SHIC - Vad är sociala utfallskontrakt?
Vi på SHIC betraktar sociala utfallskontrakt som en modell för förändringsledning. Utfört på rätt sätt kan utfallskontrakt möjliggöra för olika aktörer att kringgå respektive verksamhets ofta inbyggda stuprörslogik, och därmed skapa både incitament och förutsättningar för välfungerande tvärsektoriella samarbeten med välbelagda, väldefinierade och goda resultat (utfall).
Utfallskontrakt - struktur och utformning
Sociala Utfallskontrakt (Social Impact Bond, Social Outcomes Contract, Development Impact Bond eller Health Impact Bond i internationella sammanhang) har blivit en alltmer uppmärksammad modell för att hantera aktuella sociala och hälsomässiga samhällsutmaningar.
I ett socialt utfallskontrakt går parter från olika sektorer samman för att med gemensamma krafter adressera en specifik samhällsutmaning, och en del av ersättningen för arbetet binds upp mot uppnådda mål. (Man brukar i detta sammanhang prata om riskdelning mellan kontraktets parter gällande kostnaden av en social investering i form av tidiga insatser.)
Arbetet regleras genom ett kontrakt mellan utfallsansvarig(a), finansiär(er) och utförare. De samverkande aktörernas roll i kan variera beroende på kontext och område, och därmed kan strukturen för sociala utfallskontrakt se olika ut. Det finns dock alltid minst en offentlig part som är utfallsansvarig.
Ibland ingår privata utförare (kommersiella eller icke-vinstdrivande) och investerare i modellen, men man kan designa utfallskontrakt även mellan enbart offentliga aktörer.
Lyssna på SHIC:s seminarium om sociala utfallskontrakt, du hittar seminariet via denna länk.
Sociala utfallskontrakt som förändringsmodell
I många sammanhang finns problem med kortsiktighet, bristande incitament, stuprörsorganisering och otydliga målsättningar särskilt när det gäller förebyggande och tidiga insatser. Sociala utfallskontrakt är ett möjligt sätt att bemöta detta, genom att bistå aktörerna med en plattform och verktyg för samarbete utanför ramarna för den ordinarie verksamheten, och dess inbyggda incitamentsstrukturer (som exempelvis när potentiella kostnadsbesparingar tillfaller en annan del av offentlig sektor).
En grundpelare i sociala utfallskontrakt är att uppnå förbättrade sociala och hälsomässiga utfall för en definierad målgrupp. Utifrån denna målsättning skapas en insatsmodell med finansiering, uppföljning och rollfördelning mellan olika parter.
Likriktade incitament - en grundprincip
En bärande princip för modellen är att likrikta incitamenten genom att samtliga parter ska uppleva en vinst när det går bra (utfallen uppnås i hög utsträckning) och förlust när det går dåligt (positiva utfall uteblir). Vinst i det här sammanhanget behöver inte enbart vara i monetära termer men typiskt sett sker ekonomiska transaktioner mellan parterna kopplat till beräknade ekonomiska konsekvenser av de aktuella utfallen.
Dessa beräkningar baseras antingen på en samhällsekonomisk analys eller på faktiskt uppmätta kostnadseffekter hos offentlig sektor.
Utförare upphandlas med utfallsbaserade avtal och får därmed ersättning som är delvis beroende av utfall.
Utfallsfokuset i sociala utfallskontrakt förstärker behovet av transparens och robust uppföljning, vilket en intermediär (exempelvis RISE) bistår med. RISE initierar och stödjer nulägesanalyser tillsammans med andra parter för att identifiera behov hos målgruppen, utformar utfallskontrakt samt mäter utfall och agerar stöd för samtliga aktörer i projektprocessen.