de har ganska goda möjligheter att undvika pristoppar och på sikt få ekonomiska fördelar av en mer dynamisk prissättning.
Att låta bli att värma upp en pool kanske inte är lika mycket uppoffring som att inte kunna värma sin bostad
Kunskap möjliggör effektiv resursfördelning
Vad kan då samhället göra för att både öka flexibiliteten och samtidigt hjälpa dem som riskerar att drabbas av energifattigdom?
– Genom kunskap kan vi mer noggrant identifiera vilka grupper som är i riskzonen och då kan vi fördela resurser mer effektivt. På så sätt maximerar vi nyttan av skattepengarna eftersom vi använder dem där stöden ger mest effekt.
Men det handlar också om att identifiera var det faktiskt finns potential att vara flexibel utan att göra avkall på den sociala hållbarheten.
– De stora effekterna kommer inte om vi börjar kräva flexibilitet hos hushåll som redan ligger på en minimal energianvändning, utan om vi börjar prata med de hushåll som har mycket spelrum. Att låta bli att värma upp en pool kanske inte är lika mycket uppoffring som att inte kunna värma sin bostad. Det handlar om att göra det möjligt och attraktivt att spara pengar på att vara flexibel, inte om att straffa dem som inte har möjlighet.
RISE kan bidra med expertis
Och Jenny von Platten är långt ifrån den enda personen på RISE som jobbar med de här frågorna.
– Här finns många kollegor som jobbar med den tekniska aspekten av flexibilitet, men också de som är mer inriktade på de sociala delarna. Vi kan hjälpa till med de flesta aspekter på det här området.
