Biofilter/Växtbädd

Målet är att efterlikna naturens sätt att med hjälp av fysiska, kemiska och biologiska processer omhänderta och i varierande grad rena dagvattnet från olika slags föroreningar.

En typ av biofilter som under senare år börjat tillämpas i Sverige är regnbädd. Metoden utvecklades i USA för cirka 25 år sedan (på engelska: rain garden). Grunden i systemlösningen är ett luftigt förstärkningslager, ofta bestående av makadam, med en fördröjande effekt på vattengenomströmningen. Ovanför förstärkningslagret anläggs en växtbädd med någon form av växtjord, där en vegetation bestående av träd, buskar, gräs och/eller perenner etableras. När dagvatten infiltrerar i växtbädden sker filtrering och suspendering av föroreningar. Växterna bidrar till avskiljning av föroreningar dels genom direkt upptag, dels genom att skapa en miljö i rotzonen med hög biologisk aktivitet. Planteringsytan placeras nedsänkt jämfört med omgivande marknivå, därigenom skapas en fördröjningszon för vattnet som leds in till regnbädden vid till exempel ett häftigt skyfall.

Ofta eftersträvas att det luftiga förstärkningslagret får möjlighet att breda ut sig även vid sidan om växtbädden. Då blir ytan för växternas rottillväxt ännu större och reningsgraden ökar.

Under förstärkningslagret, eller i direkt anslutning till detta, placeras en dräneringsledning som leder bort överflödigt vatten från anläggningen, antingen via infiltration till omgivningen eller till ordinarie ledningsnät för dagvatten. Regnbädden ska alltid konstrueras med någon form av bräddavlopp, som säkerställer att överskottsvatten som inte kan omhändertas i den översta fördröjningszonen leds direkt till det luftiga förstärkningslagret, eller, i extrema fall när även detta blivit överbelastat, vidare till omgivningen.

Exempel på referensanläggning inom projektet som konstruerats som ett Biofilter: