Resultatet från COP26 i Glasgow: bla, bla, bla eller stora framsteg?

Världen plågas av ett stort dilemma, där vi som jobbar i de processer som skapades för att hantera klimatfrågan för nästan 30 år sedan står inför ett vägval. Att fortsätta i traditionella hjulspår eller expandera agendan.

Tidigare år har kontrasterna främst varit mellan aktivister på utsidan och förhandlare på insidan. Där aktivisterna på utsidan ansett att det mest låtit ”bla, bla, bla” från förhandlarna på insidan. Och där ministrarna stått på scen och presenterat deklarationer och initiativ som i bästa fall förbättrat existerande system i någon mån men i sämsta fall bara varit distraktioner. Så var det inte på COP26 i Glasgow.

I Glasgow var stämningen en annan. Nu erkände både FN och ledande länder och organisationer att mötet inte levererade något substantiellt och att ”pulsen på 1,5 graders målet var låg” Kontrasterna mellan vad de globala ledarna säger behövs och vad de verkligen levererar har aldrig varit större. Något som också reflekterats under året innan inom företag och akademiker.

Några månader innan COP26 sa Tariq Fancy, före detta chef för hållbara investeringar på världens största kapitalförvaltare Blackrock, att den finansiella sektorns klimatarbete med gröna fonder bäst liknades vid placebo. Externa experter hade riktad liknande kritik tidigare men att en ledande röst från insidan uttryckte att ”hållbara investeringar inte fungerar utan istället fördröjer lösningar som på riktigt kan göra skillnad” var något nytt. Andra experter inom branschen framhöll att gröna fonder visst kunde skapa stora förändringar och att Fancy överdrev problemet. Det som var intressant var att båda hade rätt.

Under de senaste 20 åren har den finansiella sektorn spenderat stora summor och skapat en industri på att analysera existerande företag, system och produkter. Fancy menade att det finansiella systemet fokuserade fel. Han ville skifta fokus från vad branschen såg som enklast att göra, till vad samhället verkligen behövde.

I industrier från bilar och energi till stål och snabbmat har arbetet hittills handlat om att göra mindre ohållbara versioner av existerande produkter. Det som nu händer är att allt fler inser att dessa förbättringar i existerande system inte är tillräckliga. De kan spela en viktig roll för att påbörja arbetet. Men det räcker inte för att leverera det som krävs. Tvärt om leder det ofta till inlåsningar i ohållbara system om det inte kompletteras med en ny generation av klimatinnovationer. Tidigare i år angav expertgrupper runt om i världen företag som använde klimatkompensering för att marknadsföra ohållbara produkter som klimatkloka val. Här kunde man se samma spänning. Företagen menade att de gjorde så mycket de kunde medan experterna pekade på att produkterna inte var globalt hållbara och att de genom att marknadsföra dem som det konkurrerade med verkligt hållbara lösningar.

Det har skett ett paradigmskifte. Allt fler inser att många av de initiativ och verktyg som utvecklats under de senaste 30 åren, och som syftat till att minska de existerande utsläppen inte räcker till för att leverera de lösningar som behövs för global hållbarhet. Och flera av dem tycks till och med underminera den verkliga innovation som krävs. Detta är naturligtvis smärtsamt för många som byggd upp organisationer och verktyg som snabbt förvandlats från ”ledande” till ”underminerande” och RISE har en viktig roll att hjälpa till att uppdatera organisationer och verktyg för det 21a århundradet.

För att tydliggöra behovet av en ny generations klimatarbete lanserade UNFCCC vid COP26 sin ”Global Innovation Hub”. Denna ”innovationshub” bygger på behovet av en expanderad innovationsagenda. En stor del av dagens arbete utgår från företag, städer och länder som källor till utsläpp och utgår från dagens sektorer. Något som resulterar i ett ”statiskt problem-perspektiv”. Målet blir endast att kunna hävda ”net-zero” från existerande utsläppskällor. Inte att utveckla de lösningar som krävs för en rättvis värld där alla människor på jorden kan leva ett gott liv.

Detta statiska problemperspektiv har flera stora problem, till exempel:

1. Perspektivet engagerar främst de som ser minskade utsläpp som ett problem och inte en möjlighet.

2. Perspektivet fokuserar främst på de sektorer som gärna ser långsamma utsläppsminskningar. Inte de som kan och vill leverera lösningar med den fart och på den skala som krävs.

3. Perspektivet begränsar lösningarna främst till ökad användning av förnybara bränslen och hoppet om att CCS, det vill säga teknisk koldioxidlagring, skall kunna rädda resursintensiva och hållbara affärsmodeller.

4. Perspektivet engagerar främst personer som ser klimatfrågan som en ”beräkningsfråga” där det gäller att kunna redovisa minskade utsläpp, ofta med kreativ bokföring, där till exempel klimatkompensering blir central, istället för att driva fram de innovativa lösningar som behövs för global hållbarhet.

5. Fokus blir ofta på enskilda företag, städer och länder, inte de nya innovativa samarbeten som behövs för de nya transformativa systemlösningarna.

Genom att expandera perspektivet till ett ”dynamiskt lösningsperspektiv” så skiftas fokus till lösningar på mänskliga behov, och de som kan leverera, och möjliggöra, dessa lösningar. Detta gör också att rollen för ”möjliggörare” ställs i centrum på ett helt annat sätt, allt från arkitekter och affärsutvecklare till kulturella plattformar och marknadsföring får en viktig roll i det dynamiska lösningsperspektivet.

Genom RISE roll i Mission Innovation, och som partner till UNFCCC Global Innovation Hub har RISE haft en unik möjlighet att följa den internationella diskussionen om framtidens klimatinnovation och även arrangerat flera av de mest centrala eventen under COP26.

På plats på COP26 i Glasgow fokuserade RISE främst på de delar av samhället där morgondagen föds. Det vill säga där forskning och utveckling möter marknaden, via till exempel inkubatorer och acceleratorer. Ett av de event RISE organiserade samlade några av världens ledande inkubatorer för att diskutera hur de ska få en mer framträdande roll nu då fokus skiftar från de som släpper ut, till att också inkludera de som levererar morgondagens lösningar. Genom detta arbete ser det ut som om RISE kan få en ledande roll i att samla 1,5 graders-lösningar som kan bidra till 1 gigaton av globalt hållbart minskade utsläpp inom områden centrala för mänskliga behov och presentera dessa vid COP27 nästa år.

Ett område som fick stort genomslag och där RISE, genom sitt arbete inom Mission Innovation, byggt upp en hög internationell trovärdighet rör frågan om hur man kan mäta och analysera positiva bidrag. Inte bara från enstaka tekniska lösningar, utan också de som möjliggör dessa, och övriga delar av de kluster som krävs då nya systemlösningar ska implementeras.

Rollen som internationellt ledande innovationspartner gav också RISE möjligheten att koordinera en debatt om hur framtidens innovationsekosystem utvecklas för att kunna leverera globalt hållbara lösningar. Inte främst marginella förbättringar i ohållbara system. Vid detta event deltog bland andra ledare inom New European Bauhaus i EU kommissionen som ser stora synergier med UNFCCC Global Innovation hub, ledande aktörer inom IEA som ser inkubatorer som allt viktigare och klimatansvariga inom World Economic Forum som ser möjligheterna att gå bortom ett fokus på företag med stora utsläpp.

Som UNFCCC-partner ordnade RISE och Mission Innovation också två stora workshops. Den första fokuserade på tävlingar och städer som acceleratorer av globalt hållbara lösningar. Denna organiserades tillsammans med UN-Habitat och Viable Cities. Den andra workshoppen fokuserade på hur grupper som är möjliggörare skall kunna spela en mer aktiv roll. Denna organiserades tillsammans med RethinkX. Vid den deltog bland andra. Houdini från Sverige och BCG för att diskutera affärsmodeller som hållbara livsstilar. Spotify och Netflix deltog också för att diskutera hur den typen av plattformar kan bidra till att expandera innovationsagendan och spela en aktiv roll för att accelerera upptaget av hållbara lösningar.

Det var en förmån att få uppleva två intensiva veckor på plats i Glasgow, Förutom att moderera våra egna event så var det en förmån att för delta på en rad externa paneler, diskussioner och informella samtal. Den centrala roll vi hade från RISE byggde på flera års av arbete och ett snabbt växande nätverk inom RISE som bidrar med världsledande kompetens inom olika områden. Arbetet går nu in i en ytterligare mer intensiv fas då arbetet har möjligheten att forma internationella processer och organisationer på en skala som vi inte vågade drömma om då vi lanserade vårt förslag att leda arbetet med utvecklingen av ett ramverk för att analysera och mäta bidragen från klimatlösningar vid Mission Innovations ministermöte i Malmö för tre år sedan.

Självklart kommer viktigt arbete också att fortsätta med ett statiskt problemperspektiv, men fossilfria strategier 2.0, som bygger på ett dynamiskt lösningsperspektiv, är nu under snabb utveckling. RISE står inför stora och spännande möjligheter som en internationellt ledande innovationspartner och partnerskapet med UNFCCC ger unika möjligheter.

De internationella förhandlingarna kommer aldrig att leverera mer än den minsta gemensamma nämnaren och för varje område, från kol och olja till ohållbart skogsbruk och tunga industrier, finns det länder som vill försvara gårdagens företag. Det ledande innovationsarbetet kommer alltid ske i mindre och flexibla grupper och RISE har en unik möjlighet att spela en viktig roll då mer än marginell innovation kommer att få en allt viktigare roll de kommande åren.

/Dennis Pamlin