Kemikalier i fyllnadsmaterial till konstgräs

Konstgräs består normalt av flera material i olika lager. Ovanpå marken en artificiell matta och plastgrässtrån samt fyllnadsmaterial som håller grässtråna på plats och ger en stötdämpande effekt. Fyllnadsmaterialet efterliknar jorden i en naturlig gräsmatta. Gummigranulat från återvunna däck är ett vanligt fyllnadsmaterial men det finns även andra alternativ. Själva gummit separeras mekaniskt från bildäck och mals ned till mindre partiklar.  

Det är svårt att veta exakt vad gummigranulaten innehåller i den färdiga mixen då ursprunget är okänt. Oönskade kemikalier som hitintills identifierats i gummigranulat är polyaromatiska kolväten (PAH), tungmetaller, per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS), ftalater och VOC. Dessutom finns mindre storleksfraktioner och därmed mikroplaster. Utöver kemikalieinnehåll har det även visat sig att konstgräsplaner kan bli mycket varmare än vanligt gräs. En av de högsta uppmätta temperaturerna har varit 70 °C vilket ger en ökad risk för brännskada och uttorkning – ett problem som forskarna lyfter kan öka med klimatförändringar.

Forskare vid Northeastern University har även upptäckt en ”emerging pollutant” – mer okända föroreningar som man inte har så mycket kunskap om än. Upptäckten gjordes först i nordöstra USA där man sett att en särskild fiskart, Coho-laxen, betedde sig märkligt under höstsäsongens lekvandring efter större regnfall och ökad mängd dagvatten. Forskarna kunde likt detektiver stegvis, genom flera studier, börja med att korrelera fiskarnas beteende till trafikintensiteten. Därefter tittade man på vilka kemikalier som fanns i dagvattnet och kunde korrelera ämnena till just bildäcken, och inte andra bilrelaterade kemikalier. I flera steg uteslöts 2000 kemikalier till en enda: En nedbrytningsprodukt från antioxidanten 6PPD som används i bildäck.

För att verifiera att man hade hittat rätt kemikalie genomfördes studier där forskarna exponerade Coho-lax för 6PPD i labbmiljö. Kemikalien visade sig vara mycket giftig i låga koncentrationer och påverkade på samma sätt som man sett hos fiskarna i miljön. Forskning behövs för att få en bättre bild av vilka akvatiska organismer som är känsliga, då toxiciteten verkar vara väldigt specifik för vissa arter av lax och öring.

Forskare från Toxic Use Reduction Institute presenterade sin kartläggning av syntetiska och biologiska fyllnadsmaterial till konstgräsplaner på webbseminariet. Utöver gummigranulat från återvunna bildäck finns tex. vanligt gräs, sand, akrylbelagd sand, termoplastisk elastomer (TPE), EPDM och växtbaserat material som kork, kokosfiber, nötskal, risskal, ärtgrus eller träflis.

Från ett kemikalieperspektiv rankas vanlig gräsmatta som säkrast, särskilt om den underhålls med hjälp av ekologiska metoder. Syntetiska material som TPE och EPDM är inte lika väl undersökta som gummigranulat från bildäck men liknande kemikalier kan hittas i dessa material, fast i färre antal och lägre koncentration. Akrylbelagd sand kan innehålla biocider för konservering, lösningsmedel och monomerer.

Växtbaserat fyllnadsmaterial av kork, kokosfiber, nötskal, risskal, ärtgrus och träflis innehåller oftast färre oönskade kemikalier men kan eventuellt medföra andra problem, tex att de möglar.

Forskarna lyfte att det behövs bra, epidemiologiska studier för att förstå om konstgräsplaner kan utgöra en risk för människor, särskilt barn, pga dess kemikalieinnehåll, något som de säger saknas idag.

Länkar
Seminarium från Collaborative on Health and the Environment
“Environmental Health Impacts of Synthetic Turf and Safer Alternatives”

TURI Selecting Safer alternatives

Healthy Building Network Turf Hazard Spectrum

Athletic Playing Fields: Choosing Safer options for health and the environment