Jordbruksverket har kartlagt potential för inhemsk gödselproduktion

Hur känslig är Sveriges matproduktion?

Vi saknar idag mineralgödselproduktion i Sverige vilket gör oss sårbara för omvärldsförändringar som påverkar försörjningskedjorna. Före Rysslands invasion av Ukraina stod Ryssland och Belarus för ungefär 40 procent av EU:s import av gödsel. Motsvarande siffra för Sverige var 22 procent. Kriget har lett till att denna import delvis har fallit bort, samtidigt som produktionen av gödsel i EU har minskat till följd av ett ökat pris på naturgas, den huvudsakliga insatsvaran vid produktion av kvävegödsel. Importberoendet för en bibehållen matproduktion är störst för kvävegödsel då kväve behöver tillföras jordbruksmark årligen för att skördarna inte ska reduceras kraftigt.

Vilka källor och initiativ finns för inhemsk gödselproduktion?

En del av näringsanvändningen i Sverige är dock cirkulär genom återföring av till exempel stallgödsel och avloppsslam. I Sverige finns också ett flertal resursflöden med potential att användas till gödselproduktion. Jordbruksverket har identifierat att restprodukter från gruvindustrin, pappersmassabruken och övrig industri kan bidra med råvara till inhemsk produktion. Avfall från avloppsreningsverk, biogasanläggningar, slakterier och förbränningsanläggningar innehåller näringsämnen som kan öka den nationella självförsörjningen av gödsel. Fossilfri el kan också bidra till att produktionsanläggningar för kvävegödsel etableras i norra Sverige.

Bland initiativen som är på gång för att utnyttja dessa restströmmar och avfall kan LKAB nämnas som planerar att utvinna 500 000 ton fosfor årligen från anrikningssand, EasyMining som utvinner kväve ur rejektvatten, Ekobalans med en teknisk lösning för att utvinna kväve och producera pellets från biogödsel, samt Group Fertiliberia som planerar för en elektrolysanläggning för ammoniakproduktion i norra Sverige.

Elbrist, tillståndsprocesser och lagstiftning för VA och avfall kan begränsa

I Jordbruksverkets studie har ett femtontal initiativ för inhemsk gödselproduktion kartlagts. Vissa av dessa kan endast bidra marginellt till den nationella försörjningen, medan andra har potential att täcka hela Sveriges behov av till exempel fosfor eller kväve. Något som initiativen har gemensamt är att de i regel behöver miljötillstånd för att kunna kommersialiseras. Tillståndsprocessen kan idag ta lång tid och är ibland osäker vilket skulle kunna begränsa en snabb omställning till inhemsk gödselproduktion i tid av kris. Flera av initiativen är också beroende av billig el och kommer därför etablera sig i norra Sverige. Med rådande industriboom i regionen kan det ta lång tid att få tillgång till elnätet och det är inte förutbestämt vilka verksamheter som kommer prioriteras. Vattenfalls bedömning är att endast en mindre del av alla de anslutningsförfrågningar som företaget har fått in kommer kunna tillgodoses, samtidigt som priserna på el kommer närma sig de i södra Sverige.

För en del av initiativen tillverkas en produkt från ett avfall vilket idag ställer krav på verksamheten att visa att avfallet har upphört att vara avfall i enlighet med miljöbalken eller EU:s gödselförordning. Det är tillsynsmyndigheten som gör bedömningen enligt miljöbalken om så är fallet och nationellt finns det en begränsad och varierande erfarenhet av detta. Många initiativ baseras också på tekniska lösningar på kommunala reningsverk. Här kan lagstiftningen kring reningsverkens uppdrag begränsa hur mycket näring som kan produceras från avlopp. Ett förändrat uppdrag hade kunnat möjliggöra att mer av kvävet och fosforn i avloppsvatten återvinns. Jordbruksverkets bedömning är att det behövs åtgärder från samhällets sida för att gynna de många initiativ som idag satsar på teknik för att återvinna mer näring från avloppsvatten.