Kontaktperson
Björn Schouenborg
Filosofie doktor
Kontakta BjörnHär har vi samlat de vanligaste frågorna gällande underhåll, kostnader, konstruktion, livslängd, miljöfrågor, ansvarsfrågor och säkerhetsfrågor. Tryck på plus-tecknet för att se svaret på frågan!
Internationell forskning är inte samstämt om till vilken grad fogarnas dräneringsförmåga eventuellt minskar med tiden. En mängd fältmätningar från t ex USA, Belgien och Storbritannien visar på stor variation i dräneringsförmågan över tid, från relativt opåverkad till en reduktion ned till 10 % av initial dräneringsförmåga. Dräneringsförmågan kommer att påverkas av närhet till grönområden (organiskt material som frömjöl och lövrester), flygsand (idrottsplaner o. dy.), samt typ av halkbekämpningsmaterial, frekvens av DoU åtgärder (sopning, vakuumsugning), dubbdäcksfrekvens och ytans användningsområde etc.
Dessa faktorer måste beaktas i planeringsskedet och enkla åtgärder såsom naturliga vindskydd eller fysiska hinder (t.ex. förhöjd kantstöd) är ofta tillräckliga. Ett konservativt antagande är att estimera dimensionerande infiltrationskapacitet (för beläggningar som dränerar via fog och/eller perkolationsöppningar) till 25 % av initiala opåverkade infiltrationskapaciteten, och att reduktionen sker asymptotiskt till ett slutvärde över en tidsperiod på 8-12 år. Här är det värt att notera att DoU-åtgärder t ex vakuumsugning och applicering av nytt fogmaterial helt kan återställa initial dräneringsförmåga (gäller beläggningar som dränerar via fog och/eller perkolationsöppningar). Fältmätningar utförda i USA visar att över 90 % av sediment som infiltrerar via fogar och perkolationsöppningar i beläggningen fastnar i fog- och sättmaterial.
Erfarenheter och anvisningar från Danmark kan sökas i skriften
”Lokal håndtering af regnvand med permeable belaeggninger – anvendelse, utförelse och vedligholdelse”,
utgiven av Belaegningsgruppen, Dansk Beton
Om dagvatten dräneras via beläggningen fastnar med tiden eventuella partiklar från omgivningen i övre delen av överbyggnaden (i fog, eventuellt i sättmaterial eller i själva beläggningen om dränerande asfalt eller betong används). Igensättning av förstärkningslagret är i detta sammanhang högst osannolikt. Om dagvatten istället leds direkt in i förstärkningslagret via dräneringsledningar finns viss risk för lokal igensättning beroende på hur mycket torrsubstans dagvattnet innehåller. Till vilken grad igensättningen uppgår till är mycket begränsad omtalat i internationell litteratur och har inte specifikt undersökts inom ramen för projektet ” Klimatsäkrade systemlösningar för urbana ytor”. För att minska eventuell risk för lokal igensättning av förstärkningslagret kan dagvattnet ledas först via t.ex. dagvattenbrunn och eventuell växtbädd innan det leds in i förstärkningslagret. Dagvattenbrunnen kan då rengöras från eventuella sediment som avsätts med tiden.
Särskilt utformade geotextilier kan användas för att öka systemets förmåga att bryta ned föroreningar. Detta sker genom att vatten passerar igenom geotextilen medan föroreningar fastnar. Därmed skapas en biobädd där marklevande organismer snabbt kan föröka sig. Geotextiler kan även användas för att förhindra materialmigration av finare materialfraktioner. Sediment kan däremot fastna på geotextilen och därigenom minska dräneringsförmågan. Beslut om geotextil eller inte bör avgöras av prima syftet med infiltrationen; omhändertagande av stora mängder dagvatten eller rening och biodegradering av föroreningar i dagvattnet. Om infiltration av dagvatten sker via beläggningen (och primärsyftet är omhändertagande av dagvatten) bör geotextilier undvikas högt uppe i överbyggnaden och inte användas t ex mellan sättlager och bärlager. Noteras bör även att applicering av geotextil på grova fraktioner är praktiskt svårt och kan medföra utförandeproblem vid t ex packning. En praktisk mera effektiv metod är att anpassa på varandra liggande lagers kornfraktion så at materialmigration förhindras.
Frågeställningen kan delas upp i överbyggnadens strukturella funktion och dess dränerande funktion. Finns även en angränsande dagvattenanläggning som utöver att utgöra fördröjningsmagasin även förväntas ha en vattenrenande effekt, så behövs även denna funktion kontrolleras. Metoderna för uppföljning av överbyggnadens strukturella funktion skiljer sig inte från metoderna som används för konventionella överbyggnader och syftar vanligtvis till bestämning av spårdjup. Detta kan förutom av okulär besiktning även fastställas med hjälp av rätskiva eller med laserprofilmätning. För verifiering att materialet är rätt packat rekommenderas statisk plattbelastning enligt TDOK 2013. Kontroll av överbyggnadens dränerande funktion kan göras med hjälp av en dubbelringsinfiltrometer (ASTM D3385: Standard test for Infiltration Rate of Soils in Field Using Double-Ring Infiltrometer)
Nivån på eventuellt förekommande dagvatten i de underliggande lagren kan kontrolleras genom installation av inspektionsbrunn åtkomlig från överbyggnadens yta. Inspektionsbrunnen utgörs av perforerade rör som löper vertikalt genom konstruktionen. (Referens: ICPI Tech spec. 18). Förslagsvis utförs inspektioner 2 gånger/år. Den första på hösten efter det att träden avlövats och den andra under våren. Tätare inspektionsintervall kan vara lämpligt när konstruktionen är ny för att kunna fastställa anpassade inspektionsintervall baserat på förhållandena som gäller för just den anläggningen.
Försök att återfylla schaktet med det material som grävts upp. Skulle det av någon anledning inte funka eller behöva kompletteras rekommenderas att kommun har ett lager med de olika fraktionerna som använts vid uppbyggnad av konstruktion. Det är inte svårare än att återställa en konventionell konstruktion. Det är viktigt att använda samma material vid återställning som använts vid nyanläggning.
Internationell forskning är inte samstämt om till vilken grad fogarnas dräneringsförmåga eventuellt minskar med tiden. En mängd fältmätningar från t ex USA, Belgien och Storbritannien visar på stor variation i dräneringsförmågan över tid, från relativt opåverkad till en reduktion ned till 10 % av initial dräneringsförmåga. Dräneringsförmågan kommer att påverkas av närhet till grönområden (organiskt material som frömjöl och lövrester), flygsand (idrottsplaner o. dy.), samt typ av halkbekämpningsmaterial, frekvens av DoU åtgärder (sopning, vakuumsugning), dubbdäcksfrekvens och ytans användningsområde etc.
Dessa faktorer måste beaktas i planeringsskedet och enkla åtgärder såsom naturliga vindskydd eller fysiska hinder (t.ex. förhöjd kantstöd) är ofta tillräckliga. Ett konservativt antagande är att estimera dimensionerande infiltrationskapacitet (för beläggningar som dränerar via fog och/eller perkolationsöppningar) till 25 % av initiala opåverkade infiltrationskapaciteten, och att reduktionen sker asymptotiskt till ett slutvärde över en tidsperiod på 8-12 år. Här är det värt att notera att DoU-åtgärder t ex vakuumsugning och applicering av nytt fogmaterial helt kan återställa initial dräneringsförmåga (gäller beläggningar som dränerar via fog och/eller perkolationsöppningar). Fältmätningar utförda i USA visar att över 90 % av sediment som infiltrerar via fogar och perkolationsöppningar i beläggningen fastnar i fog- och sättmaterial. Det är fogen som sätts igen och behövs underhållas.
Erfarenheter och anvisningar från Danmark kan sökas i skriften
”Lokal håndtering af regnvand med permeable belaeggninger – anvendelse, utförelse och vedligholdelse”,
utgiven av Belaegningsgruppen, Dansk Beton
Ytor som infiltrerar vattnet via beläggningen bör inte halkbekämpas med sand eftersom det innehåller fina fraktioner av mineraliska material och fogarna (betongmarksten eller natursten) eller hålrummen (dränerande asfalt eller betong) då riskerar sättas igen. Halkbekämpning skall utföras med samma fraktion som fogmaterialet (vanligen 2/5 mm). Den återkommande rengöringen av fogarna påverkas inte om halkbekämpning sker med likartat material som finns i fogarna. Täta ytor som dränerar in dagvatten via sidoanordningar kan halkbekämpas med traditionella metoder.
Halkbekämpning med salt kan utföras som normalt. Dränerande beläggningar har normalt större frysmotstånd och bibehåller sin infiltrationsförmåga under vintern jämfört med traditionella överbyggnader och kräver därför normalt avsevärt mindre halkbekämpning med salt. Internationell litteratur beskriver upp emot 75 % minskat behov av salt jämfört med traditionella konstruktioner. Vid full infiltration i terrassen bör man vara uppmärksam på att halkbekämpningssalt infiltreras tillsammans med dagvattnet och närhet till eventuella dagvattentäkter måste beaktas.
Erfarenheter och anvisningar från Danmark kan sökas i skriften
”Lokal håndtering af regnvand med permeable belaeggninger – anvendelse, utförelse och vedligholdelse”,
utgiven av Belaegningsgruppen, Dansk Beton
Gräsarmeringsytor har inte samma funktion som permeabla konstruktioner och behandlas inte här.
När det gäller anläggningskostnaderna kopplade till de obundna lagren är erfarenheterna att för lösningar med permeabla ytor ligger dessa i samma storleksordning som traditionella utformningar. En indikativ ökad total anläggningskostnad för överbyggnader för dagvattenhantering jämfört med konventionella överbyggnader uppgår till 0-5 %, men kan öka under speciella förutsättningar, till exempel vid behov av tätning mot terrass. Posterna för dessa merkostnader utgörs av:1. Är det någon skillnad i anläggningskostnad? När det gäller anläggningskostnaderna kopplade till de obundna lagren är erfarenheterna att för lösningar med permeabla ytor ligger dessa i samma storleksordning som traditionella utformningar. En indikativ ökad total anläggningskostnad för överbyggnader för dagvattenhantering jämfört med konventionella överbyggnader uppgår till 0-5 %, men kan öka under speciella förutsättningar, till exempel vid behov av tätning mot terrass. Posterna för dessa merkostnader utgörs av:• Sorterade och provade material med dränerande egenskaper• Något ökad lagertjocklek för att uppfylla kraven på bärighet och magasinering av vatten (framgår ur dimensioneringsanvisningarna)• Maskin- och arbetskostnad för djupare schakt.
Denna merkostnad skall vägas mot kostnaden som en ombyggnad av VA-systemet (ledningar och brunnar mm) kräver för att öka kapaciteten för avvattning av aktuella ytor.
Kostnaderna relaterade till att inte vidta åtgärder och riskera översvämning beaktas inte här, men är förmodligen de helt överskuggande penningbeloppen för skador och sanering av fastigheter och återställning av infrastruktur. Som exempel kan nämnas att skadorna vid skyfallen i Köpenhamn 2011 beräknades kosta samhället minst 10 miljarder SEK.
Under en övergångsperiod kostar själva ballasten mer då alla leverantörer inte har detta som en standardprodukt. Kostnaden för själva byggandet skiljer sig inte mycket från byggande av en standardkonstruktion.
I väl konstruerade överbyggnader härrör normalt eventuella problem med tjälning och tjällossning från terrassen. Dränerande överbyggnaders öppna struktur och höga hålrumshalt gör att frysmotståndet normalt är något större jämfört med traditionella vilket medför att överbyggnaden normalt fryser långsammare och därigenom ger ett lägre tjäldjup. Motsatt kan frysmotståndet ge långsammare urtjälningsförlopp vilket är fördelaktigt med avseende på terrassens eventuella bärighetsreduktion under tjällossningen. Överbyggnaden i sig är även den mindre känslig för frysning jämfört med traditionella överbyggnader eftersom den öppna strukturen har mycket liten eller ingen kapillär stighöjd och därigenom inget tillgängligt vatten för expansion. Eventuella tjällyftningar kommer att uppstå i terrassen och påverkar överbyggnaden på samma sätt som i en traditionell överbyggnad.
Eftersom konstruktionen fryser från ytan och nedåt är risken även liten för att dagvatten i konstruktionen eventuellt inte hinner dränera.1. Finns det någon särskild tjälproblematik att ta hänsyn till? I väl konstruerade överbyggnader härrör normalt eventuella problem med tjälning och tjällossning från terrassen. Dränerande överbyggnaders öppna struktur och höga hålrumshalt gör att frysmotståndet normalt är något större jämfört med traditionella vilket medför att överbyggnaden normalt fryser långsammare och därigenom ger ett lägre tjäldjup. Motsatt kan frysmotståndet ge långsammare urtjälningsförlopp vilket är fördelaktigt med avseende på terrassens eventuella bärighetsreduktion under tjällossningen. Överbyggnaden i sig är även den mindre känslig för frysning jämfört med traditionella överbyggnader eftersom den öppna strukturen har mycket liten eller ingen kapillär stighöjd och därigenom inget tillgängligt vatten för expansion. Eventuella tjällyftningar kommer att uppstå i terrassen och påverkar överbyggnaden på samma sätt som i en traditionell överbyggnad. Eftersom konstruktionen fryser från ytan och nedåt är risken även liten för att dagvatten i konstruktionen eventuellt inte hinner dränera.
Både överbyggnader med tät respektive dränerade slityta kan användas på torg, lågt trafikerade innerstads- och bostadsgator samt parkeringsplatser. En avgörande skillnad är att om man använder en dränerande yta kan man, beroende på vilket regn man dimensionerar efter och typen av slitskikt, låta allt vatten dräneras ner genom ytan. Använder man en tät yta och vill ha lokalt omhändertagande av dagvattnet måste man anlägga en angränsande dagvattenlösning eller någon form av sidointag för att leda vattnet in till förstärkningslagret.3. Vart tar vattnet vägen från den dränerande vägkroppen? Vattnet kan avledas på olika sätt beroende på markförhållandena? 1. Full dränering om terrass kan klara detta vid t.ex. moränbotten.2. Delvis dränerande. Om terrassen har förhållandevis bra dränering. Enstaka dräneringsledningar krävs.3. Ingen dränering. Om terrassen består av ej dränerande material som t.ex. lera. Om vägen ligger med fall kan dräneringen läggas vid lågpunkterna och så leds vattnet dit via förstärkningslagret.
Det är viktigt att säkra att vattnet som finns i vägen inte leds mot byggnader. Utmed Hornsgatan i Stockholm har man lagt ett tätande lager två meter från husbyggnaden. Fyllnaden mot byggnaden är utförd traditionellt.
Ett friktionsmaterials stabilitet (inte att förväxla med styvhet eller bärighet) beror i hög grad på finfraktionen. Finfraktionen underlättar packning genom att fungera som ”smörjmedel” på samma sätt som vatten när materialet utsätts för dynamisk belastning. Vid triaxialförsök uppmäts ingen signifikant skillnad mellan styvhet hos material med hög respektive låg andel 0-2 fraktion. Det innebär också att risken för horisontell glidning inte förändras märkbart vid övergång till dränerande produkter. Material med låg andel finfraktion upplevs ofta som svårpackade, och packningen skall alltid kontrolleras med statisk plattbelastning innan följande lager läggs ut (Referens TRVKB 10, avsnitt 7.2.3) Arbetstekniskt är det ingen stor skillnad att arbeta med dränerande material jämfört med ordinarie vägbyggnadsmaterial. Man måste dock se till att skilja materialtyperna och inte få inblandning av andra material i de dränerande produkterna.
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm (Interpave Permeable Pavements, CIRIA C753, The SuDS manual, 2015) under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner.
Max 5%, läs mer här på sidorna 52-53.
Detta behöver man räkna på från fall till fall och beror på olika förhållanden som typ av material i förstärkningslagret och tjockleken på detta, ytans storlek och form samt sidointagens placering.
Träden lider ingen skada av halkbekämpning med salt. Mätningar har gjorts. De permeabla konstruktionerna är dessutom extra väl dränerande vilket gör att tösalt sköljs bort effektivare än för motsvarande traditionell jord.
Genom tydliga instruktioner kopplade till kontrollplaner. Kontroll bör ske av tredje part.
Undergrundens påverkan på sättningar och vattnets påverkan på undergrunden.
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm (Interpave Permeable Pavements, CIRIA C753, The SuDS manual, 2015) under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner
Kantsten sätts enligt AMA-kod DEC 11, 12, 13 eller 14 med tillägg från Stenindustrins skrivelser från mars 2016 (ref Stenhandboken Utemiljö).Hur kantsten skall monteras påverkas inte av dränerande/luftiga förstärkningslager.
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner.
Vid gränsen mellan luftigt förstärkningslager (16-90) och bärlager (0-32) skall en ”tätning” med 0-32 läggas ut med tjocklek cirka 30mm, som sedan packas väl. Detta för att minimera risk för materialvandring (gäller för konstruktioner med luftigt förstärkningslager och täta slitlager). För dränerande konstruktioner med material 2-90, 2-32 och 2-5 är risken för materialvandring mindre.
Vanlig jord har normalt en betydligt större kapacitet att hålla vatten än en skelettjordskonstruktion. Den dränerar dock inte vatten lika effektivt vilket är det väsentliga i detta sammanhang. Inte heller kan den ta upp stora mängder vatten på kort tid på det sätt en skelettjordskonstruktion kan. Skelettjord har en porvolym om ca 35–40 %.
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner.
För att räkna på ytarinningen behöver man känna till ytans storlek, andelen fogyta av den totala ytan, fogmaterialets hydrauliska konduktivitet (den dränerande förmågan) och regnets intensitet. Under antagandet att vattnet fördelas jämnt över fogarna för plana ytor beräknas den erforderliga infiltrationskapaciteten [volym/tidsenhet] för fogen ut och jämförs med tillgänglig kapaciteten för den sammanlaga fogarean. Om den erforderliga kapaciteten är större än den tillgängliga kapaciteten kommer ytavrinning att ske. Genom att beräkna differensen mellan erforderlig och tillgänglig kapacitet och därefter multiplicera med regnets varaktighet erhålls volymen vatten som kommer att ytavrinna. Genom att sätta denna i relation till den totala nederbördsvolymen kan avrinningskoefficienten beräknas.
Ovanstående beräkning görs i det webbaserade dimensioneringsverktyget med begränsningar i storlek på yta och regn, och i StormTac utan begränsningar.
Nej. Sättmaterialet eller rättare sagt sättlagret har inget nollmaterial i sig varför allt vatten som tagit sig igenom fogen rinner rakt ner.19. Vilken porvolym/hålrumsvolym krävs i förstärkningslagret for en god trädetablering? Porvolymen för 2/90 har mätts upp till runt 25 %. Porvolymen för 16/90 har inte mätts upp. Det har det däremot gjorts för 16/32, som har en porvolym på knappt 40 %. Denna porvolym är tillräckligt hög för trädetablering och volymen för 16/90 är sannolikt högre. En porvolym på runt 25 % bedöms inte ge tillräckligt goda förutsättningar för träd.
Med teknisk livslängd avses normalt den tid (år) då konstruktionen uppfyller avsedd funktion med normal drift och underhåll. Teknisk livsläng är i ingenjörstermer ett mycket trubbigt mått på ”hållbarhet” då ett strikt och mätbart mått krävs för ”avsedd funktion”. I praktiken är dock ”avsedd funktion” ett mycket diffust mått och kan innehålla en mängd olika parametrar som i varierande grad är svåra att specificera och sätta kravnivå på (t.ex. ojämnheter, sättningar, spårbildning, ytskador, sprickbildningar etc.)
Ett mera praktiskt och ingenjörsmässigt mått på livslängd eller hållbarhet är att använda spårutveckling som funktion av trafiklast (uttryckt i standardaxlar). Här får spårutvecklingen beskriva ”avsedd funktion” och antalet standardaxlar beskriva livslängden. Båda parametrar är relativt enkla att i praktiken utvärdera och följa upp. Antalet standardaxlar kan då vid behov enkelt översättas till en tidsperiod och standardaxlar översättas till aktuellt trafikmönster.
”Normal drift och underhåll” kan i detta sammanhang definieras till åtgärder kopplade till utbredning av spår. Inom ramen för projektet ” Klimatsäkrade systemlösningar för urbana ytor” har då ”normalt drift och underhåll” definierats till två spårförbättrande åtgärder som utförs vid spårdjup om 21 mm. Detta överensstämmer inte nödvändigtvis med aktuell kommunal praktik, vilket normalt tillåter avsevärt större spårdjup innan underhållsåtgärd igångsätts Denna definition ger dock en konservativ bedömning av konstruktionens funktion. Värt att notera är att maximalt tillåtet spårdjup om 21 mm inte beskriver något slags tillstånd då konstruktionen gått till brott och slutat fungera.
Den faktiska livslängden hos en vägkonstruktion, oberoende av typ, beror alltid av hur väl konstruktionen är projekterad, dimensionerad, byggd och underhållen. För en given trafiklast kräver en dränerande konstruktion något tjockare överbyggnad förstärkningslager jämfört med traditionell konstruktion Vid normal drift och underhåll håller då en dränerande konstruktion like länge som en dränerande konstruktion. Inom ramen för projektet ” Klimatsäkrade systemlösningar för urbana ytor” har dränerande konstruktioner (i olika utföranden) testats i full skala med gott resultat i trafikklass 2 (dvs upp till 1 000 000 standardaxlar).
Vad händer med de genomsläppliga ytorna när:a, de packas genom att de trafikeras?b det växter ogräs?c man sandar? a, När det gäller inverkan på den dränerande/permeabla förmågan genom trafikbelastning har denna mätts upp före och efter så kallade HVS-försök på överbyggnader med marksten. När man använder obundet bärlager är skillnaden marginell och inom ramen för mätosäkerhet. När dränasfalt använts som bundet bärlager är dock skillnaden påtaglig för samtliga infiltrationsmätningar (3 stycken utfördes i spår och vid sidan av spår) före och efter HVS-belastning. Minskning av den dränerande förmågan uppgår till närmare 50 %. Trots en tydlig minskning av infiltrationsmängden vatten efter HVS-belastning anses den dränerande förmågan för konstruktionen fortfarande mycket god och kan närmast likställas vid infiltration av vatten motsvarande ett naturligt grus även efter HVS-belastning.
Vi undersöker saken.
Risken är stor om marken är förorenad. Då behöver terrassen göras tät och dräneringen ledas ut separat.
Detta är fallet i t ex Uppsala. Tätning kan ske med bentonit eller plastduk.
Om dessa problem finns bör ledningarna tätas i samband med att dagvattenlösningen utvecklas.
Det är viktigt att titta på helheten.
Det finns inget som tyder på ökad energiåtgång. LCA har tagits fram för flera produkter och konstruktioner för att hjälpa till att göra ett ”grönare” val. Dessutom finns flera relevanta övergripande miljömål som bör beaktas.
Se Interpave Permeable Pavements, CIRIA C753, The SuDS manual, 2015.
Det här måste fastställas för varje kommun. En kvot behöver räknas fram där kostnaderna delas. Finns inte framtagen idag.
Oavsett konstruktion kan bärigheten påverkas av närvaron av vatten, antingen genom minskad effektivspänning när belastningen överförs från stenskelettet till porvattnet och att vattnet verkar som smörjmedel och ytterligare efterpackning uppstår. Enstaka laster kommer inte ha någon mätbar inverkan och vid utförda fullskalaförsök i Sverige behövde belastningen ackumuleras avsevärt innan någon effekt kunde mätas. Det rekommenderas att vatten magasineras högst 48 timmar i dränerande konstruktioner och den ackumulerade trafikbelastningen som hinner uppstå under denna tide är alldeles för begränsat för att några oönskade skadeförlopp hinner uppstå.
Man kan direkt styra valet av ytbeläggning – marksten av betong, betongplattor, natursten, asfalt, grus mm.När man kommer till bergmaterial är man av praktiska skäl hänvisad till lokala fyndigheter eftersom långa transporter av tunga bergmaterial bör undvikas. De flesta av dessa är lämpliga för produktion av vägbyggnadsmaterial, men egenskaperna efter brytning, krossning och siktning kan variera. Man får olika kornstorlekar, olika kornformer, rikt innehåll av vissa mineraler, olika stora hålrum och olika utläggnings-och packningsegenskaper.
Därför ger projektarbetet rådet att prova lokala material som ska användas för permeabla konstruktioner. I första hand studeras vattengenomsläppligheten, men även porvolym och bärighet vid belastning.
OBS! Det är snarare viktigt att finna rätt funktion än att köpa ett exakt specificerat material.
Vi kallar det hellre för multifunktionella gator eller hårdgjorda ytor och skall vi klara översvämningarna som kommer måste vi göra det!
Finns det anpassade textiler som kan användas mellan sättlager, bärlager, fyllnadslager och terrass? Det finns en mängd olika produkter på marknaden avsedda att förhindra materialblandning (fiberduk) eller att förstärka vägkroppen (geonät). Fiberduk kan användas på terrassen samt där det i övrigt anses nödvändigt för att stänga ute material som försämrar de dränerande egenskaperna. I våra tester har vi inte använt fiberdukar för förhindrande av materialvandring mellan de olika lagren.
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner
Vi har ju t.ex. Siemens som åker med stora generatorer på våra vägar ibland. Överbyggnaderna är i första hand framtagna för urbana ytor av typen smågator, torg och parkeringsplatser.
Halkbekämpning med salt kan utföras som normalt. Dränerande beläggningar har normalt större frysmotstånd och bibehåller sin infiltrationsförmåga under vintern jämfört med traditionella överbyggnader och kräver därför normalt avsevärt mindre halkbekämpning med salt. Internationell litteratur beskriver upp emot 75 % minskat behov av salt jämfört med traditionella konstruktioner. Vid full infiltration i terrassen bör man vara uppmärksam på att halkbekämpningssalt infiltreras tillsammans med dagvattnet och närhet till eventuella dagvattentäkter måste beaktas.
I väl konstruerade överbyggnader härrör normalt eventuella problem med tjälning och tjällossning från terrassen. Dränerande överbyggnaders öppna struktur och höga hålrumshalt gör att frysmotståndet normalt är något större jämfört med traditionella vilket medför att överbyggnaden normalt fryser långsammare och därigenom ger ett lägre tjäldjup. Motsatt kan frysmotståndet ge långsammare urtjälningsförlopp vilket är fördelaktigt med avseende på terrassens eventuella bärighetsreduktion under tjällossningen. Överbyggnaden i sig är även den mindre känslig för frysning jämfört med traditionella överbyggnader eftersom den öppna strukturen har mycket liten eller ingen kapillär stighöjd och därigenom inget tillgängligt vatten för expansion. Eventuella tjällyftningar kommer att uppstå i terrassen och påverkar överbyggnaden på samma sätt som i en traditionell överbyggnad.
Gällande kalkutfällningar i betongmarksten är det ingen skillnad mellan tät och permeabel yta.
Dimensioneringsverktyget är avsett för användning i tidig projekteringsfas för att få en uppfattning om utformning och storlekar för val av olika typer av dagvattenlösningar i förhållande till den hårdgjorda ytans storlek och konstruktionstyp. Detta för att i ett tidigt skede kunna utreda för vilka alternativ de ekonomiska och ytmässiga förutsättningarna finns. För slutgiltig projektering av dagvattendelen inkluderande reningseffekter och volymer krävs användning av kommersiella verktyg av den typen som tillhandhålls av till exempel konsulter. Slutgiltig dimensionering av den hårdgjorda ytan med avseende på trafiklaster kan göras inom ramen för dimensioneringsverktyget. I nuläget finns ingen koppling till AMA.
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner