Digital symbios: drivkraften för hållbara sjötransporter

Ingen av dessa företeelser kan stå helt på egna ben, eftersom deras ekonomiska lämplighet är beroende av varandra. Men om de kombineras kan de ge upphov till betydande finansiellt och samhälleligt kapital. Lyckade partnersamarbeten utvecklar gemensamt sin samverkan genom samordnad digitalisering för att bidra till den framväxande eran av digital symbios.

Vi menar att alla branscher behöver betona det dubbelriktade sambandet mellan samarbete och digitalisering för att kunna skapa ekonomiska och samhälleliga värden genom att stärka det mänskliga och sociala kapitalet samt bevara och återskapa naturens kapital. Med dessa tankar kan sjöfarten uppnå ännu högre nivåer av digital symbios.

Vad som krävs för hållbara sjötransporter

Sjöfarten är den globala ekonomins ryggrad, vilket ställer krav på storskaliga partnersamarbeten. Även om det går att skapa ekonomiska värden uppdelade i olika informationssilor krävs det samarbete för att effektivt kunna hantera sådana globala utmaningar som klimatförändringar och minskande biologisk mångfald. Samtidigt som branschen samarbetar för att skapa ett dynamiskt, självorganiserande ekosystem, har fri företagsamhet som möjliggör samarbete för positiva förändringar ännu inte visat sin fulla potential. Denna brist på fördjupat samarbete kan leda till långsam digitalisering, vilket försvårar samordnade åtgärder för att lösa de globala utmaningarna.

Förändrad resultatbalansering

Vi anser att det effektivaste sättet att driva balanserat kapitalskapande är att kombinera samverkan (”C” – collaboration) och digitaliseringsstrategier (”D”) för att driva affärsmodeller som på en och samma gång skapar både ekonomiskt (”E”) och samhälleligt (”S”) kapital (Figur 1). Denna modell, ”CDES” utgör en allmän riktlinje för offentliga och privata aktörer i deras strävan att hantera dagens stora utmaningar.

Alla organisationer, privata, offentliga och ideella, arbetar med kapitalskapande. Vinnarna blir de organisationer som har lösningar för att uppnå högst produktivitetsnivå inom respektive konkurrensutsatta område. Rent kortsiktigt vinstfokus som inte tar hänsyn till bredare intressen, såsom CDES-modellen, kan påverka aktiekursen, men leda till skada på längre sikt.

Vad detta betyder för sjöfarten

Det är en komplicerad strävan att uppnå ambitionerna i IMO 2018 om minskade koldioxidutsläpp. Komplexitet innebär ofta att åtgärder inom ett värdekedjekluster kommer att påverka även andra kluster. Dessa positiva eller negativa följd- eller dominoeffekter ställer krav på mer omfattande datadelning för att skapa tillräcklig situationsmedvetenhet inom alla relaterade system och värdekedjor. Med standardiserat datautbyte möjliggörs effektiva samarbeten för att kunna uppnå önskade mål och undvika onödig interaktion.

En minskning av sjöfartens koldioxidavtryck kräver en hög grad av anpassning mellan olika branscher och deras respektive kritiska värdekedjor, t.ex. fartygsbränsle, varvsindustri och sjöfartens operativa värdekedjor. Samverkan genom gemensam digitalisering mellan dessa viktiga värdekedjekluster kan bidra till att minskade utsläppen av växthusgaser, motverka förorening av haven, förstörelse av marint liv och globala skillnader i välstånd.

Ett annat exempel som bygger på tanken om att kombinera samarbete och digitalisering för att uppnå bättre och mer balanserade lösningar är den virtuella vaktposten. Ett internationellt nätverk av virtuella vaktposter kan skapa kännedom om den löpande situationen för viktiga tillgångar (t.ex. laster) och ge möjlighet att reagera på störningar som är på väg att uppstå. Än så länge är det bara ett teoretiskt koncept, men lösningen bör kunna leda till bättre flyt i godslogistiken, ge högre leveransprecision och minska utsläppen från transporter genom att bygga upp en omfattande datapool som hanteras av en oberoende part. Detta datalager kan utgöra indata till olika analysmotorer som kan dela sina resultat med övriga nätverksmedlemmar till individuell och kollektiv nytta.

En förändring som är värd att genomföra

Världen behöver en lösning för hälsosammare tillväxt. Sjöfartens beslutsfattare håller med om att det behövs djupare samarbeten. Trots det är de inte lika medvetna om att även om samarbete och digitalisering är tilltalande så är idén inte tillräckligt omfattande för att kunna visa oss vägen till nästa fas och utvecklingssprång. Nya lagar och regler, i synnerhet i Europa, Nordamerika och Asien, kommer att tvinga fram förändringar inom sjötransporter. Branschen bör välkomna denna utveckling när man satsar på samarbete och digitalisering för balanserat ekonomiskt och samhälleligt värdeskapande, något som blir till nytta för många på både kort och lång sikt.

En längre version av artikel publicerad av UNCTAD finns att läsa på: https://unctad.org/news/transport-newsletter-article-no-96-fourth-quart…

Författare:

Mikael Lind ǀ Research Institutes of Sweden (RISE) & Chalmers University of Technology ǀ Mikael.Lind@ri.se

Wolfgang Lehmacher ǀ Anchor Group & Topan AG ǀ w.lehmacher@gmail.com

Richard T. Watson ǀ The University of Georgia ǀ rwatson@terry.uga.edu