Mjukgörare

Mjukgörare används framför allt i polyvinylklorid (PVC) men också i andra polymertyper, som till exempel polyuretan och olika elastomerer. En mjukgörare tillsätts additivt, vilket betyder att den inte binds kemiskt till polymeren och därför kan läcka ut från materialet genom hela dess livstid. Ofta tillsätts de också i höga halter, i vissa fall består över hälften av materialet av mjukgörare. Det finns flera olika typer av ämnesgrupper som används som mjukgörare, och nedan beskrivs två av dessa där ämnen med farliga och särskilt farliga egenskaper ingår.    

Ftalater

Ftalater används som mjukgörare i plast och gummi, men även i färger och limmer. De kan också finnas i kosmetika och parfymer. På grund av att de är relativt billiga och blandar sig bra med flera polymertyper används de i stora volymer (både inom EU och globalt).  Särskilt vanlig är användningen i PVC, som till exempel plastgolv, byggmaterial, kablar, slangar, leksaker, sandaler, träningsredskap och plast-tryck på kläder. 

De ftalater som fått mest uppmärksamhet är ortho-ftalaterna där flera är reproduktionstoxiska och har eller misstänks ha hormonstörande egenskaper. Detta är anledningen till att flera ftalater idag regleras i kemikalielagstiftningen. 

I Reach-förordningen Bilaga XVII finns flera begränsningar som avser ftalater, till exempel post 51 som avser fyra ftalater (DEHP, DBP, BBP och DIBP) och som förbjuder användningen i halter över 0,1 vikt% i mjukgjord plast i varor. Ett annat exempel är post 52 som begränsar tre ftalater (DINP, DIDP, DNOP) i leksaker och barnavårdsartiklar. Flera ftalater kräver tillstånd för att få användas enligt Bilaga XIV i Reach-förordningen, och flera finns också upptagna på Kandidatförteckningen. Det finns också regler gällande ftalater i andra lagstiftningar. 

Klorparaffiner

En annan vanlig ämnesgrupp som används som mjukgörare är klorparaffinerna, som beroende på kolkedjelängd benämns som kort- (SCCPs), mellan- (MCCPs) eller långkedjiga (LCCPs) klorparaffiner. Det här är en ämnesgrupp som även används som flamskyddsmedel, och på grund av sina farliga egenskaper är SCCPs begränsade i POPs-förordningen sedan 2012, och MCCPs är på väg att bli. Både SCCPs och MCCPs finns dessutom upptagna på Kandidatförteckningen i Reach. LCCPs omfattas idag inte av begränsningar i lagstiftningen, men kan ofta innehålla föroreningar av både SCCPs och MCCPs. Klorparaffiner kan till exempel finnas i olika typer av mjuk plast och konstläder, men även i till exempel färger, lim samt i fog- och tätningsmassor. 

Exempel på andra ämnesgrupper som används som mjukgörare och som i vissa fall ersattde som nu är begränsade i lagstiftningen är cyklohexanoater (exempelvis DINCH), trimellitater, bensoater och fosfatestrar. Även bland dessa finns ämnen med farliga egenskaper, till exempel vissa fosfatestrar. 

Att tänka på!

Även om många farliga mjukgörare idag är reglerade i lagstiftningen så dyker de ändå ofta upp i Kemikalieinspektionens tillsynsprojekt, och ofta i halter som överskrider de gränsvärden som finns. I många fall i varor som tillverkats utanför EU där andra kemikalieregler kan gälla.  Tillverkar eller distribuerar du varor där mjukgörare ingår behöver du därför säkerställa att de mjukgörare som används uppfyller lagstiftningskraven här, där varorna säljs. Tänk på att detta även gäller återvunna material.

Mer om kemikalier som ska fasas ut

Mer om att identifiera farliga ämnen i lagstiftningen

Mer om olika substitutionsstrategier och att hitta alternativ