Kreativ och yrkesinriktad utbildning på distans

Samtliga gymnasieskolor inom Academediakoncernen började arbetet med att förbereda inför fjärr- och distansundervisning omedelbart efter att regeringen den 17 mars rekommenderade att lokalerna skulle stängas för undervisning. “Ett sjuttiotal lärare fick en snabb introduktion till tjänster för videokonferenser och andra lämpliga verktyg. Redan dagen därpå började de dela med sig av kunskaperna till sina kollegor; totalt ungefär tusen personer,” berättar Martin Thuvesson, som är en av två skolchefer inom Academedias kreativa gymnasieområde.

“Om vi hade satt oss ned och utgått ifrån att allt ska göras som vanligt, så hade vi fått problem. Istället har vi läst igenom vad styrdokumenten säger, och utifrån det gjort en bedömning om olika praktiska moment kan genomföras på distans. Merparten av skolorna inom mitt ansvarsområde är små enheter med mellan två- och trehundra elever. Lärarna har haft koll på eleverna under lång tid. Några avslutande moment måste genomföras rent fysiskt i skolans lokaler, men i övrigt har lärarna i regel tillräckligt underlag för att kunna sätta betyg.”

Anpassning av praktiska moment

Internationella Hotell- och Restaurangskolan, som ligger på Kungsholmen i Stockholm, driver normalt en egen restaurang tillsammans med eleverna på livsmedels- och restaurangprogrammet. “Nu när restaurangen stängd på grund av pandemin, är det inte längre möjligt att arbeta med realistisk färdighetsträning. Istället fokuserar vi på den teoretiska delen av det praktiska restaurangarbetet”, säger Johan Bondesson, serveringslärare och biträdande rektor på halvtid.

“Vi kunde inte fortsätta där vi var, utan var helt enkelt tvungna att tänka om. Jag spelar bland annat in instruktionsfilmer om olika praktiska moment som rör servering. Istället för att eleverna praktiskt lär sig hur man gör när man serverar, resonerar vi kring varför man gör på ett visst sätt, när de har sett filmerna. Det handlar fortfarande om det rent praktiska arbetet, men eleverna får en mer teoretisk ingång.”

Designgymnasiet Sickla i Stockholm genomför utbildningar på tre nationella program: estetiska programmet, teknikprogrammet och hantverksprogrammet. Eleverna på de olika programmen arbetar med hela designprocessen, från analys och planering, till skisser och prototyper samt produktion och marknadsföring.

Terese Jerfström är verkstadslärare och undervisar i design, formgivning samt arkitektur och rum. Hon berättar att hon fick hjärtklappning när hon fick höra att skolan skulle gå över till distansundervisning.

“Att ta fram designmodeller handlar i stor utsträckning om hur man arbetar rent praktiskt med olika material och med verktyg och maskiner. Det kan vi ju inte göra när eleverna sitter hemma, så jag blev tvungen att helt göra om designuppgifterna. Eleverna lär sig att läsa husritningar och sedan bygger de modeller i liten skala. Under tre veckor får de bygga träkojor i skala 1:50, för att visa att de både kan hantera teorin och det praktiska arbetet. Jag kör runt med min bil till olika platser i Stockholmsområdet, så får eleverna komma och hämta små träd som de sedan kan bygga sina kojor i.”

Terese Jerfström känner sig också nöjd med hur det fungerar, trots att det innebär en väldigt stor begränsning att inte kunna använda skolans verkstad.

“Eleverna har tagit emot uppgifterna positivt, allt fungerar över förväntan och jag tycker att eleverna presterar oväntat bra. Men trots att eleverna är duktiga på att berätta hur de har arbetat, så är det svårt för dem att visa mig hur de har tänkt kring problemlösningen. Till viss del går det att redovisa skriftligt, men det blir bättre när man kan visa, prata och diskutera. Det är också svårt för mig att bedöma allt när jag inte kan se hur eleverna arbetar.”

På Rytmus musikgymnasium i Göteborg studerar eleverna på det estetiska programmet med inriktning mot instrument och sång, vokalmusiker, singer/songwriter eller musikproduktion. Viktor Olofsson, som är gitarr- och ensemblelärare, märker inte några särskilt stora skillnader i gitarrundervisningen. Den enda riktigt avgörande skillnaden är egentligen att ensemblespelet inte går att genomföra som vanligt. En tiondels sekunds nätfördröjning är tillräcklig för att hela upplevelsen ska förstöras. Men nackdelen har vänts till en fördel och nu är ensemblespelet i ett spännande skede, menar han.

“Grundidén är att spela tillsammans, men det innebär inte nödvändigtvis att alla måste spela samtidigt. Vi har satt igång ett projekt med ettorna där de får en fil med en bakgrund från en känd låt uppladdad i ett webbaserat musikprogram, som de ska spela till med sitt instrument. I tvåan arbetar vi på samma sätt, fast där gör eleverna allt från början. Någon börjar spela och sedan går filen runt bland eleverna tills alla har spelat in sin del.”

“Det är så här man arbetar idag i musikbranschen, så därför är det bara bra att eleverna vänjer sig vid detta,” säger Viktor. “Eleverna har länge bett om att undervisningen ska vara mer hands on och mer kreativ, och nu har det blivit så. Det här är också ett utmärkt sätt att få igång samarbetet mellan eleverna på de olika inriktningarna, som alla har ensemblespel på schemat. Musikproduktion är en av inriktningarna på estetiska programmet, och nu får de visa de andra att de verkligen kan det här.”

Distansundervisningen innebär både begränsningar och fördelar

“Det praktiska arbetet i ett restaurangkök handlar i hög grad om samverkan och samarbete, från de inledande diskussionerna till fastställande av menyer och dryckesrekommendationer. Det här fungerar till viss del även på distans, men det finns mycket som helt enkelt inte är möjligt att göra,” säger Johan Bondesson.

“Den konkreta kontakten med gästerna går förstås inte att ersätta. Om vi måste fortsätta undervisa på distans under en längre tid, kommer det att uppstå problem. Jag försöker hålla schemat så gott det går, men det är ju en aning utmanande att ha sextimmarspass i servering när alla elever sitter hemma framför datorn… Därför har jag istället lagt in några fasta hålltider och låter eleverna arbeta med olika uppgifter däremellan. Det är viktigt att ha en struktur som håller samman undervisningen och som ger mening.”

“På ett sätt kan det nog vara förlösande att tvingas kasta sig in i något nytt och främmande, utan att hinna tänka efter särskilt mycket före” menar Johan Bondesson. “Lärarna tillåter sig själva att sänka kraven och testar tillsammans nya sätt att undervisa. Det råder en nödsituation och det gäller att göra det bästa möjliga efter omständigheterna. Om en lösning inte fungerar, gäller det att tänka om och att prova en annan väg nästa gång.”

“En tydlig fördel som jag kan se, är att det blir lättare att nå elever som tidigare har haft det lite kämpigt i skolan. Jag har till exempel elever som i vanliga fall knappt öppnar munnen, men som nu spelar in alldeles utmärkta filmer där de presenterar sina menyer. En annan sak är att vi var väldigt oroliga över närvaron i början, men nu har vi faktiskt bättre närvaro än vad vi brukar ha.”

Martin Thuvesson instämmer i att det finns elever med svårigheter i den vanliga skolan som klarar sig mycket bättre när undervisningen sker på distans. Det gäller både i teoretiska och praktiska ämnen. Ett skäl kan vara att det finns mindre störande stimuli. Ett annat kan vara att lärare tvingas att vara mer tydliga med vad eleverna ska göra. Det är något som gynnar alla elever.

“Jag är inte särskilt orolig över att resultaten kommer att sjunka, utan tror snarare att de kommer att öka något. Det här måste vi komma ihåg när pandemin är över. Nu ser vi hur pass lätt det är att komma igång och vilka fördelar som det kan ge. Den infekterade debatten kring skärmtid och faran med datorer i klassrummet har också försvunnit. Det hoppas jag att vi tar med oss.”

“Den här månaden har det blivit mycket extra arbete för de allra flesta lärare” konstaterar Viktor Olofsson.

“Det beror förstås på att förändringen kom så snabbt och att i stort sett ingen hade någon erfarenhet av att undervisa på fjärr- och distans. Men nu får alla lärare nya erfarenheter som de kan bygga vidare på framöver. Jag undervisar till exempel gärna i gitarr på distans en gång i veckan, under förutsättning att jag sedan kan följa upp det på skolan. Det kan vara en vinst för eleven att jag spelar in filmer som de kan använda som stöd när de tränar och som de kan se om när som helst. Eleverna blir mer fokuserade och det är också bra att de kan gå tillbaka och repetera olika moment, när det behövs.”

Praktiska moment behöver möjliggöras

“Det fungerar att undervisa på distans under en begränsad tid” menar Terese Jerfström, “men i längden blir det ohållbart om eleverna ska kunna nå de kunskapskrav och färdigheter som finns i kriterierna för de praktiska kurserna.”

“Det är bra att vi snart kan börja öppna upp lokalerna, så att eleverna kan komma tillbaka i mindre grupper. Framför allt är det viktigt för treorna, som jobbar med stora arbeten där det krävs en verkstad. Visserligen har jag betygsunderlag för alla elever, men det kan bli orättvist för de som vill visa det lilla extra kring hur de arbetar praktiskt med olika material och hur de löser olika problem när vi bara kan ses över nätet.”

“För mig och för mina elever är den stora utmaningen att vi behöver ha externa gäster i restaurangen” säger Johan Bondesson.

“I normala fall är det nästan bara pensionärer som kommer, och det kan skapa svårigheter framöver, eftersom äldre hör till riskgrupperna. Jag har lite reservplaner och lever också på hoppet om att det värsta kanske snart är över. Men oavsett om vi kan öppna restaurangen eller ej innan terminen är slut, kan vi arbeta fram ett bedömningsunderlag som är rättvist och korrekt.”

Lärorikt att dela erfarenheter

“En positiv bieffekt av den snabba övergången till fjärr- och distansundervisning, är att delakulturen äntligen tycks ha kommit igång på allvar” påpekar Martin Thuvesson. “Många ställer frågor, delar erfarenheter och diskuterar i olika Facebook-grupper och samtalen har också tagit fart på Academedias interna plattform för lärare och annan personal.”

“Jag tror att det var en fördel att alla kastades in i det här samtidigt. Alla står inför helt nya problem och ingen behöver vara rädd för att blotta sin okunnighet. Tidigare har det gjorts en hel del försök med att få igång dela-kulturen och det kollegiala lärandet, men det har inte funnits tillräckligt starka incitament. Nu står vi inför ett skarpt läge som vi helt enkelt måste hantera tillsammans så bra som det går. Förhoppningsvis kommer det här att fortsätta och utvecklas vidare när pandemin väl är över.”

Denna artikel är ursprungligen skriven inom ramen för samarbetsprojektet för Skola Hemma.