Under coronapandemin har delar av vår kritiska infrastruktur utsatts för svåra prövningar. Situationen väcker frågor kring hur infrastrukturen ska designas för att kunna stå emot det oväntade – om det ens är möjligt. Vi lät två experter från olika delar inom RISE diskutera frågor om robust kritisk infrastruktur. Är den bästa lösningen ett system som är designat för att stå emot ”allt”?
”Anläggningar, system eller delar av dessa belägna i medlemsstaterna som är nödvändiga för att upprätthålla centrala samhällsfunktioner, hälsa, säkerhet, trygghet och människors ekonomiska eller sociala välfärd och där driftsstörning eller förstörelse av dessa skulle få betydande konsekvenser i en medlemsstat till följd av att man inte lyckas upprätthålla dessa funktioner.”
Så definierar EU kritisk infrastruktur. I Sverige är det Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, tagit fram kriterier för om en verksamhet är samhällsviktig eller kritisk. Men vad som är kritiskt kan vara väldigt situationsberoende.
– Vi pratar om kritisk infrastruktur som om dess funktion försvinner så påverkas samhällets vitala funktioner, säger Johan Sjöström, forskare inom brandteknik på RISE. Samtidigt går det väldigt fort att ändra på vad människor tycker är samhällets vitala funktioner och vad vi accepterar att vara utan.
Beredskapslager inte lösningen
Under pandemin har röster höjts för att återinföra de beredskapsförråd som avvecklades i början av 2000-talet. Helene Degerman, projektledare inom samhällssäkerhet på RISE, är tveksam till vilken nytta de skulle skapa:
– Frågan om beredskapsförråd är ju ”vad ska vi stoppa i dom”? Vi vet inte, det går inte att förutse, eftersom nästa kris inte kommer att se likadan ut. För att skapa resiliens behöver vi kunna främja förmågan till anpassning. En kris är aldrig förutsägbar i alla led, så för att klara av att hantera den behöver vi bygga egenskaper som kreativitet och beslutsförmåga i vardagen, så att krissituationen och vardagen inte ser så olika ut. Det här är svårt att klara om vi har alltför hårda rutiner i verksamheten.
Om vi bara tittar på den senaste tiden så har många saker visat sig vara väldigt flexibla och anpassningsbara, säger Johan Sjöström. Se bara på fältsjukhusen som byggdes upp i Älvsjö och Göteborg på otroligt kort tid. Det går!
Vi som samhälle och individer behöver bli lite mer vana vid att saker kan hända
Kristider lärorikt
För att bygga den anpassningsförmåga som behövs för att skapa resilient kritisk infrastruktur så behöver vi lära oss av de anpassningar som görs i kristider genom att titta på hur saker gått till, vad som fungerat, och sedan förstärka det i vardagen.
– Vi som samhälle och individer behöver bli lite mer vana vid att saker kan hända, säger Johan Sjöström.
– Ja, vi är vana vid att arbeta scenariobaserat, säger Helene Degerman. Vi behöver bygga förmågan att hantera överraskningar, så att omställningen inte går långsamt för att vi blir tagna på sängen. Vi behöver lära oss att fatta spontana beslut.
Det kanske är så att man i ett cirkulärt system är mer van att tänka flexibelt
Överkapacitet behövs i systemet
Ett resilient system behöver också ha ett visst mått av överkapacitet inbyggt, för att kunna hantera en nödvändig omställning.
– I normaldrift av system eller infrastruktur så brukar optimering handla om att ta bort allt som inte är kostnadseffektivt, vilket riskerar att alla redundanta vägar försvinner över tid, säger Johan Sjöström. Då påverkas omställningsförmågan negativt.
– Frågan är ju också vad vi menar när vi pratar om optimering, säger Helene Degerman. Det likställs, felaktigt som jag ser det, med nedskärningar, när vi istället kanske skulle titta på linjära kontra cirkulära flöden när vi pratar om optimering. Vi väger inte in det större perspektivet när vi tänker optimering, det är jättesvårt att komma med cirkulära idéer i ett linjärt system. Vi är så formade av det system som vi har idag.
Men hade ett cirkulärt system varit bättre på att ta hand om överraskningar i form av exempelvis kriser? Inte per automatik enligt Helene Degerman:
– Det är andra aspekter som gör att en organisation är bra på att hantera överraskningar, men ju fler som kan vägas in desto bättre.
– Det kanske är så att man i ett cirkulärt system är mer van att tänka flexibelt, att hitta alternativa resurskällor, och tack vare det blir bättre på att anpassa sig i krissituationer, säger Helene Degerman. Vi behöver bara se till att ha en högre tolerans för att fatta beslut i total osäkerhet, att det inte skapar problem i efterhand.
Tanken att vi ska stå emot allt kommer inte att hjälpa oss
Verkligheten bryr sig inte om administrativa gränser
I en kris blir skillnaden mellan den administrativa uppdelningen av våra kritiska system och den verkliga uppdelningen tydlig; administrativt är systemen uppdelade men i verkligheten är systemen sammankopplade och behöver fungera ihop. Verklighetens problem och kriser rör sig ofta över de administrativa gränserna.
– Även om de olika delarna i vår kritiska infrastruktur påverkar varandra mycket så hade det varit svårt att bygga en modell för att styra hela det här jättekomplicerade systemet, så ur ett operationellt perspektiv fungerar det nog att den kritiska infrastrukturen är uppdelad i enheter med ganska mycket egen frihet, säger Johan Sjöström.
– I ett projekt som handlade om dricksvattenförsörjning i Portugal så var det också ganska klart att korta beslutsvägar var en framgångsfaktor, säger Helene Degerman. Beslutsfattare på högre nivå använde sig av personer ute i organisationen för att skapa sig en egen bild av situationen, att man litade på sina medarbetares kunskap och omdöme. I större offentliga organisationer ser det ofta annorlunda ut, att man istället pressar ner informationen uppifrån utan att inhämta information. Då blir det mycket svårare att fatta rätt beslut.
Så vad behöver vi sträva efter när vi bygger vår kritiska infrastruktur? Kan vi dimensionera den för att stå emot alla tänkbara framtida utmaningar eller scenarier?
– Det går såklart inte, säger Johan Sjöström.
– Tanken att vi ska stå emot allt kommer inte att hjälpa oss, tror Helene Degerman. Vi behöver absolut dimensionera både system och organisation för vissa tänkbara scenarier, men vi behöver framför allt säkerställa att vi har förmågan att hantera saker som vi inte har förutsett. För det kommer att hända.
– Det kan vara viktigt att ha system som påverkas av mindre kriser, så att vi blir tvungna att fixa, att vi är vana vid det, säger Johan Sjöström. Annars riskerar vi stå handfallna vid större händelser.
– Ja, vi behöver lära känna våra system i vardagen och där fatta egna beslut och vara flexibla. Då kommer det att gå bättre i tider av kris, avslutar Helene Degerman.
