Ny rapport sammanställer pågående arbete kring affärsmodeller och kolkrediter kopplat till kolinlagring i jordbruksmark

14 mars 2023, 20:59

Kolinlagring i jordbruksmark pekas ut som en viktig komponent i att lyckas nå EU:s klimatmål om ett klimatneutralt EU senast år 2050. Att avlägsna koldioxid ur atmosfären genom kolinlagrande jordbruk skiljer sig på många sätt från andra industriella metoder, då processen är reversibel och svår att kvantifiera. I denna rapport har en översikt gjorts över en rad affärsmodeller som profiterar på kolinlagrande jordbruk och nya standarder som ger vägledning i hur kolinlagring kan kvantifieras och rapporteras i olika syften.

För att ha en chans att begränsa den globala genomsnittliga temperaturökningen till under 1,5 grader måste de globala växthusgasutsläppen minska kraftigt samtidigt som koldioxid kommer behöva avlägsnas ur atmosfären och lagras i bland annat terrestra ekosystem. Här lyfts kolinlagrande jordbruk fram som en viktig pusselbit av både EU kommissionen och IPCC. Bland annat presenterade kommissionen i slutet av 2022 ett förslag till ett certifieringsramverk för upptag och infångning av koldioxid. Att kvantifiera, verifiera och certifiera kolinlagring i jordbruksmark är dock förknippat med flera svårigheter. Att mäta kolinlagring är kostsamt och svårt under kortare tidsramar, dessutom är processen reversibel där det inlagrade kolet riskerar att återgå till atmosfären på grund av naturliga fenomen eller vid ändrade odlingsmetoder. En viktig aspekt är därmed hur inlagrat kol ska kunna övervakas till en rimlig kostnad och arbetsinsats. Andra viktiga frågor är mot vilken referens som kolinlagringen ska mätas och hur lantbrukare som redan har höga kolhalter i marken också ska gynnas.

Dessa frågor är inte allra minst viktiga i sammanhanget kolkrediter. I dagsläget finns ett stort antal aktörer på den frivilliga koldioxidmarknaden för krediter skapade genom kolinlagring i jordbruksmark. Dessa aktörer följer många gånger olika program och tillhandahåller olika typer av krediter, exempelvis krediter för klimatkompensation (offset credits) eller krediter för att uppnå nationella eller globala klimatmål (contributional credits). I rapporten sammanställs hur en rad olika kolkreditsprogram arbetar med bland annat permanens.

Kolinlagring är inte bara relevant för att nå nationella eller globala klimatmål, utan även företag vill kunna tillgodoräkna sig effekten i klimatrapportering, eller vid livscykelanalys av livsmedel eller biobaserade produkter. I denna rapport sammanställs några av de nyaste standarderna på området och vilka krav de ställer på rapportering och kvantifiering av kolinlagring. Beroende på om resultatet ska användas för klimatrapportering, kolkrediter eller i LCA-studier varierar rekommendationer och krav.

Bland de olika odlingsåtgärder som lyfts fram för ökad kolhalt i marken har biokol stor potential tack vare att det kan lagras i marken under mycket lång tid utan att brytas ned och har därmed möjlighet att klara de strikta kraven på permanens som vissa av standarderna ställer.

Kolinlagring i jordbruksmark skiljer sig även från andra kolavlägsnade metoder som enbart har som syfte att avlägsna koldioxid ur atmosfären, medan jordbruket primärt ska producera livsmedel och foder. Kolinlagrande åtgärder behöver därmed bidra positivt till befintlig livsmedelsproduktion. Några identifierade risker med ökad kolinlagring är ökad lustgasavgång, då även kväveinnehållet i marken ökar vid ökad kolhalt, samt att ett varmare klimat kan öka nedbrytningstakten av kolet i marken vilket är en faktor som behöver beaktas ur ett långsiktigt perspektiv.

Rapporten kan läsas här.

Arbete har finansierats av den interna RISE-satsning Hållbar gård.