Askor från avfallsförbränning – inte alltid farligt avfall

Förbränning är i många länder ett vanligt sätt att hantera avfall, och stora mängder förbränningsrester (aska) genereras årligen. Bottenaskan – den aska som ligger kvar i förbränningsugnen – är ett bra material för olika typer av markkonstruktionsarbete medan flygaskan – den aska som följer med röken ut ur förbränningsugnen – kan användas för utvinning av koppar, zink och salter.

För båda dessa asktyper och dess respektive användningsområden är kunskapen om vilka kemiska föreningar zink och koppar i askan bildar avgörande. I synnerhet för att säkerställa att miljöfarliga ämnen inte läcker ut i naturen. I denna studie har forskarna använt sig av spektroskopi för att se vilken kemisk form vissa spårmetaller har i askan. De har letat efter föreningar av zink och koppar i prover av aska från tre olika anläggningar för energiåtervinning från avfall, och tagit prover vid olika tillfällen för att studera variationer.

Forskningen visar att det scenario som tidigare antagits vid klassning av bottenaska – att zink alltid binds som zinkoxid – inte stämmer för de prover som studerats. Dessutom bekräftar forskningen att koppar och zink i askor karbonatiseras vid öppen lagring utomhus, vilket innebär att risken för att toxiska former läcker ut minskar. Dessa nya upptäckter – och framförallt möjligheterna att studera aska med spektroskopi – gör det möjligt att utveckla nya kompletterande metoder för att klassificera askor som icke-farligt eller farligt avfall. I förlängningen innebär detta att en restprodukt som tidigare ansågs vara miljöfarlig och behövde läggas på deponi kan användas vid konstruktionsarbete istället för att bryta ny råvara.

Läs mer:

Forskningsrapporten ”Avancerad spektroskopisk speciering av metaller i askan från avfallsförbränning”.

Den vetenskapliga publikationen ”Speciation of Cu and Zn in ashes from waste incineration of solid waste using XANES,  Energy and Fuels”.