Interaktion på distans och digital facilitering

Interaktion på distans har ökat i omfattning den senaste tiden, och förväntas ta en allt större roll i både våra privata liv samt i arbetet. Detta har till stor del varit möjligt tack vare en snabb och stor utveckling av uppkoppling och teknik, vilket fortsätter utvecklas kontinueligt. Detta öppnar upp för stora möjligheter med framtidens interaktion på distans, och mycket av det som diskuteras är möjligt redan idag. Robotar kan möjliggöra för människor att gå runt på andra platser än där man själv är, och VR tillåter möten i virtuella rum och att kunna inkludera kroppspråk och spatiala aspekter som exkluderas i videosamtal. 

Det finns också en mängd olika syften och målgrupper för interaktion på distans, så som läkarundersökningar i hemmet, digitala skolmiljöer eller kulturella upplevelser. Användningspotentialen är därmed också stor, och utformning av interaktion på distans måste utformas efter både målgrupp och syfte.

Digital facilitering och planering

Interaktion på distans innefattar inte bara ny teknik. Många tycker att det är svårt att skapa interaktion redan som det är, och önskar extra stöd i att planera för möten och events på distans. Hur väljs rätt verktyg för målgruppen och syftet, hur skapas interaktion i arbetsgrupper och engageras medverkande på bästa sätt? Att kunna facilitera i en digital kontext är viktigt för att kunna få ut det man vill och undvika "digital trötthet".

Digitala sociala normer och inkludering

Något vi alla måste komma ihåg är att teknik och digitala verktyg inte automatiskt skapar interaktion, utan kan bara möjliggöra den. Det är fortfarande de medverkande som skapar interaktionen. Hela gruppens individuella digitala mognad eller fysiska situation påverkar därmed resten av gruppen, något som inte upplevs i traditionell interaktion då förutsättningarna är samma för alla. Det sociala samspelet styrs av underliggande sociala behov, men också av normer som ständigt utvecklas och som delvis tar sig nya uttryck via digital interaktion.

Det finns både möjligheter och risker med digitala interaktioner utifrån ett jämlikhetsperspektiv. Tekniken kan ha direkt påverkan, indirekt påverkan, och andra samhällsnormer kan påverka både beteenden och förutsättningar för att interagera digitalt. Genom att vara medveten om dessa möjligheter och risker går det att designa interaktionen för att få ut det bästa möjliga.

Den framtida arbetsplatsen, skolan eller kulturupplevelsen

Förväntningen är att digitaliseringen av interaktioner bara kommer utvecklas. Samtidigt ser vi att olika människor har olika behov beroende på boendesituation, geografi eller digital mognad. Situationer där vissa är på plats och andra interagerar digitalt kommer bli vanligare, men ska inte innebära att vissa får en fördel. Det sätter även press på såväl teknik som planering som måste fungera för båda kontexterna. 

Vad kan vi erbjuda?

På RISE finns bred kompetens kring såväl effekter av den digitala kontexten, utbud och användning av verktyg samt planering av digitala möten och events, till teknisk kompetens, testbäddar för teknik och forskning kring interaktion, beteende och design. Vi tittar nu mycket på den framtida arbetsplatsen och hur förutsättningar och krav för omställning till hybridmöten ser ut. RISE kan även erbjuda stöd i digital facilitering, samt digital normkritik och inklusion.