Avsnitt 2: På menyn - näring och foder till hästar

Veckans avsnitt handlar om foder och näringslära, och vad hästföretagare behöver veta kring utfodring för att uppnå god hälsa och välfärd. Bland annat kommer vi få svar på varför grovfoder är så viktigt och om man klarar sig utan att ge kraftfoder till sina hästar. Programledarna Frida Petters och Magdalena Åkerfeldt samtalar med Cecilia Müller, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som forskar och undervisar inom hästnutrition, hästars utfodring och skötsel och foderkvalitet i framför allt grovfoder.

Hur skiljer sig näringsbehovet åt mellan olika hästar?

Det finns som bekant många olika hästkategorier. För att kunna svara på fråga hur näringsbehovet skiljer sig behöver man tänka litegrann i huvudkategorier eller grupper. Hästar kan delas upp i tre huvudkategorier: 

• den vuxna hästen som används för t.ex. ridning eller körning – det är den grupp som har lägst krav på energivärde och proteininnehåll i sitt foder
• avelsdjuren (avelsston, växande unghästar, föl), som växer och ska ansätta kroppsvävnad, varför de behöver mycket byggstenar i form av protein – denna grupp har därför ett högre krav på proteininnehållet i sitt foder
• högpresterande hästar, som tränas och tävlas på hög nivå, som gör av med mycket energi – behöver alltså mycket energi i sitt foder

Nutritionellt sätt är man en växande häst tills man är tre år gammal ungefär. Det betyder inte att hästen måste vara färdigvuxen på alla andra sätt när den är tre år, men näringsbehovet hos en treårig häst går över och blir mer likt en vuxen hästs näringsbehov.

Vilka näringskomponenter är viktiga för hästen?

Energi och protein är det som vi i första hand pratar om. Sen finns det också ett antal mineralämnen och vitaminer som hästarna behöver. Dessa ämnen lyfts inte fram på samma sätt för de är väldigt lätta att åtgärda i en foderstat. Om man har ett grovfoder som täcker hästarnas behov av energi och protein, men inte mineralämnen som t.ex. kalcium, fosfor eller magnesium. Då är de enkelt att komplettera foderstaten med ett mineralfoder. Det är därför inga stora svårigheter att få till det på ett bra sätt.

Om man vill hitta ett passande grovfoder till sin häst så behöver man framför allt titta på energikoncentrationen, alltså hur många megajoule finns det per kilo foder. Hur är balansen mellan protein och energi? Avelsdjuren har ett högre proteinbehov och det gör att man då behöver titta efter ett grovfoder som har högre proteininnehåll för att passa bra till den kategorin jämfört med de vuxna hästarna. För de högpresterande hästarna behöver vi titta mer efter ett foder som har en hög energikoncentration. Energi och protein är alltså det vi får utgå ifrån när vi väljer grovfoder eller ska producera ett grovfoder för en viss hästkategori. Mineralämnena i ett grovfoder är inte oviktiga, men om de inte är rätt är det lätt att få dem rätt genom att komplettera med ett mineralfoder.

Är fiberinnehållet viktigt när man ska välja foder till sin häst?

Vi ligger mycket efter vad gäller fiberrekommendationer till häst. Det betyder inte att fiberinnehållet är oviktigt för hästar, men vi har inte underlag för att lämna några generella rekommendationer. Fiberinnehållet är viktigt för hästar för att ju högre fiberinnehållet är, desto längre ättid/tuggtid är det, och en lång ättid är viktigt för att hästarna ska må bra både psykiskt och fysiskt. Fiberinnehållet i ett grovfoder avspeglas utav energivärdet, för ju högre energivärde ju lägre brukar fiberinnehållet vara. För den högpresterande hästen passar det bra med lågt fiberinnehåll, men inte för en vuxen häst som inte har så högt energibehov. En för kort ättid kan innebära att hästen utveckla olika typer av beteendestörningar som t.ex. krubbitning.

Hur mycket ättid behöver hästen?

En häst som går och betar, som själv väljer hur länge och mycket den äter, kommer att beta runt tolv timmar varje dygn. Det kan man säga är en form av behov av tid för födosök. Om man har en lättfödd vuxen häst, som inte gör så mycket, kan det vara ett problem att låta hästen få en så lång födosökstid som 12 timmer. Hästen kommer att få i sig mer energi än vad den behöver med resultatet att den kan lägga på sig hull och bli fet. 

Rekommendationen är att eftersträva så lång födosöks- och ättid som möjligt, och hur lång tid det faktiskt blir kan skilja sig från situation till situation beroende på vad man har för foder, vad det är för fiberinnehåll, hur mycket hästarna arbetar o.s.v. 

Finns det riktlinjer för hur många kilo foder man ska ge sin häst?

Det är ett försök att ge någon typ av rekommendation om grovfodret och indirekt ättiden. En grovfoderrekommendation är minst ett kilo torrsubstans per 100 kg kroppsvikt och dygn. Men det är verkligen en minimirekommendation, vilket betyder att man inte kan gå lägre än så utan att det kommer någon typ av hälso- eller välfärdsproblem hos hästen. Så helst ska man ge mer. Har man möjlighet att ge hästen fri tillgång på grovfoder så är det bara bra ur ett beteendeperspektiv och ur ett välfärdsperspektiv. Det finns dock situationer när det inte fungerar för att hästarna blir för tjocka.

I vilka situationer behövs det ett kraftfoder?

Kraftfoder kan behövas i tre grundsituationer:

• Om hästen har fri tillgång på ett grovfoder som är näringsmässigt anpassat för den hästens behov, men hästen inte orkar äta så mycket utav grovfodret som den behöver för att täcka sitt energi- och proteinbehov. Då måste man komplettera med ett annat fodermedel och det enklaste valet är kraftfoder.
• Om man har ett grovfoder som inte innehåller tillräckligt mycket energi eller protein för att täcka hästens behov. Oftast handlar det om låga proteinvärden, och vi kan då inte förvänta oss att hästen ska äta så mycket grovfoder så att proteinbehovet täcks för då blir det ett stort överskott på energi. Det blir en obalanserad foderstat. Då kan man behöva komplettera med ett specifikt proteinkraftfodermedel. 
• Om det inte finns tillräckliga kvantiteter med grovfoder så att vi är tvingade att använda andra fodermedel som man kanske inte skulle välja i vanliga fall. Om det inte finns tillräckligt med grovfoder kan det bli en situation att man måste ”späda ut” grovfodret med kraftfoder. 

Vad är kraftfoder och räknas lusernpellets som ett kraftfoder eller grovfoder?

Kraftfoder karaktäriseras av att de har en hög energikoncentration och att de i de flesta fall innehåller stärkelse eller fett eller både och. Oljor, t.ex. raps eller solros, är kraftfoder. Havre, korn och majs är stärkelserika kraftfoder. Olika biprodukter från livsmedelsindustrin som t.ex. linfrökaka, foderjäst o.s.v.

Lusern räknas som ett grovfoder för det är hela lusernplantan som är skördad, mald och pelleterad eller torkad och hackad om man tar lusernhackelse. Det finns också andra grovfoderväxter som man kan köpa som pellets eller hackelse.

Om man av någon anledning behöver tillsätta kraftfoder i foderstaten är det viktigt att man tänker igenom vilket kraftfoder man ska välja baserat på vad som saknas i foderstaten. Om det saknas protein i grovfodret så måste man komplettera med ett proteinrikt foder.

Färdigfoder innehåller lite olika råvaror i olika proportioner och med olika foderberedningar och behandlingar. Rekommendationen är att titta i innehållsförteckningen och fundera igenom om det är något som jag tror att mina hästar ha någon nytta utav.

Många hästverksamheter har nog fortfarande en lite slentrianmässig utfodring av kraftfoder för att man kanske inte vågar lite på att grovfodret faktiskt räcker till. Men det finns ju sätt att ta reda på det. Man kan göra en grovfoderanalys, d.v.s. en analys av grovfodrets näringsinnehåll, som talar om vad det är för typ av grovfoder och vad grovfodret innehåller och hur man ska använda det för att täcka hästarnas behov.

Hur kan man beräkna hästens näringsbehov? Det finns ett gratisprogram för att beräkna hästens foderstat på HästSverige och där ska man uppskatta hästens arbete, vilket kan kännas svårt.

Det kan vara riktigt svårt att beräkna hästens arbetsintensitet. Vi har delat upp arbetsintensiteten i lätt, medel, hårt eller mycket hårt. Och vad är det? Det finns beskrivningar hur man kan tänka kring arbetsintensiteten. Men har man en ridskola så brukar det vara vanligt att man beräknar hästens underhållsbehov och sen adderar man till knappt hälften av det, och då får man ett ungefärligt medelbehov, d.v.s. ett medelarbete. Det brukar passa de flesta hästar, men självklart måste man göra individuella anpassningar. Vi har inte avlat på hästar för att de ska vara energieffektiva, som vi har på t.ex. grisar och kor, så hästarna som djurslag har en stor individuell variation i vilket behov de har.

Det bästa hjälpmedlet man har för att veta om hästen ligger rätt i energinivå till hästen är att göra regelbundna hullbedömningar. Om de börjar bli för tjocka får de för mycket energi och börjar de bli för tunna får de för lite energi. Tar vi ridskolehästarna som exempel, varierar det ju också mycket med hur mycket en individ jobbar, hur många lektioner en häst går per dag. Det styr ju såklart vilket energibehovet blir.

Finns det andra konsekvenser än att hästen blir för tjock om man ger hästen kraftfoder i onödan?

Det beror givetvis på vilka mängder det är. Men många kraftfoder är fett- eller stärkelserika eller båda delarna. Hästarna är anpassade för en gräsdiet och gräs innehåller ingen stärkelse och väldigt lite fett. Så hästarna är inte anpassade i sin mag- och tarmkanal för att bryta ner stora mängder fett eller stärkelse. Ger vi större givor av den typen av foder ökar risken för att vi får olika typer av fodersmältningsproblem.

Stärkelse ska brytas ner i tunntarmen och tas upp som glukos, men är det mycket stärkelse som kommer ner kommer tunntarmen inte hinna med. Passagen genom tunntarmen går för fort plus att hästarna har en väldigt liten utsöndring utav det enzym som ska bryta ner stärkelsen (amylas). Då kommer den icke nedbrutna stärkelsen ner till grovtarmen och där ska det inte vara någon stärkelse för det riskerar att bli en feljäsning. Mikroberna som finns i grovtarmen är till för att bryta ner fibrer och bilda flyktiga fettsyror, som är väldigt energirika. Får mikroberna stärkelse i stället, får man oftast en feljäsning som skapar en försurad grovtarm som kan leda till kolik, fång och grovtarmsinflammationer. Man ska därför inte överutfodra stärkelse, så att det blir mer än vad hästen har kapacitet att bryta ner i sin tunntarm. Där är rekommendationen idag på att inte ge mer än 500 g stärkelse per 100 kg kroppsvikt och dygn. Men det är en ganska generöst tilltagen rekommendation. Vi ser i studier att kolikrisken ökat när man lägger till kraftfoder i foderstaten, så man bör sträva efter så lite kraftfoder och stärkelse som möjligt i foderstaten. 

Fettrika fodermedel måste man också vara lite uppmärksam på. Där har vi en maxgräns på 75 g per 100 kg kroppsvikt och dygn. Det beror på att hästarna inte har någon gallblåsa, så de kan på grund av det inte bryta ner stora mängder fett. Fett som inte bryts ner i tunntarmen kommer vidare till grovtarmen, vilket leder till sämre fibernedbrytning och att hästen utnyttjar grovfodret sämre. Det blir dock inte samma kolikrisk som det blir med stärkelserika fodermedel.

Går högpresterande hästar lika bra på en foderstat med lite kraftfoder?

Det finns forskning som visar att om man lyckas att få ett tillräckligt bra grovfoder anpassat för högpresterande hästar kan de växa och prestera i samma utsträckning som om de gick på en mer traditionell foderstat med grovfoder och kraftfoder. I den studien har man tittat på växande travhästar. Men man behöver vara medveten om att det inte går att föda upp växande travhästar och få dem att både växa och prestera på ett grovfoder som inte kan uppfylla behoven. De behöver ett tidigt skördat grovfoder med högt energivärde och ett ganska högt proteininnehåll.

Analysrapporten för ett grovfoder är ett hjälpmedel. Glöm inte att titta på hästarna, deras hull, tillväxten om det är växande unghästar o.s.v. Den viktigaste investeringen man kan göra vad gäller foder i sitt hästföretag är att ha koll på grovfodret. Det får så stora konsekvenser både ekonomiskt och för hästarnas hälsa om man inte har ett bra grovfoder.

Ur hästens perspektiv, kan man ersätta en del av ättiden med födosökstid?

I dagsläget går den frågan inte riktigt att svara på. Vi använder ofta ättid och födosökstid lite om vartannat, men egentligen kan man definiera dem på olika sätt. Ättid kan definieras som den tid hästen verkligen äter, alltså tar in föda i munnen, tuggar och sväljer. Födosökstiden inkluderar också letandet efter föda. I naturligt tillstånd är det som sagt ca 12 timmars födosökstid per dygn. Det blir stor skillnad på hur stort födointaget blir om en häst går på bete och själv ska leta upp vad den ska äta mot om den står framför en utställd ensilage- eller höbal hela dagarna. Det är också en av förklaringarna till varför det inte fungerar för alla hästar att ha fri tillgång på vallfoder.

Några myter

Myt: Havre gör hästen het

Det finns vissa studier som pekar på att hästarna kan bli mer reaktionsbenägna och också få en högre maxpuls om man utfodrar dem med stärkelserika fodermedel som t.ex. havre, jämfört med om de får en grovfoderbaserad foderstat. Men sen är frågan hur man mäter reaktionerna och hur studierna är upplagda, så det är inte alltid lätt att tolka resultaten. Många gånger när man som enskild person ska försöka utvärdera om hästen blir ”havrefnattig” eller inte är det svårt att göra det på hemmaplan för det är så många andra faktorer som kan spela in. Det är alltså inte så lätt att utvärdera själv. Om man har en häst som man upplever blir lite knasig om den får havre, så ge den inte havre då. Det är en enkel lösning.

Myt: Ensilage och hösilage ger vissa hästar lös avföring.

I många fall hör man ganska generella påståenden om att ensilage eller hösilage gör hästarna dåliga i magen och det stämmer inte generellt. Däremot finns det vissa individer som får det man kallar fri fekal vätska eller ”bajsvatten” när de äter vissa fodermedel. Det innebär att träcken är uppdelad i en vätskefas och en fast fas. Det är besvärligt att hantera då det blir mycket att tvätta och det är kladdigt att hantera. Oftast mår dessa hästar inte dåligt. Det är dock inte sant att problemet beror på att hästen äter ett inplastat foder, för det finns även hästar som äter hö som har samma problem. Vi vet inte idag exakt vad den fria fekala vätskan hos vissa hästar beror på. Har man en häst som har det här problemet är det bästa att byta vallfoderparti eller att om möjligt släppa ut hästen på bete. Man får prova sig fram vad som kan fungera.

Myt: Fruset grovfoder kan ge hästen problem med kolik eller fång.

Svaret är generellt nej. Däremot i de fall man sätter ett fruset grovfoder i samband med kolik- eller fånganfall finns det oftast ett underliggande hälsoproblem hos hästen. Det är oftast en häst som får upprepade fall av kolik och tyvärr är den vanligaste riskfaktorn för kolik är att hästen haft kolik innan. När det gäller fång har vi också oftast underliggande hälsostörningar som kan sänka tröskeln för att hästen får ett fånganfall. Viken häst som helst får alltså inte fång av att äta ett fruset grovfoder, men för en häst som ligger på gränsen för att få fång kan en sådan förändring i fodrets kemiska sammansättning som kan ske när det fryser (framför allt i bete) vara den utlösande faktorn.

Alla skördade grovfoder som förvaras i minusgrader fryser, även hö. Det händer inte så mycket när ett skördat grovfoder fryser, men för ett bete som är i aktiv tillväxt kan man få förändringar i sockerinnehållet vid frost, särskilt på hösten. Fördelningen av olika sockerarter kan förändras vid frost och det kan påverka hästar som har insulinresistens. Förenklat är det en form av hästdiabetes, även om det inte är som diabetes som människor drabbas av. Sådana hästar kan vara känsliga för höga sockerhalter i fodret.

Myt: Energiboosters behövs för prestation inför hårt arbete, t.ex. mellan starterna i tävlingslopp eller ridklasser.

Falskt. Man behöver inte ge hästen energiboosters. Det kan till och med vara kontraproduktivt. De brukar oftast vara glukosrika, och priset på glukos är väldigt dyrt i de där pastorna.

Samtal med Alexandra Eriksson, verksamhetschef på Lurbo ridklubb utanför Uppsala

Alexandra berättar att ridskolan har en grovfoderleverantör sedan flera år tillbaka. De har inplastat foder, både ensilage, hö och halm. De har ungefär 33 ridskolehästar och 9 privathästar som står på anläggningen. Hästarna har lite olika behov och beroende på näringsinnehållet i grovfodret hanterar vi det på lite olika sätt där lättfödda ponnyer får mer halm till exempel.

Stallchefen räknar foderstater och beroende på vad det är för näringsinnehåll i grovfodret justeras det med kraftfoder utefter behov. Hästarna har i stort sett fri tillgång på grovfoder i hagen. Ponnyerna får lite mer halm i hagen i stället. Alla får kraftfoder och grovfoder när de kommer in och sen får de grovfoder på kvällen.

De har önskemål på en protein/energi-kvot runt 6 på grovfoder och leverantören de samarbetar med försöker lösa det så gott det går, beroende på år och förutsättningar. Oftast får de rätt kvot. Ligger det under 6 får de lägga in lite mer protein i foderstaten.

Alexandras fråga till Cecilia: Eftersom ridskolan har önskemål på en protein/energi-kvot runt 6, hur gör man som foderproducent för att hamna där? Hur kan man påverka näringsvärdet i vallfodret?

Cecilias svar: Man behöver förstå vilka faktorer det är som huvudsakligen påverkar protein- och energivärdet i ett vallfoder. Med skördade vallfoder menar vi hö, hösilage och ensilage. Plantmognaden, d.v.s. vilken ålder själva gräsplantan har, är det som avgör smältbarheten. Smältbarhet är hur stor andel av plantan som kan brytas ner i mag-och tarmkanalen på hästen och som alltså hästen kan tillgodogöra sig. Ju mer utvecklad plantan är, ju mindre smältbar är den och desto lägre blir energivärdet och i de flesta fall desto lägre blir proteinvärdet. Har man problem med att man generellt får för låga energi- och proteinvärden kan man behöva tidigarelägga skördetidpunkten. Men det är oftast den rådande väderleken som styr när man kan skörda. Man kan fundera på hur man konserverar sitt vallfoder då man är mer beroende av att ha riktigt bra väderlek vid skörd av hö, medans skörd av hösilage eller ensilage kräver en kortare period av torrt väder.

Sen påverkar det vilka vallväxter som finns i vallen. Vill man öka proteinvärdet kan man lägga in mer vallbaljväxter i sådden, t.ex. olika klöverarter, lusern, kärringtand. De höjer både proteinvärdet och kalciuminnehållet.

Den tredje aspekten är kvävegödsling. Om man inte gödslar vallen och tar skörd efter skörd, kommer vallen på sikt att utarmas. Man behöver därför gödsla på något sätt så att man återför näring till vallen. Framför allt har kvävegödslingen en avkastningseffekt på vallen, men på rena gräsvallar påverkas också råproteinhalten. Så om man har en sen skörd och ogödslad vall, får jag räkna med att det blir låga proteinvärden.

De som är professionella hästfoderproducenter använder hela säsongen för att få fram olika kvaliteter på fodret som passar olika bra till olika hästkategorier. Har man den möjligheten att ha olika partier till olika hästkategorier är det jättebra. Har man ett litet hästantal kan det vara svårt för att man bara kan ha en storbal öppen åt gången. Då är det bra att lägga sig mitt emellan och komplettera med kraftfoder till de som behöver mer näring/energi och blanda upp med halm till de som behöver mindre.

Man kan blanda flera partier av vallfoder till samma hästkategori. Det gör vi lite för lite i dagsläget. En positiv aspekt är att ju fler olika grovfoderalternativ man har att presentera för hästen desto mer förlänger man ättiden och födosökstiden. Hästarna får en form av berikning av att få mer än en typ av grovfoder.

Vilka 5 handfasta tips eller råd vill du ge hästföretagare, som de kan ta med sig till sin egen verksamhet för att förbättra hästvälfärden ur ett näringsperspektiv?

1. Basera foderstaterna på grovfoder. Det är basen i hästens utfodring och det är värt att lägga energi på att hitta det grovfoder man vill ha utifrån hästarnas behov.
2. Att analysera vallfodret och beräkna foderstater utifrån analysrapporten och hästarnas hull och behov. Se analysrapporten som ett hjälpmedel för att få till en bra utfodring.
3. Lägg tid på att få tag på rätt vallfoder, eller om man själv producerar vallfodret planerar i förväg vad det är för vallfoder jag vill ha. Det lönar sig både ekonomiskt, arbetstidsmässigt och hästvälfärdsmässigt. Använd inte hygieniskt dåligt foder.
4. Använd inte kraftfoder slentrianmässigt. Använd det bara om det behövs. Det är en kostnad att köpa in kraftfoder och det finns risker med att använda kraftfoder till hästar om stärkelsegivan eller fettgivan blir för stor. Minimera kraftfodermängden i foderstaterna.
5. Om man behöver använda ett kraftfoder, välj rätt typ av kraftfoder. Titta på vad innehållet är i just det här specifika kraftfodret. Behöver jag t.ex. komplettera med extra protein är det ett kraftfoder med högt proteinvärde jag ska välja. Håll koll på mängden stärkelse och fett som hästen får med kraftfodret varje dag, för att minska risken för hälso- och välfärdsproblem.

På webbplatsen HästSverige finns bra information om hästens näringsbehov och utfodring: Utfodring och miljö - HästSverige (hastsverige.se). 

Om du vill fördjupa dina kunskaper i hästens foder och näringsbehov finns också en foderskola i 10 delar som ger en steg-för-steg-guide till hästutfodring: Foderskola i 10 delar - HästSverige (hastsverige.se)

HästSverige erbjuder ett gratis foderstatsprogram där du kan få hjälp att räkna ut hästens näringsbehov och skapa en foderstat: Foderstatsprogrammet - HästSverige (hastsverige.se)