Odlingsmanual för svenska linser, sötlupin och kikärter

De senaste 20 åren har den svenska odlingen av baljväxter legat stadigt på strax under 2 % av åkerarealen, ungefär 45 000 – 50 000 hektar. För att ersätta import av baljväxter som främst går till livsmedel skulle vi behöva odla ytterligare 8 000 hektar i Sverige. Motsvarande areal som krävs för att möta den ökade efterfrågan på livsmedel av växtbaserat protein beräknas vara i storleksordningen 8 000 – 12 000 hektar. RISE har nyligen avslutat ett projekt ”Från parcell till kommersiell” som syftade till att identifiera vilka insatser som behöver göras för att skala upp odlingen av linser, sötlupin och kikärter i Sverige, för att möta en ökad efterfrågan på svenska vegetabiliska proteiner. Målet var att identifiera flaskhalsar och möjliga lösningar, från försöksodling till odling i kommersiell skala.

Exempel på flaskhalsar kan vara tillgång på utsäde i tillräckligt stora mängder och behov av ny teknik och utrustning för odlingen samt att få växtskydd godkända för grödan. För att odlingen av baljväxter ska bli mer lönsam behövs även fler förädlingsanläggningar, både på gårdsnivå och i industriell skala.

Louise Lyckvik, Innovation manager ICA Växa, beskriver att kunderna idag i högre utsträckning än tidigare väljer färdigkokta baljväxter istället för torra. Idag saknas förädlingsled för storskalig kokning och paketering på tetra i Sverige, vilket gör att det är svårt att konkurrera med svenska färdigkokta baljväxter gentemot importerade. Dessutom önskar kunderna mer svenskt i frysen, vilket också är en möjlighet. Också här är det dock utmanande att ha en helsvensk värdekedja, då fryskapaciteten i Sverige är väldigt begränsad. Ett sätt att kringgå dessa utmaningar är att fokusera på förädlade baljväxtprodukter, ex. vegetariska färser, falafel, mejeriprodukter på baljväxter eller hummus, där vi redan har hela värdekedjor i Sverige. 

- Både vi och våra leverantörer lanserar fler och fler artiklar med svenska baljväxter i – utvecklingen går åt rätt håll, säger Louise.

I projektet har man sett att lantbrukare har visat stort intresse för att öka odlingen. Finns det en ökad efterfrågan kommer många att satsa på odlingen. Baljväxter är en bra avbrottsgröda i växtföljden, binder kväve till marken och är en bra förfrukt. I RISE projekt har en odlingskalkyl för lins, lupin och kikärt tagits fram. Risken i odlingen är mycket större med kikärtor, linser och lupiner jämfört med spannmålgrödor. Ofta är höstvete den mest odlingssäkra grödan i det odlingsområde där också baljväxter fungerar bra. De år som odlingsförhållandena inte är optimala för kikärtor, linser och lupiner kan skörden helt utebli. Andra år när odlingsförhållandena är bra kan dessa baljväxter avkasta höga skördar vilket ger en lönsamhet som är minst dubbelt så bra som höstvete. Därav är det lämpligt att räkna på både skörd och lönsamhet på ett femårssnitt. Lite grovt räknat kan antagandet göras att ett av de fem åren är det en riktigt hög skörd, ett år finns inget att skörda, de resterande tre åren kommer skördenivån ligga i nivå med femårssnittet. Det krävs alltså tillräcklig bra likviditet på gården för att klara ett år helt utan inkomst från grödan och ta igen det kommande år i stället.

För att öka kunskapen om odlingstekniker har en odlingsmanual för linser, lupiner och kikärtor tagits fram. Odlingsmanualen har tagits fram av RISE, Lantmännen och Kalmar-Ölands Trädgårdsprodukter och beskriver åtgärder inom jordbearbetning, sådd, gödsling, kemisk behandling, skörd, odlingsekonomi och rekommendationer för torkning och lagring. Odlingsmanualen finns att ladda ner på RISE hemsida, se nedan.

I den svenska livsmedelsstrategin efterfrågas en produktionsökning som kan leda till en ökad självförsörjningsgrad och därmed en minskad sårbarhet i livsmedelskedjan. Här passar odling av baljväxter bra in. De är lätta att torka och lagra och är därför en utmärkt kriskost. Utöver det är de rika på protein och utgör ett klimatsmart alternativ till animaliska proteiner.