Publikrekord på 3D-Actions slutseminarium

Drivkraften för implementering av additiv tillverkning (AM eller 3D-printning i dagligt tal) ser olika ut inom olika branscher. Det kan röra sig om att minska klimatpåverkan, förkorta ledtider, främja innovativ design, skapa lättviktslösningar, konsolidera komponenter, eller möjliggöra decentraliserad produktion och digitala lager. Tröskeln för att börja använda additiv tillverkning är för många företag hög. Och för att industrialisera den, ännu högre. Därför har projektet 3D-action bidragit med vägledning och stöd till små och medelstora företag villiga att ta sig an utmaningen.

Under de två år som projektet 3D-Action varit aktivt har mycket kretsat kring att öka medvetenheten kring additiv tillverkning. Genom att kontakta företag i Västra Götalandsregionen, och bjuda in till insiktsseminarier, frukostseminarier, och förutsättningsstudier, samt inleda fördjupade samarbeten med intresserade företag, har projektet rönt stora framgångar. Projektet i sin form är unikt, då institut, akademi och IUC-aktörer i Västra Götalandsregionen samverkat runt additiv tillverkning med fokus på små och medelstora företag (SMF). Allt gott har dock ett slut, och varför inte sluta på topp?

En resa från olika perspektiv

Försedda med kaffe och smörgås slog sig en förväntansfull skara ner för att lyssna till Leif Johanssons och Seyed Hosseinis introduktion, tätt följd av dagens första presentation. Lennart Malmsköld från Högskolan Väst inledde som en av tre talare på temat ”Resan från forskning till industrialisering – mot nya höjder”.

Publiken fick ta del av tre mycket olika ingångar till ämnet. Malmskölds fokus var den gedigna process- och materialforskning som bedrivs hos Högskolan Väst, inom bland annat LMDw, LMDp, WAAM, EB-PBF, LB-PBF, och Thermal spray.

Därefter följde Petter Hagqvist från Procada, som tog med publiken på en tidsresa tillbaka till 00-talet, när Procadas AM-relaterade forskningsprocess tog sin början. Hagqvist delade de lärdomar Procada dragit genom åren: att automation är A och O, att befintlig svetsutrustning inte håller måttet för additiv tillverkning, att robot inte nödvändigtvis är det bästa alternativet, och att titan är ett tacksamt material att arbeta med.

Sist på temat hördes Robert Reimers från GKN Aerospace Sweden, som fokuserade på DED-tekniken (Directed Energy Deposition) och de utmaningar, bland annat gällande bristen på designfrihet, företaget upplevt längs resan från idé till serieproduktion.

– Vi har insett att industrialisering är ett enormt, brett arbete. De tekniska bitarna tog vi nog höjd för ganska bra, men kanske inte allt runtomkring. Vi har nu säkrat hela processkedjan, och lärt oss mycket inför nästa produkt, berättar han.

Teori och praktik, ett vinnande koncept

En genomgående aktivitet på 3D-actions seminarier har varit möjligheten att ta del av den infrastruktur och de tekniker som finns inom additiv tillverkning runtom i regionen. Denna gång erbjöds en guidad rundvandring hos Innovatum Science Park, specifikt Produktionstekniskt Centrum. Intresset var stort och frågorna många när besökarna fick möjlighet att titta, känna och klämma på de komponenter och den utrustning som beskrivits under förmiddagen.

– Det är kul att det går framåt med DED, och med additiv tillverkning generellt. Att material går att återanvända, och att det går att bygga på annat material är ett bra business case, säger besökaren Samuel Isaksson från NKC Sverige i pausen.

– Jag har följt hela seminarieserien, så det känns roligt att vara här när ni knyter ihop säcken, säger Hanna Turesson från Volvo GTO och fortsätter:

– Jag tycker att det hela har varit väldigt bra. Lärorikt att besöka olika platser, att få ta del av olika tekniker, och att det funnits möjlighet att delta både fysiskt och digitalt.

Eftermiddagspasset inleddes med en presentation av Per Wennersten från Ramén Valves, ett företag som bland annat tillverkar ventiler till processindustrin. Sedan 2017 delvis med hjälp av additiv tillverkning. Per Wennersten lyfte såväl lärdomar som utmaningar företaget upplevt under processen. 

– När vi började var vi övertygade om att detta var den stora nya grejen, som skulle vända allting upp och ner. Så var det ju inte riktigt. Att vi framgångsrikt lyckats industrialisera vår process bygger mycket på att vi insett begränsningarna och inte försökt att anpassa allting. Vi har fokuserat på ett material och på en leverantör, och sett till att det funkar. Som ett litet företag måste man nog hitta den del som är kommersiellt gångbar och satsa på den, annars är risken att man tar på sig för mycket, säger Per Wennersten efter seminariet.

Projekt som 3D-action tror han är viktiga för små och medelstora företag:

– Bristen på rätt kompetens och förståelse för hur 3D-printning kan gagna företaget, utan att kostnaderna blir astronomiska, är en stor utmaning för små och medelstora företag. För att fler ska kunna nyttja tekniken behövs initiativ av den här typen.

Många frågor kvarstår

Dagen avslutades med två oerhört viktiga aspekter knutna till industrialiseringsprocessen: global standardisering, och kemiska hälsorisker.

Som representant för SIS, Svenska Institutet för Standarder, tog Håkan Brodin ordet för att berätta om det skriande behovet av gemensamma lösningar som säkerställer kvalitet och kompabilitet. Han gav även publiken en inblick i det arbete som just nu pågår internationellt för att ta fram standarder för additiv tillverkning.

Sist ut intog Gunilla Runström Eden och Anna Bredberg från Göteborgs Universitet respektive RISE scenen. Ämnet var kemiska hälsorisker vid arbete med metall och polymer. Pedagogiskt berättade de om exponering för nanopartiklar, hur viktigt det är att göra återkommande riskbedömningar, vad som går att mäta, och vilka skyddsåtgärder som bör vidtas.  

Det var en i mångt och mycket belåten skara som lämnade Trollhättan efter att RISE och styrgruppen summerat.

– Det har varit bra diskussioner, särskilt kring standardisering och problematiken kring den. Rundturen blev också väldigt lyckad, konkret och praktisk, säger Richard von Zweigbergk från Volvo Cars.

Samtidigt fanns det en törst efter mer kunskap.

– Jag hade velat veta mer om jobbet som görs före 3D-printning, exempelvis kring beredning och simulering av utskriftsprocessen, olika typer av programvaror och deras styrkor respektive svagheter, samt tips för att säkerställa en stabil process och ett bra slutresultat, säger Tobias Pettersson från GKN Aerospace Sweden.

– Simulering, hur man förutser defekter, säger Richard von Zweigbergk från Volvo Cars.

– Det pratas mycket om titan och stål, jag hade velat veta mer om aluminium, säger Joakim Storfeldt från SAAB Surveillance.

– Pulver och verktygsstål, säger Samuel Isaksson, NKC Sverige.

3D-Action har varit ett samarbete mellan RISE, Chalmers, IUC Sweden, IUC Väst, IUC Sjuhärad, IDC West och GTC med stöd av Västra Götalandsregionen och Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Tillsammans söker parterna nu en fortsättning på projektet.