Kontaktperson
Tonie Wickman
Rådgivare
Kontakta Tonie
-
Ikea: Så fasar vi ut skadliga kemikalier
Ikea har haft en kemikaliestrategi sedan 2016. Över tusen direktleverantörer omfattas av det systematiska arbetet som syftar till att kartlägga och fasa ut miljö- och hälsoskadliga ämnen från de omkring tiotusen produkter som möbeljätten säljer.
Publicerad: 2021-10-01
Fem övergripande målsättningar finns för Ikeas kemikaliestrategi, berättar Therese Lilliebladh, Requirement Manager Ikea i sin presentation på seminariet Befria möblerna som arrangerades av Substiutionscentrum. Det är ökad transparens i leverantörskedjan och gentemot kunder, samtliga material ska utvärderas, farliga material ska fasas ut, alla leverantörer ska dela värderingarna och medvetenheten kring företagets kemikaliearbete ska öka, både internt och externt.
– Vi vill undvika kemikaliers skadliga effekter på hälsa och miljö genom produkternas hela livscykel. Det gäller de råmaterial vi använder, den slutgiltiga produkten, transporter, användningsfasen och när produkten återanvänds, återvinns och slutligen blir avfall, beskriver Therese Lilliebladh.
Olika lagkrav utgör miniminivån för Ikeas kemikaliekravställningar, men oftast sätter de egna, striktare krav. Finns det ingen lagstiftning som grund skapar Ikea egna restriktioner, och i största möjliga mån sätter de upp restriktioner för grupper av ämnen, istället för enskilda.
– Till exempel så hanterar vi alla bisfenoler lika istället för bara Bisfenol A, eller alla PFAS-kemikalier istället för bara PFOA. Detta för att undvika ”regretable subsitutions” där en kemikalie byts ut mot en likvärdig, som senare visar sig vara lika dålig, berättar Therese.
Totalt har Ikea arbetat fram ett 50-tal kemikaliespecifikationer. Det handlar om flera hundra sidor av restriktioner som leverantörerna behöver ha koll på, eftersom dessa fungerar som ett legalt bindande kontrakt.
– En kemikalie i en slutprodukt har oftast adderats medvetet eller omedvetet långt bak i leverantörskedjan. Det kan vara en medveten tillsats för att nå en funktion eller en kontamination under tillverkningsprocessen. Vi ber leverantörerna att kontrollera kraven även i sin respektive leverantörskedja.
Vissa produkter tas ur sortimentet
När ett oönskat ämne identifierats undersöks först om ämnet verkligen behövs för produktens funktion, kvalitet eller design. Därefter letar man efter säkrare alternativ som kan ersätta det oönskade ämnet. Om det inte finns något substitut blir frågan tillslut: Är det värt att ha kvar produkten?
– Ibland hittar vi inte ett bättre alternativ, och beslutar då att ta bort produkterna ur sortimentet. Det gjorde vi till exempel med vissa textilier som var behandlade med smutsavvisande PFAS-ämnen. De var en lukrativ affär för Ikea, men vi ville fasa ut de här ämnena helt ur våra textilier.
Ikea har en ambitiös plan inom cirkularitet, vilket skapar nya utmaningar för kemikaliearbetet. Företaget har lika strikta krav för återvunna som nyproducerade material.
– Även om inte kemikalierna läcker ut vid själva användandet av produkten så vill vi inte kontaminera materialet med de här ämnena när de ska gå till återvinning.
– Att jobba med återvunna material är en utmanande resa. Visa försiktighet har visat sig vara klokt. Vi har exempelvis valt att inledningsvis inte jobba med återvunnet i matförpackningar eller leksaker (med undantag för matkontaktgodkänd PET som stoppningsmaterial)
Varor utvärderas i cirkulära egenskaper
Ikea försöker inspirera sina kunder att hålla liv i produkterna på olika sätt, genom att renovera dem eller föra vidare dem på ett cirkulärt sätt. Genom en metod de kallar för ”circularity assesments” utvärderas alla produkter och poängsätts utifrån sina cirkulära egenskaper. Även kemikalieaspekten håller på att inkluderas i detta utvärderingsarbete innan nya produkter sätts på marknaden, vilket ger ytterligare ett incitament för produktutvecklings-teamen att välja bättre material. Tillsammans med H&M har de kartlagt en del återvunna material vilket finns beskrivet i rapporten What Goes Around (Chemsec).
– Det behövs mer samarbeten kring denna svåra fråga där man testar och delar testdata. På så sätt kan vi testa det som behöver testas, särskilt inom återvunna material, avslutar Therese Lilliebladh.
Mer information
