Siktet på bättre försörjningsförmåga i kris en möjlighet i normaltid

Sverige är idag självförsörjande till ungefär 50 procent, en relativt låg siffra i jämförelse med exempelvis Finlands 80 procent. Att sikta på högre försörjningsförmåga är viktigt för att stärka vår resiliens (motståndskraft) i kriser som nu - men kan också vara ett sätt att bli mer effektiva, hållbara och hitta nya affärer i normaltid. 

Försörjningsförmågan viktig i hela livsmedelskedjan 

Att ha en hög försörjningsförmåga handlar om vad och hur vi odlar, skördar, hanterar, konserverar och lagrar livsmedelsråvarorna. Men även om hur vi förädlar, tillverkar, lagrar och transporterar maten som produceras. 

I normaltid utgör högre produktion här hemma en möjlighet att styra matproduktionen mot bättre hushållande med resurser, lägre klimatpåverkan och stabila arbetstillfällen - och inte minst en chans till ökad export av svenska kvalitetsvaror. 

Men en högre grad av självförsörjning ger också en stärkt resiliens vid olika typer av förändringar, som tillfällig brist på råvaror och insatsvaror, eller störningar i logistikkedjan vid kriser, beredskapslägen och ytterst i krig. 

– I den bästa av världar fungerar import- och exportsystemen även vid störningar, men om så inte är fallet behöver vi se till att vi har en försörjningsförmåga som klarar det som krävs i form av produktion och distribution. Och för att ha en god motståndskraft behövs hela livsmedelsnäringen, där både primärproduktionen och livsmedelsindustrin ingår, säger Birgitta Raaholt, senior forskare på RISE inom försörjningsberedskap och resurssmart tillverkningsteknik. 

Därför krävs att hela branschen är uppdaterad och förberedd. De olika aktörerna arbetar tillsammans med RISE – som fungerar som ett kunskapsnav – med allt från identifiering av ersättningsvaror, alternativ tillverkning av reservdelar, livsmedelssäkerhet vid störningar i ordinarie försörjningsled, hitta sätt att trygga driften vid störningar, riskanalyser (se faktaruta). 

För det handlar inte bara om vad vi producerar, utan även hur vi använder resurserna som krävs för att göra det. Resurseffektivitet är viktigt både när det gäller försörjningsförmåga och hållbarhet – hur vi använder resurserna på bästa sätt om det exempelvis är brist på energi och vatten. 

– Det går hand i hand med både resiliens- och hållbarhetsperspektiven, menar Birgitta Raaholt. 

En robust, hållbar och säker livsmedelsproduktion 

När det gäller vår förmåga att skonsamt producera säkra livsmedel, som ska klara lagring och transport, finns det flera fördelar med att använda ny teknik för framställning av mat. 

– Det kan handla om att man i högre grad kan ta vara på vissa grödor som man tidigare inte använt så mycket till livsmedelsförädling, utan mer till foder. Att hushålla med en resurs kan innebära att använda mer energismart teknik vid bakning och torkning. Och att det kan vara väl så klokt att använda ärtor på tallriken, istället för att göra mjöl av dem som sedan blir en produkt som ska efterlikna en korv, säger Birgitta Raaholt. 

Resiliens handlar om att vårt livsmedelssystem ska klara av att “det gungar lite”. Viss produktion är tåligare, menar Birgitta Raaholt och pekar på animalieproduktionen som ett exempel.  

– Våra djurbesättningar betar och finns kvar även om strömmen går. Samma sak med ett livsmedel som ägg, som klarar rumstemperatur bra även om strömmen går. Bland förädlade livsmedel finns UHT-behandlad mjölk och högpastöriserade, steriliserade eller torkade rätter.  

Men för att livsmedelsproduktionen ska rulla är man även beroende av en rad så kallade insatsvaror. I jordbruket handlar det om exempelvis utsäde, växtnäring, drivmedel och växtskydd.  

– Här kan vi se över den inhemska produktionen av exempelvis växtnäring. I livsmedelsförädlingen handlar det om produktionsberedskap och tillgången till råvaror, förpackningar, köldmedium... Men även kunna upprätthålla fungerande infrastruktur och att regelverk om säker mat och livsmedelshantering följs, säger Birgitta Raaholt.  

Moderna – och traditionella, lagringsmetoder krävs 

Både större och mindre aktörer inom livsmedelsnäringen arbetar idag med moderna lagringstekniker. Men även hushållen behöver kunna mer om hur man ser till att det finns en beredskap hemma och hur livsmedel kan göras hållbara och lagras på ett bra sätt. 

– Det behöver vi jobba mer med. I normaltid är det lätt att gå till affären och köpa det vi behöver, men även då behöver vi ha en hemberedskap. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har tryckt mycket på just detta, att alla som har möjlighet ska kunna klara sig i en vecka, säger Birgitta Raaholt. 

I nästa steg måste transport- och logistikkedjan fungera. Både för att varorna ska nå fram och som en del av livsmedelssäkerheten – det vill säga att maten ska kunna transporteras och lagras på ett bra sätt tills det kommer fram till den som ska äta det.  

– Om du har störningar som sätter systemet ur spel, så ställer det ytterligare krav på att kedjan är robust. Om du exempelvis inte har energi för att klara kylkedjan kan människor bli sjuka. Även förpackningar är nödvändiga för att man ska kunna lagra och bibehålla kvaliteten på livsmedel, liksom processer för pastörisering och torkning.  

Flexibel beredskap en väg 

De senaste årens globala pandemi har gett oss flera exempel på hur beredskap kan handla om förmågan att snabbt kunna ställa om produktionen för att få fram de viktigaste varorna. Ofta handlar det om samarbete mellan flera olika aktörer.  

– Ett koncept vi arbetar med, tillsammans med industrin, är flexibel beredskap. Det handlar om hur industriproduktionen i Sverige kan ställa om under en kris. Det kan vara saker som att ett antal företag tillsammans tar fram strategier för exempelvis tillverkning, som vi såg med munskydd under pandemin. Man kan tänka sig att det går att göra liknande lösningar i livsmedelsindustrin, säger Birgitta Raaholt.  

– Mycket vi gör fokuserar på produktionsomställningens tekniska lösningar och samverkansmodeller för flexibel beredskap. Det kan handla om att klara av service och underhåll, eller att tillverka reservdelar som behövs i livsmedelsindustrin. Men även strategier för lagring och för resurssmart tillverkning är nödvändiga delar i en resilient livsmedelsproduktion.