Fredrik Heintz: AI kopplar an till allt vi människor gör

Berätta om din bakgrund och din roll på Linköpings Universitet?

Jag har alltid fascinerats av att hitta det absolut bästa sättet att fatta rätt beslut eller den optimala lösningen – den mest effektiva och mest lämpade vägen. Denna drivkraft har genom åren lett mig in på relationen mellan människa och teknik, eftersom vad som är ”bäst” eller ”mest lämpad” beror väldigt mycket för vem eller vilka lösningen ska vara. Jag började läsa datavetenskap på Linköpings Universitet. Jag lockades till just den utbildningen eftersom den kombinerade ämnen som matematik och datavetenskap med kognitionsvetenskap.

Idag är jag AI-forskare och leder styrkeområdet AI vid Linköpings universitet (LiU) som spänner över alla fakulteter och institutioner på universitetet. Denna tvärdisciplinära samverkan är en förutsättning för AI eftersom det kopplar an till allt vi människor gör. AI är just det gränsland där människa och teknik möts på ett helt nytt sätt. Människor kan förstå och agera på oförutsedda händelser och skeenden, medan datorer vanligtvis behöver exakta och detaljerade instruktioner. Utmaningen är att få datorer att kunna utföra vardagliga mänskliga aktiviteter på ett minst lika bra sätt som vi. Olika AI-tekniker är ett sätt att försöka åstadkomma detta.  

Vad arbetar du med just nu?

Utöver mitt arbete på LiU och min forskning så leder jag ett av EUs fyra forskningsnätverk inom AI, TAILOR, med syftet att utveckla den vetenskapliga grunden för tillitsfull AI (Trustworthy AI). Nätverket fokuserar på samverkan och forskning som kombinerar tekniker från inlärning, slutsatsdragning och optimering. Samverkan är nyckeln för framgångsrik och tillitsfull AI-utveckling. Det är också den stora styrkan med AI-agendans arbete här hemma. Att vi samlar aktörer från alla delar av samhället under en agenda där alla deltar utifrån olika bakgrunder, teknikmognad och kunskap.

Vad ser du som den största utmaningen för AI-utvecklingen i Sverige?

Jag ser en stor utmaning i bristen på AI-kompetens särskilt bland de som inte har en teknisk bakgrund. AI handlar inte bara om teknik, utan är något som påverkar oss alla. Vi behöver därför integrera AI som en självklar del av undervisning och forskning inom alla områden så att personer blir experter både på sitt yrke/område och får en förståelse för AI och hur de kan ha nytta av det i sin profession. Det här ser jag som en absolut förutsättning för att Sverige som land ska kunna använda AI ansvarsfullt på nationell nivå så att vi kan hålla dennivå på välfärd och samhällsservice som vi förväntar oss.

Det är också en viktig demokratifråga. Jag ser två stora risker med AI.

Den första är att teknikens fördelar bara kommer de som redan kan göra investeringar och har den tekniska kunskapen till nytta. Vi behöver sänka trösklarna för den nya tekniken så att den blir tillgänglig för alla. Ett första steg är att få in programmering i läroplanen redan i grundskolan för att öka den grundläggande förståelse för hur den digitala världen fungerar.  Syftet med programmering i skolan är inte att alla ska bli programmerare, på samma sätt som att syftet med att alla lär sig svenska inte är att alla ska bli författare eller journalister.

Den andra risken, den största som jag ser det, är att vi INTE drar nytta av den nya tekniken. Det krävs mod att investera och experimentera – det finns ingen garanti för att en AI-satsning inte kan gå fel men om vi istället låter bli så får vi aldrig chansen att förstå vad som funkar. Vi måste våga ta rimliga risker och lära oss av misstagen. Är vi för fega och långsamma så springer resten av världen om oss och det blir både svårare och dyrare att komma ifatt. Då missar vi även chansen att påverka och styra utvecklingen i en riktning som är gynnsam för Sverige. Vi är bra i Sverige på att samverka – just det som är AI-utvecklingens viktigaste förutsättning när den ska tillämpas i olika praktiska och nyttiga sammanhang. Vi behöver bara modet och ledarskapat för att våga satsa!

Läs hela intervjuserien