Återvinning och spårbarhet i fokus på årets Techtextil

För den som ännu inte besökt Frankfurt Messe, så liknar det en stor flygplats med långa gångar och rulltrappor som binder ihop olika utställningshallar på flera våningsplan. Hallarna var uppdelade i kategorier som fiber & garn, produktionstekniker, funktionell textil och beläggning, med fokus på bland annat bilindustrin, medicinteknik och geotextil. På plats var även olika forskningsinstitut och branschorganisationer. Mässan var extra välbesökt i år med 38 000 besökare, en 29 procentig ökning från tidigare år. För oss på RISE var det ett ypperligt tillfälle att träffa befintliga och potentiella projektpartners, sprida ordet om vad vi gör och uppdatera oss på vad som händer inom den tekniska textilsektorn.

Ett centralt ämne på årets Techtextil var återvinning. Textilindustrin är väl medveten om att återvinning är en väsentlig del i arbetet för att uppnå klimatmålen, men utmaningarna är fortfarande många. Att använda 100 % återvunna restströmmar och uppnå samma kvalitet som vid jungfruligt material är en av de största utmaningarna, speciellt för mer högpresterande material med tekniska applikationer. Många företag kan blanda in en viss procent termomekaniskt återvunnet textilavfall, oftast industriellt avfall, i sina fibrer och garner, men den största delen består ändå av nyproducerat material. 

Termomekanisk återvinning betyder att man smälter ner och extruderar ut avfallet till nya pellets, som sedan kan användas på nytt i smältspinningsprocessen. När man pratar om 100 % termomekaniskt återvunnen textil, är det primärt PET-flaskor som smälts ner och får nytt liv. Insikten om att detta inte är hållbart i längden och att metoderna för att återvinna textilier behöver förbättras, var utbredd bland mässans besökare och utställare. Här är det kemisk återvinning som kommit längst, vilket innebär att man bryter ner materialet till sina grunddelar och bygger upp det på nytt igen. Det genererar ett material med likvärdig kvalitet som vid nyproduktion. 

Men återvinning är också en fråga om kostnad. Termen ”Econogy”, som användes flitigt under Techtextil, med orden economy och ecology sammanslagna, understryker vikten av dessa två i balans. Så länge återvunna fibrer och garner är dyrare, kommer de ha svårt att konkurrera ut de jungfruliga. Här har dock den tekniska textilsektorn en fördel, eftersom produkterna oftast är dyrare och eventuellt kan bära en större råmaterialskostnad. 

Med det stundade digitala produktpasset som kommer att implementeras inom EU till 2030 var även spårbarhet ett återkommande ämne på Techtextil. Det digitala produktpasset, eller DPP som det också kallas, innebär att varje såld textilprodukt inom EU måste ha spårbar information om bland annat ursprung, materielinnehåll och hållbarhet. Tanken är att DPP ska förebygga textilavfall och förenkla för företag och konsumenter att göra hållbara val. Hur DPP ska fungera i praktiken är dock fortfarande under diskussion. Ett alternativ är QR-koder, fästa på samma sätt som tvättlappar, som kan förse konsumenten med information om produktens resa. Dessa QR-koder kan dock klippas av, eller försvinna under produktens livscykel, därför utvecklas även andra alternativ. Ett sådant är pigment som tillsätts under fiberspinningsprocessen, och kan spåras under hela livscykeln. 

Årets Techtextil var en livlig mässa, vilket är ett gott tecken för oss på RISE. Det betyder att forskning och utveckling fortfarande står högt på agendan för textilföretag runtom i Europa, trots det osäkra omvärldsläget. En sak är säker, för att klara framtidens utmaningar inom materialomställning behöver vi fortsätta träffas och samarbeta.