Det här är ett resilient samhälle – och därför behövs det

Resiliens har blivit något av ett modeord och tolkningarna varierar, inte minst eftersom begreppet omfattar så många olika delar.
– Jag menar att det är förmågan hos ett system – en organisation eller ett samhälle – att anpassa sig och kunna nå sina mål trots varierande omständigheter, kriser och allt annat som inte passar in i ramen, säger Helene Degerman, forskare på RISE inom samhällssäkerhet och resiliens.

Frågan är i högsta grad aktuell. För hur klarar vi nya prövningar som vi aldrig tidigare ställs inför, inte minst när det gäller klimatförändringarna och de konsekvenser de medför? Att måla upp olika scenarier baserade på tidigare erfarenheter och göra krisplaner utifrån dem räcker inte – eftersom det som inträffar förmodligen kommer att vara något annat som vi inte kunnat förutse.

– När jag gjorde intervjuer efter stormen Gudrun 2005 var det en kommunal säkerhetssamordnare som sade att de hade försökt tänka ut det värsta som kunde hända, men aldrig hade kunnat föreställa sig vidden av den katastrof som blev. Innan dess hade man förberett sig för elavbrott på maximalt tre dagar – men för vissa invånare i kommunen varade avbrottet i mer än en månad, säger Kerstin Eriksson, forskare på RISE inom krishantering och frivillighet.

Kan inte vara låsta i rutiner

Sedan dess har vi också drabbats av flera stora skogsbränder, översvämningar och en pandemi som påverkat samhället. För att klara den typen av stora utmaningar gäller det att inte vara för låst i befintliga rutiner, utan våga prova nytt och att tillåta det.

– Om man tittar på offentlig sektor så kan man se att människor längst ut i organisationen är väldigt duktiga på att lösa de utmaningar som dyker upp på nya sätt. Men högre upp i ledningen finns ofta strukturer som motverkar deras resilienta förmåga. Vid en kris eller olycka är det vanligt att man går in i efterhand och säger ”hej individ, du har brutit mot regeln”. Det gör att folk blir rädda. Därför borde vi utreda på ett sådant sätt att vi ser att anpassningsförmågan är viktig, tillåter den och kan lära ifrån den, säger Helene Degerman.

Som exempel nämner hon en studie hon gjorde kring flyktingmottagandet 2015, då stora mängder flyktingar från Syrien plötsligt strömmade in över Sveriges gränser.  

– När man tog emot tio ensamkommande barn om dagen fungerade de ordinarie registreringsrutinerna utmärkt. Men om det är seneftermiddag och det står 250 barn i kö måste man ändra sättet att arbeta. Annars hade barnen fått sova utomhus och det går ju inte. Här löste personalen det jättebra på egen hand genom att skapa ett tillfälligt enklare system. Och det är sådana anpassningar i arbetsrutiner för att kunna nå sitt syfte, trots pressat läge, som är resiliens, säger Helene Degerman.

Privata företag längre fram än offentlig sektor

Även om det varierar från fall till fall skulle hon generellt säga att privata företag och frivilligorganisationer har högre sannolikhet att uppvisa resilient beteende än offentlig sektor.

– Olika verksamheter har olika förutsättningar. Inom offentlig sektor är det viktigt med rättssäkerhet och tydliga rutiner. Men ibland kan det vara nödvändigt att bryta mot rutinerna för att undvika allvarliga konsekvenser. Som människor har vi en god anpassningsförmåga att hantera överraskande scenarier. Men vi är inte lika bra på det i vår styrning och organisationsstruktur. Därför är det något vi behöver bygga in i högre grad i framtiden, säger Helene Degerman.