Coronapandemin och skolans digitalisering

Rena älgakliv framåt

Coronapandemin innebär en stor samtidig utmaning för hela skolorganisationen, säger Björn Broberg, kvalitetsstrateg på barn- och utbildningsförvaltningen i Falköpings kommun. Alla kan samlas kring detta och man hjälper varandra att hitta lösningar på de problem som uppstår.

– De satsningar som vi gjort tidigare på skolans digitalisering är förstås en nödvändig förutsättning. Men nu tar alla rena älgakliv framåt jämfört med de myrsteg som de annars brukar ta. Även de som inte tidigare varit intresserade, och som halkat efter, hänger nu med. Alla tar sig tid att lyssna på de som har kunskap och erfarenhet, och de delar frikostigt med sig av det som de kan.

Tommy Lindmark är it-strateg på arbetsmarknad och utbildning i Skellefteå kommun. Han konstaterar att han nog aldrig tidigare varit med om ett förändringsarbete som har kommit igång så här snabbt.

– It-avdelningen ser till att den digitala infrastrukturen klarar av den kraftigt ökade belastningen och serviceavdelningen fixar datorer och annan digital utrustning när det behövs. Nu tror jag att alla i skolan har fått en större tilltro till tekniken. De ser att den verkligen fungerar. Jag är också glad för att vi har två superduktiga it-pedagoger som ger lärarna hjälp och stöd för att klara de pedagogiska utmaningarna.

En förändring av tredje ordningen

Vårens erfarenheter och det fortsatta arbetet under hösten innebär ett rejält lyft för skolans digitalisering, menar Tapio Liimatainen, biträdande chef för barn- och utbildningsförvaltningen i Lidingö kommun.

– De som varit negativt inställda har nu förlikat sig med att vi inte skulle vara där vi är idag om vi inte satsat målmedvetet på att digitalisera skolan. Utan tillgång till teknik och pedagogisk kompetens i kommunen, hade gymnasieskolan inte klarat vårens övergång till distansundervisning. Jag har länge undrat om lärarna verkligen tagit till sig den kompetensutveckling som de fått tillgång till, men nu är det tydligt att många har en högre digital kompetens än de tidigare visat.

Skolans verksamhet genomgår just nu en förändring av tredje ordningen, säger Björn Broberg. Det är inte bara i skolan som undervisningen kan bedrivas. Det finns även andra vägar som passar i olika situationer, under olika förutsättningar.

– Tänk om vi bara hade kunna skicka med gymnasieeleverna böcker och pappersuppgifter när de studerade hemifrån. Så hade ingen velat ha det! Nu diskuterar vi inte längre om eller när skolan ska digitaliseras. Det handlar bara om hur vi ska göra. Naturligtvis finns det fortfarande många frågor, till exempel om säkerhet och om stöd till elever med särskilda behov. Men alla är överens om att digitaliseringen är nödvändig, alltifrån politiker och förvaltningstjänstemän till rektorer, lärare, elever och vårdnadshavare.

Det har blivit mer naturligt att tänka i termer av digitala möjligheter

Det finns både ett sug efter att träffas i den fysiska verkligheten och en ökad efterfrågan på de digitala möjligheterna, påpekar Björn Broberg. Det handlar inte om antingen eller, utan om både och.

– Vi går gradvis tillbaka till ett normalläge, men alla är samtidigt överens om att de digitala möjligheterna ska användas där de fungerar bäst. Det har bland annat satt fart på användningen av digitala läromedel. Många lärare börjar upptäcka de vinster som finns. Samma sak gäller för e-tjänster. Det duger inte att hålla på med pappersblanketter när digitala lösningar är mer lättanvända och mer effektiva.

- För allt fler har det blivit naturligt att tänka i termer av digitala möjligheter, säger Magdalena Kågström, chef för enheten för digitalt lärande på barn och utbildning i Skellefteå kommun. Det är en tydlig effekt av coronapandemin.

Användningen av digitala läromedel har ökat i grundskolan, och många lärare är nyfikna på tips och idéer som de kan använda i undervisningen. Under våren arrangerades mängder med korta onlineutbildningar i olika verktyg och tjänster, och det fortsätter vi med under hösten. Det här gäller för hela utbildningsområdet, från förskolan till och med vuxenutbildningen. Vi har inte bara centralt anordnade kurser, utan många lärare delar med sig av sina kunskaper till kollegorna. Det kollegiala lärandet börjar komma igång på allvar!

Det finns också en förhoppning om att komma igång med olika e-tjänster för att minska på lärares administrativa arbete, tillägger Magdalena Kågström.

– Det handlar till exempel om att använda adaptiva läromedel och självrättande prov för undervisning och bedömning. Vi vill också gärna använda ansiktsigenkänning för att hantera närvarokontrollen. Där har vi fått bakläxa av Datainspektionen, men vi hoppas efterhand kunna hitta en väg att gå vidare med det.

Innan gymnasieskolorna stängde i mitten av mars, arrangerades en kompetensutvecklingsdag där det presenterades vad lärare behöver tänka på när undervisningen sker över nätet, berättar Tommy Lindmark.

– Syftet var att sätta gemensamma ramar för undervisningen. Dels handlade det om att hjälpa lärarna, men vi ville också säkra att eleverna fick en likvärdig undervisning. Vi tog bland annat upp betydelsen av att ha en tydlig struktur för undervisningen, att ge skriftlig information om vad eleverna ska göra och att samla alla elever mot slutet av lektionen. Det är också viktigt att känna tillit till att eleverna gör vad de ska göra, eftersom det är omöjligt att hålla koll på alla. Eleverna är ju inte synliga på samma sätt som i klassrummet.

Risk för att den digitala klyftan växer

I våras genomförde Tommy Lindmark och hans kollegor en utvärdering av hur vårens distansundervisning fungerade. Den har de nu analyserat lite mer noggrant.

– Tekniken fungerade som den skulle och lärarna ansåg överlag att distansundervisningen fungerade bättre än de hade förväntat sig. Men det var tråkigt att inte kunna träffa eleverna på skolan. Eleverna tyckte också att undervisningen fungerade, men att den var tråkigare än den vanliga skolundervisningen. Många saknade också det sociala livet i skolan. En annan vanlig åsikt var att läraren gav dem alldeles för många uppgifter och att de inte är lika bra på att förklara över nätet som de är i klassrummet. Skoldagarna blev både längre och tuffare, eftersom de fick sköta det mesta på egen hand.

Mycket pekar på att distansundervisningen riskerar att leda till en växande skillnad mellan eleverna, säger Björn Broberg. De som normalt sett klarar skolan bra, gör det även över nätet. Elever som brukar ha det svårt i skolan, får det ännu svårare när de ska ta ett större ansvar för sin undervisning.

– Digitaliseringen fungerar som en katalysator: den förstärker skillnaderna. Efter påsk började vi ta elever till skolan i mindre grupper för att genomföra praktiska moment. De som behövde extra stöd eller omväxling från hemmiljön kunde också komma. Jag önskar att elever som har det svårt skulle gynnas av att undervisningen sker över nätet, men så är det i regel inte idag. Vi behöver bland annat fler goda exempel på hur man kan arbeta med blended learning, så att vi lär oss att utnyttja de fysiska och de digitala lärmiljöernas respektive fördelar så bra som möjligt.

En unik chans att ta nästa steg framåt

På Lidingö har skolledning och gymnasielärare både pekat på svårigheter och lyft fram goda exempel för att hjälpa varandra att komma vidare, säger Tapio Liimatainen.

– Det här har fungerat fantastiskt bra och lärarna har blivit ett samlat lag på ett helt annat sätt än de var tidigare. Ingen är expert på att undervisa över nätet, så man hjälper och stöttar varandra över ämnesgränserna. Många av lärarna är väldigt skickliga och har lärt sig mycket under våren. För oss som skolhuvudman är det förstås viktigt att dra nytta av deras erfarenheter. Vad kan vi bygga vidare på? Vi har tvingats in i den här situationen, men den har samtidigt gett oss en unik chans att utveckla pedagogiken som vi inte får missa!