Envisys vårmöte – En titt in i framtiden för cirkulära VA-system

21 juni 2021, 16:16

Under två intensiva dagar presenterades en relativt heltäckande bild av hur framtiden ser ut för slambehandling och näringsåtervinning i Sverige. Konferensen gjorde nedslag i juridik, policys, och teknik för att ge deltagarna verktyg för att hantera framtida vägval. Ett vägval som ännu är öppet och troligtvis kommer vara så flera år framöver. För den lagstiftning som VA-organisationerna väntar på kan dröja.

Konferensen inleddes med en uppdatering av slamutredningens framdrift. Mats Johansson från Ecoloop och Liselotte Stålhandske, Hässleholms Vatten, gjorde ett bra jobb som guider i den juridiska processen. Slamutredningen är under beredning och det kan ta tid innan en proposition presenteras. Det kommande valet kan försena processen och samtidigt har EU påbörjat processer för att revidera både avloppsvattendirektivet och slamdirektivet, vilket beslutsfattarna eventuellt avvaktar. Så VA-Sverige får nog förbereda sig på att agera i ovisshet ett tag till, något vi dock är bra på.

Med rådande ovisshet presenterades flera möjliga vägval under konferensen med tillhörande teknik. Under förinspelade studiebesök fick deltagarna möjlighet att besöka anläggningar både inrikes och utomlands. Lantbruk med slamspridning, anläggningar för produktion av biokol, samt förbränningsanläggningar och reningsverk som producerar fosforprodukter från aska. Ett virtuellt studiebesök gick till Reco Lab i Helsingborg, där deltagarna fick följa med från ett flerbostadshus med vakuumtoalett till försöksanläggningens gödselproduktion vid reningsverket. Men oavsett juridiskt vägval blev det tydligt att ett aktivt uppströmsarbete kommer vara en viktig del även i framtiden för att reningsverken i större utsträckning ska kunna övergå till att bli resursverk.

Konferensens andra dag fokuserade på marknaden med inspel från politiker, mineralgödselproducenter och livsmedelskedjan angående vilka produkter som är intressanta. Ska vi tillverka biokol för att bidra med en kolsänka och förbättra jordbrukets motståndskraft mot klimatförändringar? Ska vi sprida slam för att också få med lite kväve, eller ska allt brännas för att minimera riskerna med att cirkulera mikroföroreningar? Sannolikt blir det inte en eller två förhärskande lösningar i framtiden, utan de platsspecifika förutsättningarna som får bestämma slamhanteringen vid varje reningsverk. Men vissa tekniska lösningar kräver en storskalighet för en bättre ekonomi och större miljövinster. Ett inte helt enkelt pussel att få ihop framöver. Många av presentatörerna pekade på att kunskapsläget idag är ofullständigt för helt underbyggda beslut, särskilt när klimatfrågan blir högre prioriterad även inom VA-sektorn. Men trots ibland svaga beslutsunderlag behövs fler fullskaliga demonstrationsanläggningar för att utveckla de olika återvinningsspåren. Slamhanteringsfrågan fortsätter alltså att vara komplex, oviss, men intressant, även efter två lärorika konferensdagar.