Kemikalier i plast kan bidra till fetma

Omkring två miljarder människor i världen är överviktiga, och problemet växer. Cirka 650 miljoner människor kan kategoriseras som överviktiga. Orsakerna till trenden är komplexa och vår kost är sedan tidigare känt som en bidragande faktor till fetma, men kan även plasten i kontakt med vår mat bidra till övervikt? Det frågade sig forskare vid Norwegian University of Science and Technology (NTNU) från biologiska institutionen. 

Stor mängd kemikalier i plast

Forskare vid NTNU:s institution tittade på kemikalieinnehåll i alltifrån yoghurtbehållare, dryckesflaskor och kökssvampar som består av olika typer av plast. De hittade totalt 55 000 olika ämnen och identifierade 629 specifika ämnen. Elva av dem är tidigare kända för att störa vår ämnesomsättning, så kallade ämnesomsättningsstörande kemikalier.

– Våra experiment visar att vanliga plastprodukter innehåller en blandning av ämnen som kan vara en relevant och underskattad faktor bakom övervikt och fetma, säger Martin Wagner, docent vid NTNU:s institution för biologi.

Experter trodde länge att de flesta plastkemikalier skulle stanna i materialet. Wagners team har dock nyligen visat att plastprodukter läcker ut ett stort antal kemikalier under verkliga förhållanden, vilket gör det möjligt för dem att också komma in i kroppen. Tidigare forskning tyder på att vissa plaster innehåller hormonstörande kemikalier som kan påverka vår utveckling och fertilitet. Nu verkar det som att de kan bidra till viktökning också.

Kemikalier från en tredjedel av plastprodukterna som undersöktes i den nya studien visade sig bidra till fettcellsutveckling i laboratorieexperiment. Ämnena i dessa produkter omprogrammerade prekursorceller (typ av stamcell) till att bli fettceller som prolifererade (delar sig) mer och samlade mer fett.

Medan vissa plastprodukter innehöll kända ämnesomsättningsstörande ämnen, gjorde andra inte det men inducerade ändå utvecklingen av fettceller. Det betyder att fler och ännu oidentifierade plastkemikalier kan ha sådana egenskaper att de stör hur vår kropp lagrar fett.

"Det är mycket troligt att det inte är de vanliga misstänkta, som bisfenol A, som orsakar dessa metabola störningar. Det betyder att andra plastkemikalier än de vi redan känner till kan bidra till övervikt och fetma, säger Johannes Völker, studiens första författare, knuten till NTNU:s institution för biologi.

Alla plaster bidrar inte lika

De extraherade kemikalierna var mest potenta från PVC- och PUR-produkter, medan extrakt från PET-, HDPE- och PLA-produkter var inaktiva. Detta tyder på att det är mer sannolikt att PVC och PUR innehåller ämnesomsättningsstörande kemikalier jämfört med andra polymerer. Men även extrakt från produkter av PP-, PS- och LPDE visade aktivitet. Detta bekräftar den tidigare uppfattningen att försiktighet krävs när man försöker generalisera förekomsten av giftiga kemikalier baserat på polymertypen.

Mer forsknings behövs för att förstå eventuell exponering av dessa ämnesomsättningsstörande kemikalier. Wagner och hans team lyfter att de har extraherat kemikalierna från plasten med hjälp av metanol, som mer liknar ett ”worst-case”-scenario. Fortsatta studier behövs för att förstå om ämnena migrerar till luft, vatten, mat, hud och kemikaliernas eventuella risk.   

Läs mer här.

Källa: Adipogenic Activity of Chemicals Used in Plastic Consumer Products. Johannes Völker, Felicity Ashcroft, Åsa Vedøy, Lisa Zimmermann och Martin Wagner. Miljövetenskap och teknik.